Höstmötet för MOG South gjorde verkligen skäl för namnet.

25 Morgans med suffletterna uppe - 2015-09-04/06
Till Bjärsjölagård körde vi öppet, Eva och jag. Visst kom det någon lätt skur på vägen, men det var inget att bry sig om. Ska man köra med taket på så kan man lika gärna ta sin bruksbil. Eller hur?

Rätt miljö för klassiska britter.

MOG South:s årliga höstmöte vill vi inte gärna missa, så vi kom till Bjärsjölagårds slott redan på fredagseftermiddagen för att hinna mingla och lära känna eventuella nya medlemmar i klubben.

Snacket tog fart direkt, precis som vanligt.

Vi var bland de de första som anlände, men efterhand rullade allt fler Morgans in till slottet. Andra skulle komma först på lördagens morgon, men vi som var där på fredagen bjöds på en förträfflig buffé vi sjutiden på kvällen. Kaffet efter maten intogs i salongerna runt om i byggnaderna, där det fortsattes att prata om årets händelser på Morganfronten. Eftersom i stort sett alla är i mogen ålder så brukar det sällan bli något nattsudd, så vid elvadraget på kvällen drog sig de flesta tillbaka till sina rum.

Det var uppcabbat som gällde, t o m för kaxiga mig.

Lördagen är alltid den stora dagen vid Morganklubbens träffar. Då ska det köras rally hela dagen för att sedan avsluta kvällen med en trerättersmiddag av högre kvalitet. Men, i år blev det inte ett rally med de sedvanliga frågorna och manöverproven, utan istället en runda med ett antal stopp på olika intressanta platser. Och, tur var väl det!
Efter en stadig frukost var det dags att köra karavankörning till det första stoppet, som var i Önneköp. Vädret var riktigt vidrigt hela dagen, med några kortare uppehåll i regnet, varför alla utom en (inte jag) tvingades att köra med suffletterna uppe hela dagen. Lite trist kanske och sikten blir dålig, men för att ta fram det positivia i eländet så var det faktiskt ganska mysigt att, med värmen på, höra regnet smattra mot sufflettaket. Nästan samma känsla som när man tillbringade en helg i tält tillsammans med någon flickvän i sin ungdom.

Ett av många rum i butiken.

Det första stället vi skulle besöka på dagens utfärd var något som hette Woolpack, ett livsfarligt ställe att släppa in våra äkta hälfter i. Det är nämligen en butik som säljer en vansinnig massa olika saker som jag definitivt inte visste att vi behövde, men som kanske Eva istället blev varse om. Mycket handlade om ullgrejer, därav namnet woolpack, men det fanns också en otrolig mängd andra saker, för framförallt damerna, att titta på och naturligtvis att köpa. Naturligtvis gick inte Eva tomhänt härifrån heller. Det blev ett får till hennes fårsamling. Inspirationen till detta har hon fått vid våra besök i Skottland, där det finns många får.

När kisen tröttnat på mitt knä kröp den till Gert istället.

De manliga deltagarna fann det ganska snabbt för gott att sätta sig i någon stol för att tillsamman diskutera lite mer allvarliga saker, som nedgången på börsen eller det inrikespolitiska läget i Övre Volta, som nu faktiskt heter Burkina Faso. Butikens egen huskatt verkade finna vår konversation intressant och tillbringade därför längre stunder i flera av våra knän.

Ett hus fyllt av nostalgi.

Kända varumärken från tiden, den gamla goda alltså.

Nästan vägg i vägg med Woolpack fanns nästa sevärdhet på programmet. Det var ett lanthandels-museum. När jag gick omkring i rummen så kände jag mig nästa som sju år igen. Alla de saker som fanns hade jag ju växt upp med, inte minst när min salig moder skrev en lapp och bad mig att gå och handla i konsumbutiken i byn.

Några på väg från och andra till Kannibalmuséet. Notera vädret!

Det ställe vi nu skulle besöka kallades Kannibalmuséet. Det var så litet att vi var tvungen att dela upp oss i tre grupper för att varje grupp skulle få plats. På vägen dit så körde vi in i ett närmast skyfalls-liknande regn, men till vår förvåning höll bilen i stort sett tätt förutom några droppar som sipprade in i bilen från motorrummet. Får nog försöka hitta om det finns något hål i bulkhead som saknar någon plugg.

Arnold i berättartagen.

Kannibalmuséet är som sagt inte stort, men innehåller tusentals saker, allt från penisskydd till krympta huvud. Muséet drivs av Arnold Äventyraren, som rest i fler än hundra länder och är därför medlem i den s k 100-klubben. Det var en ren fröjd att lyssna på hans mustiga berättelser som hade ett stort inslag av humor.
Regnet fortsatte att ösa ner så efter ett besök på Piratenmuséet i Vollsjö och därefter ett stopp hos Thuleslunds möbler vände alla bilarna sina nosar mot Bjärsjölagård, där det väntade kaffe och goda bakverk.
Som ett alternativ till rallyrundan med frågor och manöverprov hade istället våra klubbmedlemmar, Thomas och Cilla, fixat en aktivitet där vi i lag om fyra skulle tävla i olika grenar. Mina talanger är lätt räknade och vissa är jag inte ens medveten om. Men, den första grenen gick ut på alla fyra i varje lag fick två stycken Ahlgrens bilar.

En i ett motståndarlag laddar, men var naturligtvis helt chanslös.

Tävlingen gick ut på att med en bil i munnen spotta den så långt som möjligt. Av alla 47 närvarande var det jag som "sköt" längst, inte mindre än 8,73 meter, en längd ingen annan kunde matcha. Vårt lag vann denna grenen överlägset. Och, tur var väl det, för en av lagkamraterna kunde inte behärska sig utan åt upp hälften av ammunitionen innan tävlingen börjat.
Då vi lyckades bra även i de övriga grenarna vann vårt lag första pris och premierades med ett skruvmejselset, som en lagkamrat valde, med jag tilldelades två behållare med vax och polermedel från Meguiars samt en flaska rakvatten och hudkräm från Yves Rocher. Inte dåligt!

Lugnet har sänkt sig över slottsgården och vår Morgans har förberetts för natten.

Fördrinken inför trerättersmiddagen skulle serveras klockan 18:30 och med en dryg timme kvar innan detta skulle ske ilade alla upp till sina rum. Här skulle det duschas och bytas om till en mer presen-tabel outfit innan vi samlades i smågrupper, i några olika lokaler, för att tillsammans inmundiga några välbehövliga "stänkare".

God mat och mycket frisk luft, i kombination med någon enstaka alkoholhaltig dryck, tar ut sin rätt. Tröttheten smyger sig på och efterhand minskar antalet människor i salongerna, när en god natts sömn, just då, står högst på önskelistan.

Ola har än en gång glömt hur man fäller ner suffletten på rätt sätt. Han är dock inte
ensam om detta. Själv fick jag lära mig "rätt sätt" efter drygt ett år.

Söndag morgon är vädret åter på vår sida. Kanske inte strålande sol, men dock så pass bra att det motiverar de flesta att cabba ner inför hemfärden. Trots vädret under lördagen har vi, som vanligt, haft en väldigt trevlig samvaro tillsammans med likasinnade. Ett par nya medlemmar har här lärt känna många andra Morgannördar och behöver därför inte längre uppleva att de är lite udda med tanke på på sitt val av fordon, utan istället några i mängden. Detta även om kanske grannar och andra tycker att det är konstigt att pensionärer skaffar sig en sådan konstig bil.
För vi nördar har en sak gemensamt:

Our hearts belongs to Morgans!