Garagetider

Hösten redan här och snart vinter
Även om vintern, förhoppningsvis, inte blir lika lång och snörik som förra året, så lär det tyvärr bli något mindre golfspel under några månader. En stor del av den tiden har jag för avsikt att tillbringa i garaget. Här finns mycket att göra både med storstädning och pyssel med mina två britter och min moped.

Alla grejer har inte sin självklara plats - 2010-10-19
Det som finns på skrivbordet i mitt arbetsrum är antingen sådant som jag inte beslutat mig för hur jag ska åtgärda eller papper som inte har någon naturlig arkiveringsplats. Om dokumentet under kategori 1 får ligga kvar tillräckligt länge, så brukar det lösa sig av sig själv eftersom tiden för ev åtgärd har löpt ut. Med kategori 2 är det värre. Denna hög tenderar att växa fram till den dag jag bestämmer mig för att plöja igenom allt och förhoppningsvis kasta bort det mesta. Men denna hög blir dock aldrig helt avklarad.



Steg ett blir att tömma arbetsbänken

Det är precis samma sak i garaget, fast värre. Här finns det gott om utrymme. Det leder till att grejer som inte behövs i huset har en tendens att hamna "tillfälligt" i garaget samtidigt som jag inte behöver se eländet varje dag. När jag lägger något på arbetsbänken i min lilla "verkstad" så är därför ofta tanken att "jag lägger det här så länge". Och nog blir det länge alltid, med resultatet att arbetsbänken blir full med prylar, av i princip samma kategorier som på skrivbordet, men där de alternativa lösningarna är desto fler.

Sortera, kasta, spara eller sälja på Tradera
Det är lätt att få beslutsångest när jag står med något i handen, som jag överväger att lämna på Sysav. Den aktuella saken kan ju vara bra att ha. Någon gång. Mina erfarenheter från tidigare garageröjningar är att, bara någon vecka efter att jag kastat något, så blir jag i akut behov av just en sådan sak. Så graden av ambivalens ökar alltid i takt med att "kastahögen" växer.


Bult i rätt dimension hittar jag lätt

När det gäller alla mina verktyg, skruv, bult och muttrar, i tum eller millimeter, brickor, bilreservdelar och en hel del annat har jag väldigt god ordning eftersom de har sina naturliga förvaringsplatser.



Tumnycklar för sig och millimeter för sig - ordning och reda

Men, så dyker det ständigt upp en massa udda saker som jag egentligen inte vet till vad eller hur de ska användas, men kanske kan vara bra att ha. Någon gång. Det finns visserligen ett talesätt som säger att det du inte haft användning för de senaste tre eller fem åren, kommer du aldrig att använda. Men det är inte sant, det har jag dyrköpta erfarenheter av.
Vid min förra garagerensning, för drygt ett år sedan, så sålde jag nästan allt jag inte behövde, på Tradera. Det är faktiskt ganska intressant att följa budgivningen och vilken taktik spekulanterna har. Har du bestämt dig för att auktionen ska avslutas inom till exempel tio dagar så ökar buden så sakteliga hela tiden för att de sista timmarna rusa i höjden med raketfart. Detta beror naturligtvis på vad det är du säljer och hur många som är med och bjuder, men reservdelarna till Triumph och Morgan, som jag gjorde mig av med, rönte ganska stort intresse.

Lite pyssel med britterna och moppen blir det nog oxo
Ett garage är definitivt avsett för förvaring av fordon. Efter vår köksrenovering i våras har dock massor av ickefordon lagrats i garaget. Här finns det skohyllor, några lagerhyllor, gamla TV-apparater och inte minst ett fungerande kylskåp och ett dito frysskåp. Vi hade visserligen viss nytta av båda i samband med Jonas och Annes bröllop i trädgården i somras, men nu tar de bara plats. Visst, det går säkert att kränga dem på Blocket för 500 spänn, men det är för mycket jobb tycker jag. Tänkte först hyra ett släp och köra dem till Sysav, men det går tydligen att få hjälp med hämtning av grejerna av kommunen. Naturligtvis till en skälig kostnad.



Trots ett jättegarage på 85 kvm är det trångt om saligheten

I vinter hade jag tänkt att jag skulle byta olja och filter på båda bilarna. För att utföra dessa mycket tråkiga och skitiga åtgärder så måste jag sätta, en bil i taget, på pallbockar. Då kan jag inte ha bilarna bredvid varandra eftersom det blir alltför trångt att krypa in och ut under bilen. Alltså fordras det en viss omdisponering av garageytan och i samband med detta så hoppas jag kunna bli av med en hel del ickefordon. Nästa åtgärd blir tvättning och vaxning av både Moggen och Triumphen vilket faktiskt är ganska jobbigt det oxo. Därefter blir det lite mer finlir, men för den skull kanske inte så enkelt.

När jag köpte min Morgan i England, för många år sedan, så satt det två svarta intstrument för varv- och hastighetsmätare, som egentligen ska sitta i en Triumph TR-bil, i instrumentbrädan. Däremot så var multiinstrumentet med mätare för bränslenivå, vattentemperatur, oljetryck och laddningsmätare i original med benfärgad boett eller bakgrund. Eftersom jag vill ha bilarna i så strikt originalutförande som det går beslöt jag att byta ut de båda andra instrumenten. Jag skickade därför över de två svarta instrumenten till Melvyn Rutter, Morgandealer i England, för utbyte mot originalvarianter. Det var dyrt som tusan, men instrumenten jag fick tillbaka var verkligen fina.



