Vad finns bakom garagedörren?

Ett garage i vintervila - 2015-01-31

Varje gång jag råkar passera en stängd garagedörr så undrar jag alltid vad som finns där bakom. Oftast är det förmodligen, som i de flesta garage, att det finns en massa grejer som egentligen inte borde finnas i ett sådant utrymme,. Men det kan också finnas spännande innehåll.

Någon enstaka dörr berättar om innehållet redan på utsidan.

De allra flesta garageportar är väldigt anonyma, men ibland kan det finnas en liten skylt som berättar att det finns gastuber eller annat där inne och då blir garaget helt plötsligt mer intressant. Nu på vintern är de flesta dörrar stängda så det är svårt att få en glimt om vad som döljs bakom dem.

Jo, det finns något där inne.

Men vid hembesök så går det att få en titt även på vintern. Även om garaget är i vinterdvala så berättar innehållet en hel del om ägaren och hans intressen.

En bild säger mer än tusen ord.

Genom att betrakta miljön på hyllor och väggar kan man få en rätt god uppfattning om vilka böjelser innehavaren har när det gäller fordon. Detta även om fordonen är iklädda sin vinterpyjamas. Ser du till exempel vad det är för bilemblem som sitter på affischen på dörren?
På väggen hänger en brandsläckare, som kan tyda på att personen i fråga är en händig man, som själv skruvar och vid behov svetsar på sina fordon. Vidare finns det några rallyskyltar som innebär att ägaren gillar social samvaro tillsammans med likasinnade. Batteriladdaren på motorhuven visar att bilen i fråga kanske nyligen fått lite motion, men nu istället kommer att få batteriet motionerat med hjälp av en underhållsladdare tills vårens ankomst gör att det finns anledning till att ta av pyjamasen för den här vintern.

Här finns mycket info.

Vad det är för fordon som döljer sig under överdragen kan man ta reda på genom att ytterligare studera vad som finns i garaget. Bilen med det blå överdraget verkar vara tvåsitsig och är förmodligen någon typ av sportbil. Den som söker hittar också en lampa i form av en oktagon med initialerna MG. Den som inte förstår något nu heller är förmodligen inte intresserad av garage eller dess innehåll överhuvudtaget. Vad finns mer att berätta? Jo uppe i taket ser vi ett antal registreringsskyltar där två av dem inte är svenska. Detta talar för att en eller flera av bilarna har engelsk härkomst, vilket i sin tur, med stor sannolikhet innebär att en eller flera är högerstyrda. Mitt i bilden skymtar ett trumset som avslöjar att denna bilentusiast också har andra strängar på sin lyra.

Vid en närmare granskning så förstår även den oinvigde, icke bilentusiasten, att det handlar om MG-bilar. MG är egentligen en förkortning av Morris Garages (med s på slutet!) som företaget, som tillverkade bilarna hette. Grillen ovan kommer förmodligen från en MG 1100 eller MG 1300. Dessa var inte sportvagnar utan en något större version av dåtidens hundkojor. Men grillen är fin och har fått bilda ram till ett antal car badges, som nog varit för många för att få plats på sportvagnsgrillen.

Som entusiast brukar det också innebära att man flitigt studerar litteratur i ämnet och naturligtvis också är medlem i och prenumererar på alla de klubbtidningar som förekommer för märket i fråga.
Ett exempel är Safety Fast som är namnet på den klubbtidning som ingick i medlemskapet för en av de MG-klubbar som finns i UK.

Bilden, som tecknats av Gustav Ruberg, fick garageägaren som julkort förra året.

Att besöka andras garage är både trevligt, intressant och lärorikt. Håller man som jag på med bilhobbyn och har mycket begränsade kunskaper om det mesta, så får jag i regel en massa goda tips och idéer vid sådana besök. Plus naturligtvis den ack så viktiga sociala samvaron.
Att det är fler än jag som är intresserade av garage framgår av bilden ovan.

