Flyttstädning i holkarna

Snart dags för nya gäster - 2025-02-26

Även om det fortfarande är ganska grått och trist ute känns det dändå att våren ligger och lurar runt hörnet. Det märks inte minst på morgnarna, som nu blir ljusare allt tidigare, men också på det fågelkvitter som hörs och blir allt vanligare för varje dag. Så jag tyckte därför att det var dags att förbereda lite inför fåglarnas kommande häckning.

                                                           Här serveras både skalade fröer...

...och jordnötter.

För att fåglarna, främst talgoxar, pilfinkar och blåmesar, ska stanna kvar i vår närhet, så har de har de haft tillgång till mat i våra fröautomater hela vintern och framåt. Utöver ovan nämnda fåglar har också hackspett och ekorrar visat stort intresse för nötterna.

                                                            Det stora trädet är nu borta.

Det är både trevligt och intressant att följa fåglarnas idoga arbete med att inreda holkarna och föda upp sina ungar, om och när de väljer våra holkar som lämpliga ställen att bilda familj. En eller flera av holkarna har varit bebodda flera år i rad, men förra sommaren var det emellertid tomt i båda. Vår gissning är att det beror på att vi fällde ett stort träd i hörnet av trädgården i april förra året. Detta har kanske upplevts som ett visst skydd eftersom holkarna sitter på en vägg strax bakom trädet.

                                            Holkarna var till häften fyllde med "mjukvaror"...

                                                   ...men några döda ungar fanns det inte.

Det återstår att se hur det blir i år. I vilket fall som helst tog jag och rengjorde holkarna härom dagen och skrapade ut all gammal "inredning" i dem. Visserligen finns det olika uppfattningar om hur man bör göra. Vissa menar att men ska göra som jag gjort, det kan ju faktiskt finns någon död unge kvar i boet, vilket kanske inte "accepteras" av de som ska flytta in, medan en annan uppfattning är att fåglarna fixar sådant här själv.

                           Lediga för intresserade hyresgäster och med bekvämt avstånd till föda.

Nu får vi se tiden an, det dröjer några månader än innan de börjar leta efter bostäder. Nu är det i alla fall städat så att de själva kan välja både holk och inredning.

Det blir en spännande vår!

Musical med Peter Jöback

Les Miserables på Malmö Arena - 2025-02-02

Att jag skulle följa med på det här kulturella evenemanget var egentligen inte meningen. Tanken från början var att Eva, min svärdotter och barnbarnen skulle gå dit, men eftersom alla tre blev lindrigt sjuka i influensa blev det istället Eva, min son Jonas och jag som fick ta över biljetterna.

Det är några år sedan jag var i Hyllieområdet, så för säkerhets skull startade jag navigatorn i bilen. Men, mina passagerare var inte överens med rösten som berättade om lämpligaste vag, så färden blev en blandning av tre olika förslag. Detta ledde till att vi med all säkerhet tog den absolut längsta vägen till vår destination. Men fram kom vi till slut!

                                    Här tar man betalt 24 timmar dygnet, även på söndagar.

Det var inga problem att hitta parkering, men naturligtvis strulade min Parksterapp till det, så Eva fick betala med sms. Det innebar inknappande av en hel del uppgifter som regeringen.nr och en del annat som jag glömt.

                                                                          Det ena huset...

                                                ...är större och annorlunda än de andra.

Det blev en ganska lång promenad, som var riktigt intressant. Eftersom jag inte varit i området på flera år upplevde jag det som att jag kommit till en ny stad. Det har byggts och byggs tydligen ständigt nya hus med intressant utformning.

                                                                        Imponerande!

                                Långa köer, men det gick förvånansvärt snabbt att ta sig in.

När vi kom fram till Arenan, som också är Malmö Redhawks hemmaborg, så blev jag förvånad över tillströmningen av besökare. Detta var kl 1400 en söndag och jag trodde det skulle var mycket mindre folk. Det var mitt första besök på Malmö Arena som imponerade en hel del på mig.

            Bilden tagen en halv timme innan föreställningen började. Blev i princip fullsatt till slut.

Det här är egentligen inte min typ av musik, gammal bluesfantast som jag är, men kan inte utan att imponeras av både sångare, med Peter Jöback i spetsen och den fantastiska orkestern. Allt sjöngs på engelska, som ibland kan vara svårt att höra. Ej heller har jag läst boken, varför det ibland blev lite svårt att förstå handlingen. Men trots det var det en upplevelse utöver det vanliga.

