Scenic run på Kullahalvön

Elva Morgans trotsade regnet - 2015-09-22
Ola följde inte med idag. Påstod att han skulle hjälpa någon med något. Men jag vet nog var skon klämde. Hans Morgan var nytvättad och enligt väderutsikterna kom det med största sannolikhet att regna en stor del av dagen. Och, nederbörd gillar inte Ola. Inte heller hustru Eva kunde följa med idag. Hon håller fortfarande och envist på att slita i "saltgruvan".

Återigen på smala vägar, men idag mot ett angivet mål.

När mailet kom från Björn Roxlin, i vilket han föreslog en hösttur på Kullahalvön, fanns det ingen tvekan för min del. Mr Brum hade jag ännu inte hunnit tvätta, efter de senaste tre utflykterna, så det bekymrade mig inte ett dugg om han skulle bli ännu smutsigare efter tisdagen runda.

Regnet hängde i luften så alla cabbade upp innan vi gick in och åt lunch.

Vi skulle träffas klockan 11:45 för att hinna äta lunch innan starten klockan 13:00. Jag körde hemifrån i väldigt god tid för att kunna ta mig fram på längsta möjliga omvägar. Hela vägen upp till Hotell Erikslust, utanför Ängelhom, körde jag öppet och njöt av naturens ljud och dofter.

Vid framkomsten till målet hade nästan alla redan kommit, varför minglandet var i full gång. Vid sådana här tillfällen brukar man oftast träffa på någon man inte mött tidigare, eller se en ny bil för första gången. När jag träffar någon ny Morganägare så brukar jag alltid fråga henne/eller honom (gillar inte ordet hen även om det hade varit bekvämt just här) hur man kom på idén att skaffa en Morgan. Svaren jag får är alltid lika intressanta och inspirerande och bakom svaren finns alltid en person som varit en entusiast redan innan förvärvet av Morganen.

Mycket riktigt, under tiden vi åt lunch så hade det börjat regna.

Aldrig tidigare har jag varit gäst på Hotell Erikslust. Blev förvånad över att det var så pass stort och inte minst storleken på deras meny. För mig blev det stekt strömming och potatismos, det var ju tisdag.
Alla hade vi fått var sin karta av Björn, som visade var vi skulle köra. Det handlade visserligen om karavankörning, men ibland händer det ändå att man kommer ifrån varande när man kör ut på mer trafikerade vägar.

De gånger jag kört med suffletten uppe kan räknas på ena hälften av ena handens fingrar. När jag nu kröp in (inte helt enkelt med suffletten uppe) kändes det hur ombonat som helst. Regnet öste nu ner, jag hade tagit av mig min skinnjacka och kände mig väldigt komfortabel i lädersätet, med värmeled-ningen på fullt järn.

Okänd väg för mig.

Kullahalvön är ett välbekant område för Eva och mig, vi bodde faktiskt några år i Viken innan vi flyttade till Löddeköpinge. De flesta vägarna kände jag därför igen och brukar själv köra ungefär samma sträckning när jag ensam är ute och myskör.

När vi kom på kustvägen förbi, Farhult, Jonstorp och Svanshall dök strax skylten "Flickorna Lundgren" upp på höger sida. Karavanen svängde ner på vägen mot caféet och jag trodde att vi skulle stanna där för en fika. Men nej, vi fortsatta framåt på en liten smal väg, som jag aldrig visst att den funnits. Vi kunde köra längs med havet och de fina villorna ganska lång sträcka, ja det gick ju inte fort förstås, ända tills vi kom upp på den större vägen igen, precis när vi skulle svänga till höger mot Mölle. Nästa gång Eva och jag är ute och kör på detta hållet ska jag visa henne denna väldigt trevliga omväg förbi Arild.

De flesta gick inte ens ur bilarna.

Numera är det gratis att köra upp på Kullaberg. Förr fanns det alltid en uniformerad person som, vänligt men bestämt, stoppade alla bilar för att ta ut en smärre avgift innan färden upp på berget kunde fortsätta. Det var alltså inte alltid bättre förr. När vi kom upp till "spissen", som vi sa när vi var där och fiskade förr i tiden, så var avsikten att vi alla skulle gå upp till fyren och titta på utsikten. Vi stannade i en lång rad vid parkeringsplatsen och gladde åtminstone alla de som satt i turistbussen på andra sidan. I alla fall tog de en hel del foton på våra märkliga farkoster.

Nej, vi kom överens om att det inte var lönt att gå upp till fyren, då sikten förmodligen var väldigt dålig. Att det regnade hade i och för sig inte betytt så mycket eftersom det absolut inte finns en Morganbil där inte ett paraply ingår i standardutrustningen.

Tänk dig själv hur fint här är när vädret är fint.

Utsikten mot havet fick vi istället passa på att studera på vägen ner mot Mölle igen. Det finns nämligen en parkeringsplats, som är anlagd just för att turisterna ska kunna betrakta både Mölle och Öresund lite från ovan. Molnen låg visserligen tunga över oss, men Mölle  och sundet syns åtminstone lite grann.

Färggrannt!

Någon fikapaus blev det inte i Mölle heller utan karavanen fortsatte på slingriga omvägar fram till Viken. Här skulle det fikas och det på Tomatens hus, som både har enkel caféverksamhet och butik med en hel del godsaker. Föutom tomaterna förstås.

Intresserade lyssnare, flera av dem hemmaodlare.

Innan vi kunde sätta oss ner och avnjuta kaffe och kladdkaka med vispgrädde, så var det planerat en guidad tur i tomatodlingarna. Här fick vi veta att det i odlingen fanns 83000 tomatplanter, fördelade på 38 olika sorter, som pysslade om som små barn av ett antal engagerade och kunniga människor.

Inte något jag gillar.

Det här hade nog Eva tyckt vara trevligt och jag tyckte synd om henne för att hon inte kunde vara med idag. Hon har också några tomatplaner i trädgården, som brukar länsas på tomater när barnbarnet Sarah är hos oss och hälsar på. Som ett litet bevis på min uppskattning av att hon drar hem stålar till hushållet köpte jag en burk med salta lakritsgrejer. Hon gillar sådana Eva, men inte jag, så hon får behålla allihopa själv.
En hel del inköp gjordes också av de andra Morganisterna innan vi alla tog avsked av varandra tills nästa gång vi träffas. Ett par från Slöinge guidade jag ut till motorvägen vid Helsingborg så att de kunde köra norrut och jag söder ut.

En fin dag trots regnet!