Får nog ta en sväng ut i garaget!

Dags att jaga DX igen!

KP1 - Navassa är på gång - 2015-01-23
Av flera olika anledningar har mitt intresse för amatörradio varit väldigt lågt de senast åren. Även nu, under den tid jag i princip varit tyst på banden, så har jag dock riggen igång och lyssnar lite förstrött, nästan varje dag. Men, som med precis allting annat så går intresset upp och ner och de senaste åren har det mest handlat om golf och Morganåkande.

QSL-kort ligger också inom mitt samlarintresse.

Mitt huvudintresse inom radion är att samla, på DX-entities, på öar, på counties i USA, you name it. Skälet till detta är att just KÖRA radio är det enda jag är ganska bra på. Det tekniska, som att bygga slutsteg och annat, har alltid varit ett helt obegripligt område för mig.

Mitt Versatower i trädgården.

På väggen hänger redan en hel del diplom och plaketter, bland andra 5Bands DXCC och den fina IOTA-plaketten. När det gäller 5 Bands WAZ så saknar jag en hel del länder både på 40 och 80 meter och för att köra dem så hade jag kanske behövt tillgång till "bävrar" vilket det inte finns utrymme för där jag bor. På de lite högre banden är jag emellertid ganska väl rustad med en treelementare för 10, 15 och 20 meter och en vridbar dipol för WARC-banden i mitt Versatower.

Åtråvärd för alla DX-are.

Och, när jag häromdagen konstaterade att KP1, Navassa Island, ska aktiveras så väcktes intresset för radio till liv igen. Navassa är nämligen det sista landet jag behöver för att kunna ansöka om ett av alla DX-ares mål, plaketten DXCC Honor Roll No 1. När man har den på väggen kan man nog anses tillhöra gruppen Big Guns. Några av mina radiokompisar har redan lyckats med detta och jag är naturligtvis angelägen att hänga på dessa.
Att jag inte lyckats få kontakt med Navvasa tidigare beror inte så mycket på mig som på att denna ö inte varit aktiverad på 20 till 30 år. Finns de inte igång är det ju omöjligt att köra dem.
Enligt uppgift skulle de komma igång på banden under andra halvan av januari, men än så länge har de inte dykt upp.

Men jag är laddad när det händer !

Pensionärsterapi i garaget

Jag fick ta till blyklubban - 2014-01-08
Visst, det är några månader kvar, minst, innan det börjar likna vår. Men redan lär dagen ha blivit en dryg kvart längre, så vi går åtminstone mot ljusare tider.
När det varit så enormt trist väder den sista tiden så har jag fått utlopp för mitt prestationsbehov i garaget. Här trivs jag bra och kan umgås med vår Morgan i princip hur länge som helst.

Ganska mysigt tycker jag.

Under de tre åren vi har ägt Mr Brum så har jag varje vinter pysslat om bilen på i stort sett samma sätt. Att det tar lång tid spelar definitivt ingen roll så länge det är varmt, radion är på, det finns tillgång till kaffe och jag kan njuta av en och annan cigarill.

Efter höstens sista outing så har bilen tvättats för att några dagar senare poleras och vaxas.  Medan bilen står på marken är det också viktigt att komma ihåg att lossa på vingmuttrarna så att hjulen går att ta av senare.

Lätt som en plätt med rejäla prylar.

Som jag skrivit tidigare har jag tidigare endast använt en lite tyngre gummiklubba både för att lossa och spänna vingmuttrarna, men att detta inte lyckas i år. Egentligen ville jag inte använda tyngre grejer, för att inte skada de fina vingarna, men efter lite eftertanke så fick det ändå bli blyklubban som fick göra jobbet.
När detta är klart är det dags att placera Morganen på pallbockar så att jag kan komma åt under bilen.
En årlig inspektion av att alla muttrar och bultar sitter fast är viktigt. En mångårig Morganägare berättade, för många år sedan, att alla Morgans borde vara försedda med en uppsamlare då bilen har en viss benägenhet att bli av med saker under färd. Detta stämmer faktiskt till viss del, åtminstone hände det mig några gånger, när jag hade min tidigare Morgan, en +4 från 1959, att en och annan liten del fallit av under bilturen.