Lite fläckig boett och pitting på kromringen

Efter montering av de nya instrumenten så såg helt plötsligt det kvarvarande lite bedagat ut och har så gjort under alla år. Kromringarna brukar gå att polera upp med Autosol, hur risiga de än ser ut och skulle det inte fungera så har jag helt nya i reserv (bra att ha-grejer som jag inte behövt på 15 år). Själva boetten ska nog gå att tvätta ren med något inte alltför skarpt rengöringsmedel, något jag får rådfråga någon om som begriper det bättre än vad jag gör. Kruxet med det här lilla ingreppet är att det är svårt att komma till bakom instrumentpanelen så eventuellt måsta jag plocka bort sätena. Men, när det är gjort så blir det fint och jag kommer att känna mig lite stolt under förutsättning att jag inte behöver tillkalla någon kompis när jag inte lyckas själv. Jag är ju humanist och inte tekniker!

Här ser man skillnad på skicket på mätarna.
Det framgår oxo att den visar på 40 km trots att den står stilla

Nästa åtgärd på Morganen gäller hastighetsmätaren. Förmodligen har det blivit ett veck någonstans på hastighetsmätarevajern för när jag kör så står den stilla en stund för att sedan visa rätt hastighet, där den sedan stannar kvar när jag sänker hastigheten. Jag har haft problem med detta flera gånger tidigare och det blir väl den tredje nya vajern jag måste beställa nu. Vajer finns att få tag i hos Morgan Restoration Service uppe i Vara, en Morganentusiast som specialiserat sig på att renovera upp gamla Morgan till folk.
Så det finns med andra ord en hel del att pyssla med under den mörka årstiden. Det gäller bara att komma över den där tröskeln att gå ut i ett kallt garage, när jag istället kan sitta varmt och skönt uppe i mitt radioshack. Men jag vet att när jag väl kommer ut, har kaffe på en termos och sätter på radion och sätter igång med jobbet, så är det faktiskt ganska kul.

Ännu en golfrond och ved till spisen

En ny birdie på Vasatorps Gamla bana - 2010-10-16
Det var frost på rutorna när jag packade bilen. Men solen sken och det var blå himmel.
Då är det ju svårt att sitta inomhus, eller hur?
Vi spelade med Håkan (Vasatorps egen John Daly) och hans Maria.
Idag var Håkan lite mer diskret klädd än han brukar vara. Svart vindställ och toppluva.



Håkan klädd i höstkläder

Han berättade att han nästa år kommer att sälja portugiska golfskor av märket Lambda. Det är samma typ som Footjoy Classic med lädersula, och ser mycket snygga ut. De lär kosta en slant och får väl användas under sommarmånaderna på torra banor. Jag är redan spekulant. Gillar snygga dojjor! Min rond inleddes med två tomma hål, 7 respektive 8 i på ettan och tvåan. Som vanligt alltså. Ronden var inte mycket att tala om, typisk medelgolf och knappt det.
Håkans Maria är en kvinnlig long-hitter, precis som min fru, och hon slog massor av fina drives och fairwayslag. Däremot var hennes puttning, om inte usel, så i alla fall mindre bra. Hon förstörde därför en bra score på greenerna, något som de flesta av oss känner igen.



Maria går igenom bra i sin swing

Håkan var väl inte precis inne i zonen och hade dessutom otur, jo det kan man faktiskt ha oavsett vad Zacke säger, precis hela rundan. Men, han tog det vuxet, kastade in en ny Prince i käften och gick vidare. Det visar på stort tålamod och överseende med att ha tingen emot sig. Han måste vara en farlig kille i matchspel.


Oxo Eva slog igenom slaget

Min hustru Eva spelade väl inte på topp hon heller. Hennes normalt långa och raka drives var väl bara 75%-iga idag. Men med sina 32 poäng och sex par så spöade hon mig igen. Lite trist att ständigt få stryk av hustrun.


Macka mked stekta ägg är fint när kiosken är stägd

Själv gjorde jag två par och en birdie, min 10:e för året. Och, den måste jag bara kommentera. Det var på 17:e hålet, ett par tre, som normalt är 140 meter långt. Idag stog emellertid flaggan längst bak på green. Dessutom var teekulorna cirka 15 meter längre bak än de brukar vara. Eftersom temperturen bara var omkring 7 grader så var bollen kall och flyger därmed kortare än när det är varmt. Klubbvalet var därför svårt. Skulle jag slå en hybrid eller prova med en järnfyra? Jag har lite hatkärlek till järnfyran för antingen får jag en socket eller så slår jag ett perfekt slag. Jag tog järnfyran. Ambitionen var inte att sikta på flaggan. Då var jag tvungen att gå rakt över högra bunkern och det ville jag inte riskera. Nej, ett säkert slag mitt på green, var min tanke. Jag slog mitt näst bästa slag med järnfyran någonsin. Det bästa slog jag för någon vecka sedan på Ängelholms GK. Bollen gick spikrakt mot flaggan och lade sig två meter från koppen. Håkan valde samma vapen och även han fick en perfekt träff (en av få under ronden) där bollen lade sig till ro tre meter från hål. Sedan var det damernas tur. Eva valde sin träfemma och även hon carrade snyggt och prydligt på green.