                                                                        Grand finale!

Fotografering var förbjudet under föreställningen, men jag tänkte att ett foto med telefonen utan blixt inte kunde vara något större brott. Och, det var det väl inte heller, men döm om min förvåning när en röd strålkastare riktades direkt mot mig strax efter att jag hade tagit en bild. Hur kunde de upptäcka mig bland alla dessa i publiken? Det blev dock inte några större efterverkningar utan jag fick lämna arenan mot borgen.

En trevlig eftermiddag!

Försöka duger!

Mitt första besök på en padelbana - 2025-01-18

Det är nu många år sedan jag slutade att spela tennis. Anledningen var egentligen mitt arbete. Tennistider bokas i förväg och kommer du inte i tid så blir det inget spel. Allt mitt resande och alla möten när jag var på kontoret minskade mina möjligheter att fortsätta spela regelbundet. Det blev golf istället, där möjligheten till spontanspel är större.

I samma fastighet där mitt nya gym är beläget, har också en padelklubb sin hemvist. Det är en väldigt fin anläggning med sju padelbanor och en tennisbana. Här spelar både min son och hans två barn padel, ja Jonas har till och med engagerat sig som en av tränarna för juniorerna.

   Nå, kom igen då!

Nu i helgen fyllde min son Jonas år, något som firades hemma hos Eva och mig här i Lödde. På programmet, utöver presenter och tårta, fanns också padelspel inbokat. Tillsammans blev vi nio personer som tog oss till padelbanorna vid fyra på eftermiddagen i lördags och naturligtvis var jag tvungen att känna på hur det var att testa denna, för mig, nya bollsport.

                                        Mina vuxna barn, Jessika och Jonas, fick lära mig lite.

Hela resten av familjen, utom Eva och jag, har provat på det här spelet en eller flera gånger tidigare, så jag var ganska övertygad om att göra bort mig rejält. Men, nu i efterhand förstår jag att padel blev en succé när den introducerades och växte snabbt här i Sverige för ett antal år sedan. Det går betydligt snabbare att som nybörjare tycka det är kul jämfört med tennis, där flera slag, inte minst serven, är svårare och tar längre tid att lära sig. Den stora skillnaden jämfört med tennis, förutom reglerna, tyckte jag var att bollarna inte studsade lika högt som i tennis. Bollarna ser visserligen likadan ut om tennisbollarna, men jag vet inte om egenskaperna är desamma. För mig resulterade detta i alla fall att jag ofta slog hål i luften ovanför bollen, vilket naturligtvis roade mina motståndare.

                                                            Duktiga i både SM och EM!

Precis som i hockeyrinkarna, där man hissar upp berömda spelares tröjor i taket, gjorde man något liknande här. Tydligen är LPC ganska duktiga i den här sporten.

Det här var faktiskt väldigt roligt. Det finns tydligen speciella tider för oss seniorer i vuxen ålder som tränar tillsammans, så vem vet kanske jag tar mig dit någon gång och ser om jag kan platsa i gänget.

Kul att testa något nytt!

Varför sitte inne och uggla...

 ...när man kan vara ute - 2024-12-07

Det är lätt att man hamnar i läsfåtöljen eller tv-soffan under helgerna när det är grått och trist utomhus med en temperatur som ligger närma fryspunkten. Men det känns också lite fantasilöst att bara låta en ytterligare dag gå utan att aktivera sig. Som Eva säger ibland vid dylika tillfällen, "vi kan väl försöka att ta oss utanför 50-skyltarna idag". Precis som när vi ska ut i vår Morgan så bestämmer vi inte var vi ska bli av förrän vi satt oss i bilen. Idag bestämde vi oss för att köra upp till Ängelholm. Även om det är en sommarstad, så har den en hel del att erbjuda oss även vintertid. Dels brukar vi vid våra besök i Ängelholm titta in i Dormys outletbutik och inhandla något med golfanknytning, kanske bara några handskar eller piketröjor men ibland, ovanligt nog, ingenting alls. Nästa dragplåster i staden är Hembygdsparken. Förutom att det oftast finns tillgång till våfflor, korv eller glass så finns det också fina promenadstråk inne i djurparken.