Ekerfälgar har egentligen bara en fördel och det är att de är snygga. Priset jag får betala för att behålla dem i detta skick, så länge som möjligt är, om inte högt, så i alla fall lite arbetsamt. Nu är de visserligen rostfria och tål därför en hel del stryk, men de ska trots allt fixas till varje vinter. Åtminstone tycker jag det.

Så det första jag gör när en fälg är avtagen är att torka bort all den kopparpasta, som jag använt på splinesen och vingmuttrarna när jag monterat hjulen igen. Att använda kopparpasta är ett råd jag fått av någon, men när jag bytte till vinterdäck på bruksbilen berättade killen där att kopparpasta, av någon anledning, inte var bra, och rekommenderad mig istället att använda zinkpasta. Man lär så länge man lever, men förmodligen fungerar det lika bra med vanligt molybdenfett.

Ny produkt i år.

Nästa steg är att ta ut hjulet ur garaget och spraya den torra fälgen med ett fälgtvättmedel. Tidigare har jag använt ett medel från Meguiars, men det råkade vara slut hos Mekonomen när jag behövde köpa nytt. Istället blev det Sonax Extreme Fälgrengöring, som också verkar bra. Efter att man sprayat på den torra fälgen på båda sidor ska man, om man har tålamod, vänta cirka fem minuter. Under den här tiden ska ytorna på fälgen börjat bli lila och det är klart för vidare behandling. I mitt fall handlar det om att borsta runt på fälgen med en gammal diskborste och sedan spola av med högt tryck på trädgårdsslangen. Resultatet brukar bli enormt bra.

Tacksamt med ett rostfritt system från Librands i England.

Fälgen rullas sedan in i garaget där jag först torkar av den och sedan låter den stå och bli riktigt torr innan det är dags för vidare behandling. Under tiden så tog jag mig tid att torka rent, polera och till och med vaxa den vänstra delen av avgassystemet. Jovisst är det att överarbeta saker och ting ganska mycket, men det kan ju inte göra någon skada och samtidigt ser det rent och snyggt ut.

Fungerar bra för mig.

Nästa steg är polering. Här behandlar jag fälgarna med ett medel som heter Meguiars Metal Polish och som funkar på allt krom och rostfritt. Jag lägger på krämen med trasor från gamla bomullslakan och polerar sedan upp med en fiberduk. Dessa kan köpas i tvåpack till hyfsat pris på ICA Maxi.
Här får pek- och långfinger jobba lite extra mycket för att komma åt mellan och bakom ekrarna längs fälgen. Respektive eker polerar jag inte. Det får finnas gränser!
När båda sidor på fälgen är polerade tar jag ut den i trädgården där jag sprayar båda sidor med Sonax Extreme Fälgförsegling. Det bildas små, små droppar på fälgen som sedan ska smetas ut jämnt med en fiberduk.

Efter en hel säsongs körande.

Allt detta arbete kan tyckas vara en omständlig procedur. Och, det är det kanske också, men som jag skrev i rubriken så handlar det här en hel del om pensionärsterapi för att tillgodose mitt prestations-
behov. Men att det lönar sig bevisas av bilden ovan. Den visar insidan på vänster framhjul, innan jag tvättade av den. Och, framhjulen brukar alltid att bli mest skitiga!

Det kan löna sig att överarbeta saker!

