Öland, here we come!

Tre dagar med Morganentusiaster - 2019-05-24/26

Glad över att ha fixat nytt batteri till vår Roadster i tid inför resan, så fanns det inga problem i vägen inför vår färd till Morganklubbens årsmöte på Öland.

Tvättad, fulltankad och färdigpackad.

Tillsammans med Anita och Ola från Bjärred, skulle vi spendera en stor del av fredagen på vägarna.
Vi kom överens om att dra iväg vid tiotiden och att första etappen skulle gå via ganska tråkiga E22 fram till Kristianstad. Några mil senare hade vi bestämt att åka på något mindre vägar inne i skogen
vidare mot Kalmar.

Dags för en bensträckare.

Vi gjorde några stopp på vägen för att röra på benen och för att lätta på trycket bakom något träd. Därav valet av skogsvägar. I Karlshamn finns det en golfklubb, som Eva och jag med varierande framgång, besökt ett antal gånger. Eftersom de också har en bra restaurang så gjorde vi en liten detour för att äta lunch där.

Lite bakgrundsinfo.

Efter en händelselös färd i fint vårväder kom vi så fram till Kalmar. Ola, som är kulturellt intresserad, hade upplyst oss om att det fanns en utställning om regalskeppet Kronan någonstans i Kalmar. Då vi inte hade några direkta tider att passa letade vi därför upp det pampiga Kalmar Museeum där denna permanentutställning fanns att beskåda.

Så här såg Kronan ut.

Det var inte många som överlevde.

På museet hade man vänligt nog speciella priser för pensionärer. Och, trots att jag fick visa mitt körkort för att de skulle tro på mig :-), så kom även jag in för 80 kronor. Utställningen påminde mycket om den om Titanic, som visades i Malmö för några år sedan. Utställningen var mycket intressant och personalen fick nästan kasta ut oss klockan 1600 när museet stängde.

Bättre utsikt är svår att hitta.

Nåväl, det var ändå dags för oss att köra över den vackra bron till Öland och sedan till Borgholm, där vi skulle inkvarteras på Strand Hotell. Jag hade bokat ett rum som vette mot havet. När vi kånkat upp vår stora, snygga, men mycket tunga läderväska, som fungerar som koffert på bagageräcket, kunde vi packa upp våra grejer. Det var strax tid för mingel och grillbuffé nere i en av restaurangerna, varför en drink på rummet var på sin plats. Vårt rum låg på fjärde våningen där vi hade bästa utsikten över nästan alla de 107 Morganbilarna som deltog på träffen.

Före.

Efter.

När vi intog kvällens buffé satt vi tillsammans med ett par som var ganska nya medlemmar, Boel och Nils från Uppsala. De var också ägare till en Morgan Roadster MK1 och jag visade Nils vilka förändringar jag hade gjort i sittbrunnen och på instrumentbrädan. Han gillade vad han såg och har, enligt ett mail till mig, redan talat med Mattias Kauffelt som driver MK Holztechnik i Tyskland. Det är nämligen därifrån grejerna till min instrumentpanel kommer ifrån.

Att närmare granska några "möllor" kan vara intressant.

Efter en lång dag på vägarna stannade vi inte uppe speciellt länge. Lördagen är alltid den stora dagen på träffen, då årsmötet nu skulle avhållas. Vid mötets slut delades det ut pick-nickkorg som deltagarna kunde ta med sig på sin utfärder på Öland. Det var fri åkning som gällde, då det skulle vara väldigt tungrott med något gemensamt organiserat rally med så många bilar.
Vi körde rakt över ön till den östra sidan, bland annat för att ett par, som en gång var våra grannar i Löddeköpinge, för si så där fyrtio år sedan, nu bor i en by som heter Gårdby.
På vägen dit tog vi en paus vid några av Ölands många kvarnar. På en skylt stod det berättat att det en gång funnits cirka 2000 kvarnar på ön medan det idag endast återstår 400 stycken. Kan kanske tyckas vara lite redundant information, men att utöka sitt vetande är aldrig fel.

Värt en omväg!