En birdie är lika uppmuntrande varje gång

På detta hålet slog Maria ett av sina sämsta utslag under dagen och hamnade i tjock ruff. Alla kan inte ha samma tur på ett och samma hål! Med en birdie, två par och en med några slag sämre gick vi stolta vidare mot det långa 18:e hålet. Även när du spelar dåligt så finns det oftast ett eller ett antal slag som du känner dig väldigt nöjd med. Du vet därför att du egentligen KAN slå bra slag och det är kanske därför du fortsätter med det här mentalt jobbiga spelet.
Vi hade en underbar dag på golfbanan, åtminstone vädermässigt, och avslutade som vanligt i restaurangen med kaffe och rulltårta med en stor klick vispgrädde ovanpå.


Lite tröst måste man ha

Poängen blev Eva 32, Kenneth 29, Maria 29 och Håkan 27 poäng. Med andra ord - typisk medelgolf.

Vedhämtning hos sonen i Saxtorpsskogen - 2010-10-17
Vår son Jonas hade köpt en massa ved av en av sina grannar. En del av veden var reserverad för oss och därför hade jag hyrt en vagn för fyra timmar till en kostnad av 200:-, på Shell i Löddeköpinge. Den ekonomiska fördelen blir väl inte så stor, när allt kommer omkring, men man får inte glömma den mysfaktor det innebär kulna kvällar, när man sitter med den öppna spisen framför sig och kontemplerar.
Och, så fick vi än en gång gosa med vår sonson Elias.


Eva matar Elias som ständigt är hungrig

Eva stannade hos Anne och Elias när jag och Jonas åkte något hundra meter ner till grannen för att hämta veden. Det såg inte så mycket ut för ögat, men snart var det hyrda släpet halvfullt.



Mer ved än vad jag trodde från början

När jobbet var gjort så körde Eva och jag hem och packade in veden i ett gammalt torkskåp, som vi har i garaget. Vet inte hur länge det räcker, men nu slipper vi åtminstone köpa "säckaved" på Bauhaus någon månad.


För ro och tankar



Elias växer och golfen går på kryckor

Hälsade på Elias - 2010-10-13
Igår hälsade jag på Elias och hans föräldrar. Det var ett tag sedan sist och det händer mycket varje dag.
Han är snart tre månader och har gått upp från 2,8 kg till närmare 6. Det känns helt annorlunda att hålla i honom nu. Mycket stabilare är han i kroppen och han är en riktigt tung liten klump nu.



En glad Elias som just har vaknat

I alla fall, när jag hade varit på gymet igår så åkte jag till konditori Uttern, på Löddes gamla centrum och köpte tre princessbakelser och åkte hem till Jonas och Anne. Jonas hade precis förfärdigat en pizza som vi alla tre åt till lunch och åt bakelser till dessert.



När han fått ren och torr blöja brukar han vara vrålhungrig

När Jonas åkte till sitt arbete så var det dags att byta blöja på sonen. Därefter tyckte Anne att jag kunde mata Elias. Han är glupsk den lille, så efter första flaskan bröstmjölk, som Anne pumpat ut, så var det dags att lägga Elias över axeln. Efter varje flaska så ska han rapa och det gjorde han verkligen med besked. Efter varje flaska han fick. Det tog nog närmare en halv timme, med rapningar i pauserna, innan han fått nog, så det är inte konstigt att han går upp i vikt med raketfart.

Ojämnt golfspel
De hade lovat hyfsat väder på DMI till idag och istället för att gå på gymet beslöt jag mig för att spela golf på Öresunds GK. Peter, som gjorde 35 poäng i tisdags, var inte svår att övertala så kl 11:30 träffades vi på klubben och intog ärtsoppa och pannkakor. Dert gäller att ha kalorier i kroppen så att man kan ha fokus på det man gör.
De första nio hålen spelade jag, som jag brukar göra, utan timing och bollträff. Hur jag än försöker att hålla huvudet nere och ha huvudet bakom bollen, när jag swingar igenom, blev det mest skit med de flesta slagen. Sockets, toppar och duffar var vanliga inslag. Det är lätt att resignera och tappa självförtroendet totalt. Det blev 11 poäng och 51 slag de första nio hålen, medan Peter, stabil som vanligt, fick 17 poäng och 42 slag.
Men, jag slutar aldrig att försöka! När vi gick ut på tian, kändes allt, exakt som det gjort tidigare. Jag tyckte att jag gjorde likadant som jag gjorde de första nio hålen. Trots det så gör jag par på 10:an, 11:an 12: 13:e och 17:e. Helt plötsligt fungerade allt som det ska göra. Detta var visserligen roligt, men ändå så känner jag en stor osäkerhet eftersom jag inte vet varför. Denna osäkerhetskänsla är mycket frustrerande och leder till att jag nästan är rädd, varje gång jag går ut på banan. Hur ska det kännas idag?