Julklappsboken

Jag gillar biografier - 2014-12-25
Under den här perioden av året läser jag ganska mycket, framförallt i sängen när jag gått och lagt mig. Hittills så har jag läst omkring fyrtio böcker på min iPad, e-böcker som jag lånat gratis på biblioteket. Några av de senaste är:

De tysta av Björn Hellberg.
Svart skugga av Ida Axelsson.
Detta är en deckare som utspelar sig i Helsingborg och var väldigt kul att läsa eftersom jag känner igen alla platser som förekommer i boken. Rekommenderas, inte minst för Helsingborgare.
Sista paret ut av Arne Dahl.
Spännande, men måste nästan sträckläsas eftersom risken annars är stor att man glömmer eller blandar ihop alla de mångtaliga personerna.
Dödslistan av Frederick Forsyth.
VIP-rummet av Jens Lapidus. Mycket bra!
Den man älskar av Marie Ljungstedt.
Zack av Jens Kallentoft.
En mycket spännande bok som utspelar sig i svensk gangstermiljö.
Snabba Cash av Jens Lapidus. Mycket bra!
Att inte vilja se av Jan Guillou.
Denna bok är den fjärde i raden som handlar om de tre fiskarbröderna, som alla utbildade sig till ingenjörer i Tyskland. Rekommenderas verkligen.

En av mina stora idoler.

Det har alltså blivit mycket läst på min iPad, men en jul utan någon riktig bok i julklapp är ingen bra jul. Så det blev två stycken i år. Av min dotter fick jag boken Skelettkusten av Clive Cussler, en bok som jag precis börjat läsa efter att ha läst slut på min sons julklapp en självbiografi av Eric Clapton.
Detta är den tredje biografin av gamla rockstjärnor som jag läst, de andra två har skrivits av Ozzi Ozbourne och Keith Richard.

Vårt band, The Madison.

Eric Clapton är ett år äldre än vad jag är och vi började nog spela ungefär samtidigt. Han nådde dock lite längre i sin karriär än vad jag gjorde.
Eric var och är enormt hängiven blues och när jag läser boken framgår det att det i första hand var musiken, inte pengarna, som var det viktiga. Han till och med hoppade av framgångsrika band som The Yardbirds, när han tyckte att musiken inte levde upp till hans ideal. Att han under sin karriär har tjänat massor med pengar, dels i olika band som till exempel Cream och dels som soloartist, är en annan sak. Han är en dedikerad samlare av olika saker bland annat av gitarrer, bilar, klockor och på senare år även jaktvapen. Fram till fyrtioårsåldern präglades hans liv, utöver av musiken, av alkohol och droger, men i slutet av boken, när han är 62 år gammal, har han varit nykter alkoholist i femton, tjugo år.
För oss som växte upp med rockn´roll på sextiotalet och kanske inte minst för de av oss som själv spelade i någon rockgrupp, så känner vi igen alla de namn från den tiden och framåt vilket gör boken värd värd att läsa.

Ångrar ibland att jag sålde min Fenderbas!

När det är snö och kyla...

...får vi hjälpa fåglarna med käk - 2014-12-27
Eva brukar alltid se till så att vinterns fåglar har tillgång till mat. Ett litet problem vi kämpat med under alla år är att komma på ett sätt att placera maten så att småfåglarna hinner äta något innan de stora, finurliga råkorna hunnit sätta i sig allt.

Foder och fröer.

Lite av sortimentet.

Samma dag som den första snön föll så tog vi en promenad ner på Center Syd-området för att inhandla någon vettig foderbehållare. Eva föreslog att vi skulle gå till Blomsterlandet, som brukar tillhandahålla denna typ av produkter.

Småfågelrestaurang för två ätande.

Sortimentet, vad gäller foderautomater och typer av foder, var både brett och djupt. Vi ville ha en liten lätt grej och inte ett litet hus som de stora fåglarna lätt kan sätta sig på. Vi köpte därför en fröautomat där en råka definitivt inte skulle kunna varken få plats eller komma åt fröerna. Det är inte så att vi ogillar de större fåglarna, de behöver mat de också, men till dem brukar vi kasta ut lite bröd och frukt när vi ser dem.