Tillsammans med några andra Morganbilar var det tänkt att vi skulle köra ända ner till Ölands sydspets och titta på Långe Jan. På vägen dit, när vi ändå passerade Gårdby, gjorde vi ett besök hos Ebbe Frankenstein, som driver en chokladbutik i byn. Och, det är inte vilken choklad som helst. Här erbjuds handgjorda chokladpraliner som inte är av denna världen. Ebba har utbildats i detta hantverk  i bland annat Schweiz och kan nu stoltsera med sina leveranser både till hotell Borgholm och Sollidens Slott. Hon kan väl då nästan betraktas som Kunglig Hovleverantör, tycker jag.

Imponerande byggnad, synd att den lutar lite :-)

Efter både provsmakning (choklad är mäktigt så det förslår och jag fick till och med tacka nej till ytterligare smakprov) och inköp fortsatte vi vår färd mot sydspetsen. När vi slutligen kom fram var det blåsigt och ganska kyligt. Men, det finns ett café på platsen, där vi på grund av tidigare besök, vet att det erbjuds väldigt goda räkmackor. Kanske inte till facila priser, men ändå.

Nice line-up.

De cirka åtta milen tillbaka till Borgholm körde vi i avslappnad stil på fina asfalterade vägar.  Den traditionsenliga trerätters galamiddagen skulle serveras vid halvåttatiden, så vi hade god tid att både betitta alla de 107 Morganbilarna, byta om till lite prydligare klädsel, ta en drink och mingla lite.

Roadstersnack med Ola och Lars.

Att gå runt bland bilarna leder ofta till intryck och idéer om hur man kan förbättra eller försköna sin egen bil. Här delas erfarenheter mellan ägarna, till exempel om var man kan hitta tillbehör i Sverige och utomlands, vilka verkstäder som kan serva bilen eller trevliga utflyktsmål. Det senare inte minst bra för mig, som ofta inte vet vart jag ska åka.

Behagligt väder erbjöd till mingel även utomhus.

Före middagen serveras alltid en drink i baren, vilket i regel leder till ökad ljudvolym vid minglandet.
Med 107 bilar handlar det faktiskt om drygt tvåhundra personer, där många av dem aldrig träffats tidigare.

Eva i samspråk med två andra skåningar, Lars och Olli från Eslöv.

När man varit med på dylika möten under flera år så är det klart att man både känner och känner igen många, men vid varje tillfälle gör man också nya bekantskaper, vilket är väldigt kul. Till skillnad från klubbens höstmöte, som arrangeras regionvis, så kommer Morganfolk från hela landet till årsmötena. Den som hade längst väg till Öland kom från Piteå, en sträcka på drygt 130 mil.

Mycket prat med nya och gamla bekantskaper.

Middagen började serveras vid halvniotiden och mellan varje rätt underhölls vi av en ståupp-komiker.
Med så många gäster kan kvaliteten på maten variera. Men, här på Strand Hotell, blev jag faktiskt positivt överraskad, både av maten och servicen. Kul när man får möjlighet att ge beröm, som en av gästerna också gjorde. Han har arbetat i branschen i 35 år och visste hur det kunde vara. Han kallade in all köks- och serveringspersonal till scenen, där alla fick motta gästernas beröm och applåder. Fint!

Klockan närmade sig halv tolv på kvällen och många var trötta efter dagens "vedermödor". De flesta hade också en lång väg framför sig på söndagen, så något ytterligare festande blev det inte för de flesta av oss. Morganägare är ju i regel inte purunga och vet av erfarenhet när det är tid att dra sig
tillbaka för att vara fräsch dagen efter.

Lite stämningsfullt, tycker jag i alla fall.

Väl uppe på vårt rum igen, tog jag ytterligare en titt ut över den av Morganbilar välfyllda gräsmattan och kunde sedan somna efter en liten stund med den senaste bulletin från den engelska Morganklubben.

Så här hade vi det under större delen av resan tillbaka till Skåne.

Väderutsikterna för söndagen var nedslående. Men, när vi drog iväg, efter att först ha tankat bilen, så körde vi naturligtvis nercabbat. Efter någon timme började de regna så smått, men inte värre än att vi kunde fortsätta utan att fälla upp suffletten. Det regnade från och till hela vägen hem, men med värmen igång och vindrutetorkarna aktiverade körde vi faktiskt öppet hela vägen.
Lite kaxigt, eller hur?

Nu återstår åtgärd efter körning!