Det är alltid trevligt att räkna scoren när det gått bra

Peter var missnöjd med sina sista nio hål och blev förvånad när vi kom in och jag berättade att han hade 18 poäng och 43 slag de sista nio hålen. Han slutade därmed på 85 slag brutto och 35 poäng. Det måste vara skönt att vara låghandicappare!

Ny golfrond och nya besvikelser

Öresunds GK 2010-10-12

Jörgen kunde fixa lite ledighet från jobbet (han var nog på kundbesök) och kom lagom till lunch på klubben med mig och Peter klockan 11:30. Arne tränade medan vi åt våra bruna böner i restaurangen.



Husmanskost är det bästa jag kan tänka mig.

Toppenväder idag igen så trots den förväntade kylan fick vi snabbt dra av oss våra ylletröjor.

Alla slog hyfsade utslag på ettan utom Arne, som trots sina 5,6 i hcp toppade ut bollen 120 meter till vänster. Peter slog en lång drive mitt i fairway men både han och Jörgen lade andraslaget i vänstra bunkern.

Här slår Peter ett halvtaskigt bunkerslag rakt över hela greenen

Det var bara en av oss som spelade bra denna dag och det var Peter. Han förde scoren till oss allihop och var väldigt allert hela ronden. I det här gänget är normalt Arne outstanding. Han slog oxo många fina och raka drives medan hans puttning inte var att känna igen riktigt. Han var förmodligen lite okoncentrad efter hans och Peters operabesök i Berlin i helgen.

Min timing de första tolv hålen var helt kass. Det blev sockets och duffar om vartannat. Ibland förstår jag inte vad jag håller på med. På det 13:e, ö-hålet par 3, slog jag först en järnsju perfekt, som dock studsade i högerkanten på green och ner i vattnet. Nytt försök! En perfekt järnsju igen som dock stannade kvar på green, men väldigt långt från hål. Med fem i fick jag åtminstone en poäng. Sedan var det precis som om det lossnade. Så även om jag inte scorade på resten av hålen så var tempot tillbaka och jag slog en del bra slag. Skönt!

Arne berättar för Peter hur han ska slå slaget på 18:e



Det syns dåligt, bagen är i vägen, men man ser på högerfoten att Peter inte går igenom i swingen







Jörgen sätter sig gärna ner och vilar när han ska skå ut sist

Så kom vi då äntligen till sista hålet (när det går dåligt vill jag bara att rundan ska ta slut) där endast Jörgen hade ett extraslag. Min toppade träfemma var på väg att gå i diket, men smög sig över och hamnade perfekt mitt i fairway.

Jörgen och Peter analyserer vår rond till en kopp kaffe

Eftersom Peter hade fört scorekortet och det samtidigt hade gått bra för honom, så var han väldigt angelägen att slå sig ner, efter sitt par på sista hålet, för att räkna ihop våra bedrövliga scorer.
Peter blev med sin 35 poäng odiskutabel etta. Jörgen hamnade på 25 (dåligt) jag på 23 (uselt) och Arne på 20 (onämnbart).
Yttreligare en dag av vår korta tid här på jorden var till ända. Men, det var som Peter sade "den kunde tillbringats på ett betydligt sämre sätt".
Instämmer!











Trädgårdsarbete, SAC-contest och oktobergolf

Höstjobb i trädgården - 2010-10-10
Egentligen skulle vi spela golf idag men våra golfkompisar föreslog söndag istället. Så, vi böjde oss för deras önskemål.
Kanonväder med strålande sol och en behaglig temperatur. Hur skulle vi utnyttja denna dagen? Det fanns många options. En lång runda, i öppet utförande, med någon av britterna i garaget låg närma till hands. Eller kanske ett besök hos lille Elias och hans pappa och mamma. Eller kanske skulle vi bara softa. Eller gå på gym. Eller hälsa på dotter med familj i Viken. Men då slog det Lutheranska arvet till och vi beslöt, att istället för att "leka", göra någor nyttigt. Det blev jobb i trädgården.



Det ser ganska vildvuxet ut, eller hur?

Jag hade länge gått och tittat snett på en blodlönn, som hade massor av meterhöga tjuvskott. Den skulle jag vandalisera idag! Förutseende som jag är hade jag, dagarna före, ringt kommunen och beställt en avfallstunna för trädgårdsavfall. Den ska tömmas om en vecka, så jag insåg att det gällde att få valuta för pengarna.


Den rymmer mer än man kan tänka sig.

Tunnan kostar 900 kronor per år i hyra och blir tömd 26 gånger. Med tanke på att jag tidigare alltid hyrt ett släp á 225 kronor per gång, samt haft strul med köer på vår lokala tipp, så inbillar jag mig att hyran denna behållare var ett smart drag.

Gräsmattan, eller vad man ska kalla den, är inte stor, men det fanns mycket löv.

Innan jag och min hustru började misshandla vår blodlönn, så räfsade jag ihop de flesta löven som fanns på gräsmattan. Bara denna insats ledde till att jag fick ta av mig ylletröjan. Det blev faktiskt ganska varmt i solen.
När Eva anslöt så kasatade vi oss över vår blodlönn. Jag klättrade upp på garagetaket och kom på så sätt åt en hel del av de långa tjuvskotten.


Eva i arbete med mitt ståtliga versatower i bakgrunden.