En talgoxe på besök.

Fågelfrö hade Eva redan köpt tidigare och när vi kom tillbaka hem så fyllde jag fröautomaten och hängde ut den i trädgården. Det tog inte lång tid innan de första gästerna anlände och lät sig väl smaka. Vad jag inte riktigt förstår är hur de så snabbt hittar och kommer underfund med att den här behållaren innehåller mat. Det skulle vara intressant att få reda på av någon ornitolog.

Talgbollar brukar de större fåglarna kunna klamra sig fast vid.

Än så länge har vi inte haft besök av några ovanligare fåglar, det är mest talgoxar och rödhakar, men tidigare år har det faktiskt kommit även små hackspettar och ätit på talgbollarna. Lite märkligt är att jag inte sett en enda gråsparv, som ju är en väldigt vanlig fågel i våra trakter.

Koltrasten äter på marken.

En annan lite konstig sak är att sedan snön föll, har jag inte sett varken råkor, skator eller kråkor i trädgården. De enda fåglar som besökt trädgården och som är för stora för fröautomaten är koltrastarna. Men, de blir inte lottlösa de heller. Dels så kastar vi ut äpplen på gräsmattan, som de brukar kiva om, dels så sprätter småfåglarna ner en hel del frö på marken som koltrastarna girigt pickar i sig.
Det är rogivande att sitta och titta på de olika fåglarna som härjar runt i trädgården. Förhoppningsvis kommer vi kanske också att få se lite ovanligare arter vid fröautomaten framöver.
När ryktet spritt sig!

Visst är de fina.

När jag nu ändå är inne på det här med naturen, så tog jag en promenad i eftermidags och fick då se dessa gynnare ute på en åker. Bilarna, som susade förbi på vägen, endast 50 meter ifrån dem, brydde de sig inte om. Men, som framgår av bilden, så har de full koll på mig som säkert var minst dubbelt så lång därifrån som trafiken.

Det är fint med naturen!

Lite pyssel, ute och inne

Både det ena och det andra - 2014-12-05/17
Att vakna varje dag och återigen upptäcka att det är grått, regnigt och blåsigt ute kan ibland leda att min initiativförmåga helt försvinner. Och, att gå runt en hel dag och inte prestera någonting är något av det värsta jag vet. Men, vissa saker måste ju göras.

Arboristbesök
För någon vecka sedan infann sig ett par unga, friska, vältränade killar från Yggdrasil Trädservice för att härja lite i vår "skog".

Bäst att överlåta sådant jobb till proffs.

När de fått på sig alla sina attiraljer såg de ut som bergsbestigare. De här gossarna är väldigt välutbildade och vet exakt var och hur mycket de kan beskära de olika träden utan att skada dem.

Mycket efterjobb för mig.

Med tanke på den offert på arbetet jag fått och accepterat tidigare, trodde jag att det skulle ta åtminstone en halv dag att göra jobbet, men redan efter två timmar var de klara.
Egentligen hade jag önskat att de ombesörjde bortforslingen av allt riset också, men det skulle kosta ytterligare 4000 kronor extra, varför vi beslöt att ordna detta själv.

Löv i rännan och mossa på taket.

När jag ändå var ute i trädgården och kollade när gossarna jobbade så tänkte jag att jag väl kunde göra någon nytta själv också. Det finnas alltid saker att göra och idag tog jag mig an hängrännorna på baksidan av huset.

Däckbyte
Vinterdäcken till våra bruksbilar lagrar vi på en firma här på Center Syd-området. För en gångs skull beslöt jag mig för att vara ute i tid, innan snön och halkan satte in. När jag var uppe på firman för att boka tid så kunde grabben snabbt konstatera att de vinterdäck han lagrade till min Audi var i princip slut.

Nya allrounddäck monteras.

