En fin dag på flygfältet

Fly n Drive i Ljungbyhed - 2015-09-12
Det har blivit en hel del Morgankörande sista tiden. Förra helgen var det till exempel MOG South:s höstmöte på Bjärsjölagård i tre dagar och den här lördagen drog jag och min Morgankompis Ola till evenemanget i Ljungbyhed.

Pastellfärgad trio.

Av någon anledning har jag inte varit där på någon tidigare träff, förmodligen beroende på att hustru Eva propsat på att spela golf istället. Men, nu var vi här, utan damer, och upptäckte direkt att Fly n Drive var ett stort evenemang. Här fanns det mycket godis att titta på både när det gällde bilar, MC och flygplan.

Mycket jänkare, som vanligt på träffarna.

Här var det hur många människor som helst och utöver fordonsfolket fanns det många familjer med barn på plats. Tror nog att här var något kul att titta på för de flesta. Flygplan är nog lite spännande för många av oss och sådana fanns det gott om här på Ljungbyhed. Redan på långt håll, innan vi kom fram, kunde vi se segelflygplan glida fram i sakta mak i luften. Det måste vara en alldeles speciell känsla att sitta och begrunda livet på marken i fullständig tystnad.

Mustang.

Det flygplan som drog mest uppmärksamhet till sig var Mustangen. Den gjorde ett antal uppvisnings-flygningar precis över publiken, som nästan alla uppskattade det enorma ljudet från motorn. Detta flygplan har ibland också tagit sig till Löddeköpinge i samband med motorträffarna i Vikingabyn, som avhålls varje tisdag under säsongen.

Lars-Erik med sin fina MGB från 1969.

Det finns fler golfnördar än jag som även är bilintresserade. Lars- Erik och hans fru Lena råkade Eva och jag spela tillsammans med en gång på Vasatorp och under en golfrunda hinner man prata om ganska mycket utöver de dåliga slagen. De blev varken den första eller sista golfrundan tillsammans och vi upptäckte snart att det här med engelska sportbilar var ett intresse som vi delade.

Triumph TR3 i toppskick.

En sagolikt fin Ford Prefekt.

Trots att det fanns ett stort antal USA-bilar på plats så hittade vi också en del engelska ädlingar. Blir alltid lite till mig när jag ser TR-bilar eftersom jag själv renoverade samt ägde en TR2 från 1954 under drygt trettio år. Prefekten gör mig nästan ännu mer nostalgisk. På gatan vi bodde, när jag levde mina första tretton år i Åstorp, så var det två hyresgäster som hade Ford, den ene hade en Prefekt och den andre en Anlia, och båda av "fyraståplatsmodellen".

Jan Sten, Ola och Sven Andersson

På motorträffar, där det finns engelska bilar, så brukar man också träffa på en hel del personer som man känner. Det gjorde vi idag också. Vi sprang på Jan Sten, broder till en annan Morgankompis vi har. Han är i full färd med att renovera en TR3A och med en sådan bil är det svårt att inte bli bekant med Sven Andersson. Han betraktas nämligen lite som en guru i TR-kretsar då han har renoverat ganska många sådana bilar. Inte minst var han den jag vände mig till för att få hjälp med de svetsningsjobb som var nödvändiga på min TR2:a. Om detta finns mer att läsa i en tidigare av mina bloggar som heter "Min andra sportbil...".

Så här kunde det nog se ut.

När man nu befinner sig på ett flygfält vad är då mer lämpligt än att ha några inslag om hur det kunde se ut på en flottilj i England på 40-talet. Här sitter unga, modiga flygaress och kopplar av innan det är dags för nästa larm om angripande tyska bombplan. Det är säkert piloten som sitter där, lite nonchalant, med sin pipa och ser sträng ut.

Anders och Ola.

Efter att intagit lite medhavd fika i form av kaffe, macka och två hårdkokta ägg, fick lite ny energi till fortsatt utforskning av området. Då stöter vi på Anders Weidow, även han en Morgankompis. Anders är en extrem motornörd med en hel del bilar och MC i sin ägo. Han såg lite väl påpälsad ut för att köra Morgan och det visade sig mycket riktigt att han kört från Skillinge till Ljungbyhed på en av sina MC. Själv trodde jag att han fått tillräckligt av MC-åkande efter förra veckans tur till Isle of Man, men Anders kommenterade detta med "onej tvärtom".

Citroen CV2 Pick-up.

Nästan alla fordon vi gick och tittade på var i väldigt fint skick. När det är på det viset så sticker därför en bil, som är rejält patinerad, ut väldigt mycket. Det är kul när folk använder sina gamla fordon och en Cittra, som den på bilden, hade nog inte haft samma charm om den vore blankpolerad.

Buick, sen fyrtiotalare eller tidig femtiotalare.

Hudson "limpa".

Som sagt, jänkebilar var det gott om och några jag fastnade för var en Buick och en Hudson. När jag gick i folkskolan i Åstorp, passerade jag alltid en sådan Buick som på bilden, på min väg till skolan.
Den var ljusgrön, ägdes av en välbärgad byggmästare och var utöver Kaiser, en av de vackraste bilar som fanns, enligt min dåvarande uppfattning. Jag brukade titta in på förarplatsen och kolla hur högt upp hastighetsmätaren gick. Det var nog lite grann då som mitt bilintresse föddes.
Den andra bilden, Hudson, har jag ingen relation till, men den ser ganska mäktig ut och om jag inte minns fel så kallas den också ibland för "limpa".

Kul med entusiaster i alla de former.

Vad är en bred motorträff utan en stationär motor? Naturligtvis finns det entusiaster och samlare även för den här typen av motorer. Det är dock tur att jag inte fått intresse för sådana tingestar för då hade jag nog varit tvingad att bo på en gård. Sådana saker tar nämligen plats.

När vi sett oss mätta på det hela och tagit adjö av våra vänner så beslöt Ola och jag oss för att börja köra hemåt. Precis när vi svängde ut från området så kom det självklart en regnskur och jag blev lite bekymrad för Ola. Han gillar inte regn, då han tror att hans fina Morgan inte riktigt tål nederbörd. Men jag fick ingen blinkning i backspegeln om att vi skulle stanna och efter en stund så slutade det regna.

Fullt på parkeringen varför vi fick stanna vid vägkanten.

När vi hade passerat Röstånga, på vägen mot Kävlinge, kom jag på att på den vägen ligger Bialitt Café, ett ställe jag ibland frekventerar på mina ensamma utflykter i Mr Brum. Jag stannade vid vägkanten och frågade Ola om vi skulle titta in och käka var sin våffla. En alldeles utmärkt idé tyckte han.

Ola Frågvis är vetgirig.

Bialitt var namnet på ett TV-program, med bland andra Lasse Holmqvist, på 60-talet. Vissa scener spelades in här, medan resten spelades in i en studio i Malmö. Det fick Ola veta när han nyfiken frågade caféinnehavaren.
Efter en väldigt god och ovanligt stor våffla var det så dags med de sista milen hem till Löddeköpinge och Bjärred. Det är alltid lite synd när man kommer fram eftersom det är själva färden och inte målet som är det viktiga när man kör en Morgan.

Nästa tur blir till Sven i Vinslöv!