Men det finns alltid några som man varken når nerifrån eller från taket. Min hustru Eva är inte rädd för att klättra i träd, så med hjälp av en stege tog hon sig upp i lönnen och började avverka vilt med en kraftig sekatör.
Till slut blev resultatet ganska bra och trädgårdstunnan började fyllas ordentligt. När Eva fortsatte jobba med sina blommor och krukor, så tyckte jag att jag hade gjort mitt.
Klockan 1400 SNT började SAC-testen och eftersom golfen blivit inställd så tänkte jag köra några QSO:n.

SAC SSB-Contest + TV-titt på golf - 2010-10-10
Under CW-delen av testen var jag ganska aktiv och körde drygt 500 QSO:n. Eftersom jag inte tycker det är lika kul med SSB, när jag kör test (man blir hes i halsen) så hade jag inte tänkt delta alls i SSB-delen. Men, dels är det en landskamp mellan de skandinaviska länderna, framförallt mot finnarna, som är mycket framgångsrika när det gäller testkörande och dels så har vi SSA Contest Cup att tänka på. Här tävlar jag för min lokala DX-klubb, SSRA, och vi ligger för närvarande på 10:e plats i klubbtävlingen, en position vi gärna vill förbättra eller åtminstone bevaka. Vi är i alla falla bästa klubb i SM7-området så här långt.
Jag körde pliktskyldigast 130 kontakter och bidrog därmed med 390 poäng till klubben. Det var visserligen inte så mycket, men åtminstone ett litet bidrag.
Det var samtidigt golf på TV från Skottland, så jag pendlade mellan shacket och TV:n. Det gick bra för flera svenskar och en av mina favoriter, Alexander Norén, blev 17:e man av 160 startande och kammade hem omkring 450 lakan. En hyfsad veckoinkomst!

Oktobergolf i strålande brittsommarväder - 2010-10.11
Så blev det då söndag. Starttiden var 12:50 på Vasatorps gamla bana. Klockan 08:30 ringer dock Jurgen och berättar att man, på grund av dimma tvingats flytta fram starttiden två timmar. Vi skulle aldrig lyckas ta oss in före mörkrets inbrott så jag hade turen att hitta en ny tid på TC-banan klockan 12:20. När vi slog ut på ettan var sikten 150 meter. Dimman låg kvar under de sex första hålen för att sedan försvinna. De återstående tolv hålen spelade vi i ett underbart väder, där solen sken, vinden var obefintlig och temperaturen låg på omkring 15 grader. Inte nog med det, mitt spel fungerade oxo bra under 17 hål, där jag hade en timing i swingen, som jag inte haft på länge. Det blev visserligen bara 30 poäng och tyvärr 99 slag på grund av nio i på ett hål, men jag var ganska nöjd ändå. Jag fick dock stryk av Eva som gjorde 31 poäng och 98 slag brutto.
Golf är faktiskt något av det roligaste jag vet utöver barnbarn, bilar och min radio.

Golf, bilunderhåll och shackkomplettering

Nytt fiasko på Öresunds GK - 2010-10-06
Jag kom inte under 100 slag idag heller.
Peter ringde tisdag kväll och undrade om jag ville spela med honom och hans två barndomsvänner på onsdagen. Det fanns inget direkt golfsug i min kropp, men det blir inte bättre om jag avhåller mig från spel. Så, jag accepterade hans inbjudan.


Mina tre medspelare, Arne med hcp 5,6, Mats hcp 19 och Peter hcp 12

Starttiden var redan 09:50, det var molnigt, blåsigt och omkring 12 grader. Banan var däremot i kanonskick, precis som den brukar vara, så inga undanflykter av den anledningen.
På nian, detta mitt hathål, toppade jag en järnsexa ner i dammen, precis som jag gjort så många gånger tidigare. Att toppa slag var också något jag ägnade mig väldigt mycket åt under ronden. Jag verkar kunna denna typ av slag väldigt bra. Arne, är vanligtvis en mycket säker spelare med långa raka drives och säker på inspel och puttar. När även han, som på treans hål, slicar ut två bollar i vattnet uppe vid green, så ska jag inte säga att jag blir glad, men upplever kanske att jag inte behöver gråta blod för att jag också slår dåliga slag, även om jag gör det oftare. Det är faktiskt en del av spelet för oss allihopa.



Arne tittar på när Mats ska skicka ner sin boll i vattenhindret

Det var väl egentligen inte någon av oss som spelade på den nivå vi kan. Arne och Peter var dock inte lika bräckliga i spelet, som Mats och jag.
De små positiva inslagen i mitt spel var några hyfsade utslag samt att jag gjorde fyra par. Men 25 poäng, 101 slag och 39 puttar är inte så kul att lägga in på http://www.fore.nu/, där jag för min statistik.


Som den anglofil jag är, så lever jag som jag lär

Bilunderhåll - 2010-10-07
När jag köpte ny bil förra året var min ambition att sköta den bättre än jag gjort med mina tidagare bilar. Ja, nu talar jag om mina bruksfordon, för britterna i garaget är jag väldigt noga med. Detta är min fjärde egna bil efter att ha haft tjänstebil under ett 25-tal år, något som kanske inte alltid ledde till överdriven omvårdnad av det dagliga transportmedlet.
När jag hämtade min nya bil i januari, förra året, så hade jag hört talas om lackkonservering. Det finns många företag som utför sådan behandling, men enligt min "forskning" i ärendet så skulle DITEC-behandling vara väldigt bra.