Det fanns inget annat att göra än att låta honom beställa nya vilket innebar att ytterligare fem lakan försvann både snabbt och oplanerat.

Tandläkaren/tandhygienisten
För tio år sedan bytte jag tandläkare, eftersom min dåvarande bestämt sig för att göra roligare saker än att jobba. Jag fick av den nye tandläkaren reda på att jag led av tandlossning och remitterades till tandkirurgen i Helsingborg. Jo, enligt docenten, som undersökte mig, så krävdes en operation, där man skar upp tandköttet, både uppe och nere, för att komma åt att rensa bort all tandsten och annat skit som fanns därunder. Jag blev mycket skraj när jag hörde detta, men alternativet till operation var att jag skulle bli av med tänderna efterhand.
Som det, gud ske lov, oftast är, så var den här eperationen inte så hemsk som jag trodde. När de pumpat i mig lite olika kemikalier och jag fått på mig mitt head-set med Eric Clapton i lurarna, så verkade det inte ha gått speciellt lång tid innan allt var klart.
Naturligtvis vill jag helst undvika liknande ingrepp i framtiden och går därför nu till min tandhygienist fyra gånger per år för att hålla stenkoll på mina tänder. Mellan besöken så ska jag också dagligen använda mindre "flaskborstar" i fem olika storlekar för att hålla rent mellan tänderna. Jag sköter detta med militär disciplin och får ibland beröm av min trevliga tandhygienist Kerstin Granelli.
Men, så vid mitt senaste besök upptäckte hon att en tand verkade ha blivit sämre. Efter en röntgen kunde hon konstatera att den borde tas bort för att inte skadan på tandbenet skulle förvärras. Den aktuella tanden har varit ganska dålig under flera år. Dels har det ömmat lite när jag borstat tänderna och dels har den varit aningen lös. Så, i tisdags, trots en mycket "rälig" förkylning, tog jag mod till mig och åkte inte till min tandläkare, som på ett litet kick plockade bort den förbrukade kroppsdelen i min mun. Nästan femtonhundra spänn för tandutdragningen och drygt en tusing för tandhygienisten gör att budgeten för julmånaden definitivt inte kan hållas.

Putsperiod i garaget
Mr Brum, vår Morgan, kan jag i princip lägga hur mycket tid på som helst utan att tröttna. Därför har jag nyligen inlett det årliga underhållet med att inledningsvis polera och därefter vaxa hela bilen.

På en ljus bil är det ibland svårt att upptäcka ev. mister.

Prylarna jag använder är Meguiars Ultimate Compound respektive Meguiars Ultimate Wax, som jag tycker har funkat bra de senaste åren. När dessa inledande åtgärder är genomförda så kan jag fortsätta med allt finlir.

Med en träplatta mellan pallbock och ram undviks skador på den ganska tunna ramen.

För att komma åt under bilen så lyfter jag upp den på pallbockar. Denna gången placerade jag de främre pallbockarna på rambalkarna, lite längre bak på bilen. Detta för att komma åt lite bättre runt framvagnen som jag bestämt mig för att rengöra och snygga till.

Trist när det inte fungerar som det är tänkt.

Normalt sett brukar jag börja med att tvätta, putsa och konservera ekerfälgarna. För att få av de tvåvingade vingmuttraran brukar jag använda en tyngre gummiklubba, men denna gången gick det inte. Kanske är jag lite löjligt rädd om bilen, men kan jag undvika att slå på de perfekta vingmuttrarna med en bamsestor blyklubba, så gör jag helst det.

Enligt min  däckfirma, så har Steve på English Car Care två specialverktyg för detta ändamål, så kanske jag får försöka tala snällt med honom och låna det någon timme i mitt garage.

Det var allt för idag!