Under flera år hade jag noterat att detta märke satt bak på många bilar
och jag undrade varje gång vad det innebar

 I Lund finns ett förtag som heter P&B Bilvård och någon månad efter bilköpet åkte jag in dit och lämnade min bil. Första behandlingen kostade visserligen cirka 5000 kronor, men jag tyckte att det kunde vara värt det. En fördel med lackkonserveringen är dels att lacken får ett väldigt bra skydd mot all smuts och sådant men innebär oxo att jag slipper vaxa bilen, något jag tycker är väldigt jobbigt. När jag hämtade bilen dagen efter, de behöver den två dygn vid första behandlingen, fick jag oxo ett paket med ett speciellt shampo och en stor tvätthandske. Rådet var att helst inte tvätta bilen i maskin utan göra det för hand, vilket jag oxo brukat göra med mina tidigare bilar.
Efter 18 månader är det dags för en ny behandling, men nu lite enklare, till en kostnad av 1800 kronor. Så igår morse följde min hustru Eva, i sin bil, med mig till Lund vid 7:30-tiden på morgonen. Eftersom jag haft kontoret hemma under ganska lång tid har jag inte haft anledning att åka till Malmö eller Lund på morgnarna, utom i undantagsfall. Det är jag glad för när jag märkte vilken otrolig trafik, bilköer och vägarbete som gjorde den normalt korta turen till en färd på 45 minuter. Stackars människor som upplever detta varje morgon och kväll. Livskvalitet?
Vi åkte sedan tillsammans i Evas bil till Kävlinge där Eva skulle ha några möten. När jag lämnat henne tog jag över ratten i hennes Mini Cooper och drog iväg. Hennes bil är betydligt roligare köra äm min store Audi, men kanske inte riktigt lika bekväm.
På kvällen blev turen i omvänd riktning när jag skulle hämta min bil som nu fräschats upp både ut- och invändigt. Det låg till och med ett stort papper över golvmattan i förarsätet, så det kändes som att sätta sig i en sprillans ny bil.



Ren och snygg - den var ganska smutsig i morse

Till våren är det dags för samma åtgärd med Evas bil.

En ny apparat i shacket - 2010-10-?
När det gäller amatörradio så kör jag oftast CW och vid behov SSB. För ett antal år sedan provade jag oxo på RTTY, vilket jag upplevde väldigt trevligt. Som humanist fick jag under min tid på Helsingborgs Handelsgymnasium förmånen att lära mig skriva maskin. På den tiden var det stora tunga FACIT-maskiner, där man täckte över tangentbordet med en skärm för att man skulle lära sig att skriva utan att titta på tangenterna. Det här inslaget i undervisningen har jag haft mycket glädje av, både i arbetet och på fritiden. Jag är förhållandevis snabb på att skriva även om jag idag endast använder två fingrar på högerhanden men alla på vänsterhanden. Av någon underlig anledning!
RTTY passade mig därför ganska bra och jag hade många långa och intressanta konversationer med amatörer över hela världen, med hjälp av min rig och min dator. Idag är det emellertid flera riggar sedan jag använde detta mode och jag har naturligtvis glömt hur man gör. Samtidigt har mitt intresse för RTTY ökat i takt med alla DX-spottar på clustret där RTTY och PSK blir allt vanligare. Så när jag häromdagen blev uppring av en amatör i min lokala amatörradioklubb, SSRA, som frågade om jag ville köpa en Micro Keyer, (den används som interface mellan rig och dator) så slog jag till. Den hade använts av en annan av våra klubbkamrater, som blivit SK, och där nu den som ringde mig var behjälplig med att sälja alla de prylar, som nu stod till ingen nytta i shacket. Det fina med att köpa just denna apparat är att den avlidne hade en likadan transciever som jag har, en ICOM 756 PRO III, vilket innebär att alla kablar passar i min station och dator.
Nu är det dock inte bara att koppla alla sladdarna. Det ska också läggas in mjukvara varefter det sedan gäller att få apparaten att "lira" med de program som ska användas till exempel MMTTY. Allt ska sedan oxo fungera tilsammans med ett eventuellt logprogram typ N1MM eller WriteLog, i de fall jag vill köra en RTTY-contest. Med andra ord behöver jag en kraftig support av en eller flera som förstår sig på allt detta bättre än vad jag gör. Jag upplever nämligen mig själv som en ganska hyfsad operatör, men när det gäller att sätta upp en station är jag mer eller mindre hjälplös.
Det bli alltså för mig, precis som när jag får hjälp i garaget, att köpa hem öl, mackor och kanske någon bakelse för att blidka "ingenjörerna" när de kommer hit.

Grabbträff i dagarna tre med mycket mat och dålig golf

Till Hasse för mat och övernattning - 2010-09-30
Avslutningen på fredagsgolfen pågår alltid fredag till söndag, någon helg i oktober. Eftersom vi hade tidig starttid på Örkelljunga GK på fredagen så åkte jag och Peter upp till Hasse redan på torsdag kväll.
Men innan uppresan gjorde vi ett besök på Vasatorps GK där vi åt lunch och tittade några timmar på finalen i Nordea Cup, som spelades på TC-banan. Killarna spelade från tee 67 och det var endast två som kom in på ett undar par (71) första dagen. Skönt att de inte slaktade banan! Tjejerna spelade från tee 57, där jag normalt spelar från och imponerade väldeliga på oss båda två.



TC:s 18 green är stor och mycket undulerad

 Efter ärtsoppa, pannkakor och kaffe drog vi så vidare mot Örkelljunga. Hasse och hans fru Anna-Lena bor i ett underbart gammalt hus, mitt ute i skogen. Här var det gott om plats för alla oss sju killar som skulle stanna där till söndag.


Hasses och hustrun Anna-Lenas hus i skogen utanför Örkelljunga


Hasse hade handlat hem massor med mat och till middag bjöd han på oxfärsbiffar, sås, potatis och förstås lingon, som jag använder till i princip alla rätter.


Peter fixade potatisen när Hasse gjorde biffarna

Peter och jag var också behjälpliga med anrättningen av fredagskvällens dessert, som var citronfromage.
Med varsin drink vid öppna spisen diskuterade vi sedan de banor vi skulle spela under helgen och vid 23-tiden var det dags att, mätta och belåtna, krypa till kojs.







Första rundan spelades på Örkelljunga GK - 2010-10-01
Det blrev ett lite rumphugget gäng som ställde upp på fredagsmorgonen. Endast fem kom till start. Jörgen var på en mässa och kunde inte ansluta förrän på lördagen och Lars hade något möte med sin gamla mors läkare. Men Lars dök upp vid 13-tiden och kunde vara med och käka lunch efter det att vi avslutat vår rond.
Banan i Örkelljunga är utbyggd med nio nya hål och omfattar nu tre niohålsslingor. Vi spelade de sista nio på gamla slingan och sedan de nio nya hålen. Den nya niohålsslingan ligger vackert och hålen slingrar sig genom skogen. Alldeles intill banan ligger det massor av nybyggda hus, som tydligen säljs för tre till fyra miljoner kronor styck, framförallt till danskar.


Peter och Hasse funderar på vilka klubbor de ska använda

Alla fairways var vertikalskurna så skicket på banan var inte speciellt bra. Trots det så fick de, som inte var med i sydpolen, betala full greenfee på 460 kronor. Lite dåligt att man inte kunde rabattera lite, tycker jag. När det gäller golfen så är det inte mycket att tala om. Vi spelade alla väldigt dåligt och bara Eiert och Jurgen, som båda hade 27 poäng, hade bara halvdåliga ronder. Vi övriga hade riktigt dåliga. Undantaget var Peter, med hcp 12, som inte ingick i tävlingen utan endast var hang-around, som åtminstone fick ihop 31 poäng. Efter lunchen och dusch på klubben åkte vi hem till Hasse. På vägen gjorde vi ett stopp vid "Gotteboa" där alla köpte var sin påse godis.
Lite behagligt trötta sjönk vi ner i sofforna hos Hasse och tog oss var sin liten drink före maten.


Hasse är väldigt duktig på att laga gott käk



Nu behåller jag den



Vid middagen, som bestod av fläskfile med svampsås med efterföljande citronfromage och kaffe, var det högtidlig prisutdelning, som förrättades av fjolårets segrare, Eiert. Även om min blygsamhet normalt sett förbjuder det, så måste jag dock tillstå att det blev jag som lade vantarna på det åtråvärda vandringspriset. För fjärde gången på sju år. Det ni!
Eftersom många har en hel del obligations och Eiert har skaffat husbil och därför kommer att vara borta långa perioder, beslöt vi att detta var sista gången vi spelade fredagsgolf. För att inte splittra gänget helt beslutade vi enhälligt att övergå till torsdagsgolf, men endast en gång i månaden. Vi kommer också att ändra reglerna så att vi istället för poäng kommer att få resultat efter våra repsektive placeringar. Ettan får tre poäng, tvåan två poäng och trean en poäng medan övriga blir poänglösa. Det kommer oxo att instiftas ett nytt vandringspris eftersom jag, i kraft av fyra segrar på sju år, ansågs vara värd att behålla nuvarande vandringspris.

Efter ett intensivt snack om dagens runda, i samband med kaffet, så blev det sängdags vid 24-tiden på kvällen. Vår starttid på lördagen var först klockan 1200 så vi kunde sova lite längre på morgonen. Åtminstone de flesta av oss, men inte frukostkocken.

English breakfast - 2010-10-02
Av någon anledning så får jag alltid agera frukostkock. Det innebär också den nackdelen att jag får stiga upp tidigare än alla andra. Ja, med undantag för Hasse som alltid assisterar på ett högst föredömligt sätt när jag sätter på spisen. Varje morgon ska alla ha två stekta ägg, fyra skivor bacon och tre prinskorvar, plus bröd, mjölk, juice och i vissa fall flingor.


Grabbarna är krävande - varm mat både morgon och kväll


Det blir mycket jobb i köket det. För att hålla maten varm sätter vi på ugnen där tallrikarna med maten får stå, för att hållas varma, under tiden som resten blir tillagat.  När alla var mätta och belåtna var det dags att dra iväg till Laholms GK för dagens golfrunda.