Jaguarmingel på Joes Garage

Lite bileri i höstmörkret - 2014-12-01
Ronnie, en bilkompis från Helsingborg, brukar åka till Joes Garage i Furulund när de har sina måndagsträffar. När han undrade om jag ville följa med så svarade jag ja. Nu när det är lågsäsong för bileriet så får jag nästan lite abstinensbesvär, så att träffa lite bilfolk igen kunde vara trevligt.

Jaguar XF

Vår egen Audi A6 har nu rullat drygt 9000 mil och ibland dyker tanken upp i huvudet att det kanske snart är dags att byta upp sig. Detta trots att en uppgradering av bruksbilen ofta är en av de sämsta affärer man kan göra. Men det är roligt! Tanken på att byta till en Jaguar har egentligen aldrig funnits, men Jaguars mellanmodell XF har faktiskt fått väldigt fin kritik. Och, en sådan som är några år gammal och har rullat femtusen mil kan man få för under 250000 kronor. Flera av mina kompisar i Morganklubben kör Jaguar som bruksbil och säger att de aldrig ångrat att de lämnat märken som Volvo eller BMW till förmån för denna brittiska ädling. Nuförtiden kör jag också betydlig mindre än när jag jobbade varför en sådan här Jagga vore kul att få äga några år.

Ytterligare en E-type.

Som vanligt var det fullt med Jaguarer ute på parkeringsplatsen så tydligen var det många som törstade efter lite bilsnack och biltittande. Varje gång så berättar personalen på Joes om en speciell bil som finns i deras verkstad. Den här gången handlade det om en 1966 års E-type i ett patinerat skick.
Den har en speciell historia och en mätarställning på 5400 mil. Bilen var i ett perfekt skick, även om lacken var matt och inredningen patinerad, men hel. Ägaren hade beslutat att sälja bilen. När man annonserade ut den, både i Sverige och utomlands, hade man förväntat sig att den skulle säljas för cirka 250000 kronor. Döm om deras förvåning när det redan första dagen efter annonsinförandet blev ett budgivande som slutade mycket, MYCKET högre. En orenoverad bil i originalskick, med en intressant historia och med matching numbers är ofta mer värdefull än superrenoverade motsvarigheter. Åtminstone när det handlar om en viss typ av bilar. Tyvärr fick jag ingen möjlighet att ta någon bild på bilen då det stod mycket folk runt den hela tiden.

Pågående långtidsrenovering.

Det finns alltid många bilar att titta på hos Joes, både i saluhallen och i verkstaden. Ibland när jag lyssnat länge på "föredraget" och det handlar för mycket om, i mina öron, allt för djupgående teknisk information, så brukar jag gå runt i verkstaden och titta på de olika projekten.
Den vita E-typen, som jag nämnt i en tidigare blog, har nog funnits i verkstaden nästan ett år. Denna bil är mycket speciell då det är den första E-typen som togs in till Sverige. Den hade stått i ett garage i 30 år och undergår nu en genomgripande renovering. Nyrenoverad motor och växellåda lär ha kommit tillbaka från England och när bilen snart blivit lackerad så monteras hela drivlinan tillbaka i bilen.

Vid sidan av den vita E-typen fanns ytterligare en Jaguar av en modell som man inte ser så ofta nuförtiden. Om jag inte har helt fel är det en Jaguar MK V, som tillverkades mellan 1948 och 1950.
I dessa bilar är inredningen av trä och läder, precis som det ska vara i en engelsk bil. Vad som skulle göras med denna bil fick jag ingen uppfattning om.

Går att njuta av även i ruskväder.

När berättelsen om den orenoverade E-typen var slut så bjöds det på kaffe och lussekatter ute i bilhallen. Då fortsätter minglandet och dräglandet över alla fina bilar som finns att beskåda. För någon vecka sedan så blev min golfkompis så begeistrad att han på stående fot köpte en Jaguar XK8, som han nu glider fram i i stället för sin Porsche Boxter. Ett bra val tycker jag.

Ikväll minskade lite av mina abstinensbesvär!