Laholms GK en blåsig dag i oktober

Peter hade obligations på lördagen och åkte hem efter den närande frukosten. Istället anslöt Jörgen, som hade kommit hem från sin mässa och var sugen på att spela. Laholm bjuder på en trevlig och omväxlande bana, som inte är alltför lång och svår om man har någorlunda koll på sina slag. Men, har man inte det så är ju ingen bana lätt. Klubbhuset är trevligt och från restaurangen har man utsikt över 18:e hålet.
Det blåste ganska häftigt, vilket inte gör det lättare att spela golf. Eftersom vi var i god tid tog vi en fika och beslöt att strunta i att slå några bollar på rangen.

Lars tränar med sin rosa driver

Lars, med hcp 6, som åker golfmoped, var emellertid väldigt taggad inför ronden och kommer helt plötsligt med var sin rangebollspolett till var och en av oss. Då var det inget att be för, så vi knallade lydigt med Lars till driving-rangen. Där studerade han var och ens swingar som han med stor empati kommenterade syrligt. När han efter slutförd rond kom in på 19 poäng var emellertid kaxigheten som bortblåst.
Det gick dock inte mycket bättre för oss andra. Eiert vann återigen på 27 poäng medan jag själv gick en poäng bättre än gårdagen och slutade på 23. Jag tror jag blev trea på det. Det säger ju allt, eller hur?
Till middag vankades det kycklinggryta med ris alternativt stekt potatis.

Middagskockarna Jurgen och Hasse lagar mat medan vi andra softar

Det var Hasse och Jurgen, som är proffesionell kock, som tillagat anrättningen. Desserten, äppelkaka med vaniljgrädde, var oxo otroligt välsmakande.
På söndagen var vi tvungna att gå upp tidigt så de flesta drog sig därför, mätta och dästa, tillbaka före midnatt.

Ängelholms GK var en positiv överraskning - 2010-10-03
Varje gång vi ska spela vår rond så lottar vi vem som ska spela med vem. Det gör vi genom att alla lämnar var sin boll till Hasse, som är ständig bollkastare, som kastar upp bollarna i luften.

De, vars bollar ligger närmast varandra, ska sedan spela tillsammans. Denna gången fick jag spela med Eiert och Jörgen, medan Hasse och Lars fick gå i en tvåboll. Dr. Schulze lämnade oss på söndagsmorgonen eftersom han skulle på födelsedagskalas någonstans.
Om förväntningarna på mitt golfspel vanligtvis är mycket låga så var de idag ännu lägre. Med två ronder på 22 respektive 23 poäng och över hundra slag båda ronderna, så skulle det var en stark överdrift att påstå att självförtroendet var på topp.
Trots att jag spelat Ängelholm, men för väldigt många år sedan, så kom jag inte ihåg ett endaste hål. Däremot blev jag positivt överraskad över banan, även om vissa tees inte var i bästa kondition. Den var kul att spela och de flesta hålen gick att nå på rätt antal slag, under förutsättning att man slog bra golfslag.

Jörgen på golfmoppe med Ängelholm GK:s klubbhus i bakgrunden

Hasse och Lars gick ut i första bollen, men innan dess tog Jörgen chansen att provköra Lars golfmoppe. Jörgen, som oxo är lite trött av sig, precis som Lars, blev nog lite sugen, så vem vet om Lars får beställa hem ytterligare en.
Det började bra för mig. Jag ansträngde mig hela dagen att, om inte chippa ut mina drives, så i alla fall försöka slå väldigt löst. Och det fungerade. Trots nästan helt avsaknad av kraft gick mina utslag alldeles rakt och ofta oxo relativt långt. Detsamma gällde järnslagen, som jag bara smekte iväg, spikrakt. Oftast i alla fall.

Jörgen med ett prekärt läge där hans boll ligger ovanpå en stubbe

Men visst hamnade vi, jag ganska sällan dock, i dåliga lägen, i skogen, i bunkrar och värst av allt i vatten. Lars fick till exempel slå tre slag innan han kom ur bunkern på ett korthål. Lars av alla människor!

Jörgen och Eiert sitter och väntar på att slå ut tills Lars har slagit färdigt sina bunkerslag på korthålet

För egen del spelade jag mina bästa nio hål på länge. Med 44 slag och 19 poäng trodde jag att det här kanske skulle bli en riktigt bra runda. Men, efter kaffet på nian så kom jag kvickt ur den berömda "zonen" och spelet blev som vanligt igen. Jag började slå istället för att swinga. Det fungerar aldrig!
Mitt slutresultat på 32 poäng och 93 slag var dock aldrig hotat. Det var nog ingen av de övriga som ens kom upp i 25 poäng.
Så trots mediokert spel de två första rundorna så kändes det väldigt bra att åka hem efter en hyfsad rond sista dagen.
Vid sådana här evenemang är ju egentligen golfen bara en, dock en viktig sådan, ursäkt för att vi kompisar ska kunna träffas, snacka pågasnack och ha kul.
Som jag skrivit tidigare: Ibland är det himla kul att bara vara ett gäng grabbar.