                                                    Ingen trängsel denna gråtrista lördag.

De enda djur vi såg idag var de stora grisarna, som till och med de ansåg att vädret var trist och låg inne i sitt lilla svinstall och snarkade. Nej, alla rådjur och hjortar fanns naturligtvis också att betitta. Trots vädret kan jag konstatera att när jag väl kommit ur min bekvämlighetszon så är det väldigt skönt att komma ut och röra på sig. Ja, jag kan till och med känna en viss stolthet att jag trotsar elementen, som det denna lördag inte verkade vara många som gjorde.

                                                                Här finns mycket att se.

I Hembygdsparken finns också något som heter Pytteskogen. Det är ett område som är helt inriktat på barn. Här finns mycket kul för ungarna att både göra och titta på. Vi har själv tagit med våra barnbarn dit och de har verkligen tyckt det var kul.

                                                Här är tomten på väg ner i skorstenen.

Det här området utvecklas hela tiden och varje gång vi kommer dit så finns det nya grejer att titta på. Nu i juletider finns det till exempel en del nyheter med anknytning till tomtar och julklappar.

                                                        Där ser man, det visste jag inte.

                                               Ojdå, då får nog pensionsåldern sänkas rejält.

För de vuxna är nog det roligaste att läsa alla de visdomsord av barn, som finns skrivna på små skyltar överallt i skogen. Utöver dessa bestämda åsikter från vår kommande generation så hittar man också skyltar med bild och text på en hel del fåglar, som lär finnas i området. 

                                                        Alla båtar upptagna för säsongen.

När vi kommer ner till ån, så är det lätt att följa den och innan man vet ordet av så är man mitt inne i stan. Flanerandet längs ån är rogivande för en julstressad själ. Lugnt och stilla flyter den fram och småbarnsföräldrar matar änderna längs med stranden. På vägen in mot centrala Ängelholm och på andra sidan ån finns en småbåtshamn, nej hamn är det kanske inte men båtplatser för ganska många fritidsbåtar finns det i alla fall.

                                       Nog ganska eftertraktade lägenheter i dessa husen.

När vi passerar alla de flerfamiljshus, som ligger med utmärkt läge längs ån, verkar det som om Eva anser att vi gått tillräckligt många steg för att hon ska vara nöjd. Vi går upp mellan husen och längs gatorna tillbaka till vår bil på Hembygdsparkens parkering.

                                                            Tycker vi var värda det!

En tredje anledning att köra till Ängelholm är att vi får möjlighet att göra ett besök på Nisses Konditori. Det är ett anrikt ställe och anses vara värt en omväg. Det är dit vi styr kosan nu för att belöna oss med en rejäl fika för att fylla på det enorma kaloritapp, som blivit resultatet av vår promenad.

Lite ljus i ögonen blev det nog trots gråvädret!

Morganbesök på "nytt" fik.

Dalstugan i Gantofta - 2024-10-20

Ytterligare en höstdag med sol och blå himmel. OK lite kyligt men med värmen på högvarv och som vissa, med den stora flygarjackan på sig, så blir sådant öppetkörande helt underbart.

                                                Kartan i dörrfickan behövde vi inte idag.

Idag fick Ola åka ensam i sin Morgan, då Anita sedan tidigare hade andra planer den här dagen. Med endast tio dagar kvar innan det var dags att ställa av våra Morgans, så ville vi ju passa på att göra en utflykt, med eller utan Anita i detta fallet.

                                                                            På väg!

För Ola var Dalstugan ett nytt utflyktsmål. Som uppväxt söder om landsvägen vet han inte så mycket om vad som finns norr om  Bjärred, så vi brukar visa lite hur det ser ut i trakterna kring Helsingborg. Dalstugan är inte helt lätt att hitta om man inte varit där tidigare. När man kommer in i Gantofta söderifrån som vi gör, så finns det en järnvägsövergång mitt i byn, där vägen svänger skarpt till höger direkt efter. Just här finns inga skyltar till Dalstugan, men istället för att följa "huvudvägen" ska man därför köra rakt fram efter järnvägsövergången. Har för mig att det är en grusväg och där finns också en skylt en bit in. När man passerar också en gammal industribyggnad där det tydligen håller till folk som håller på med Porschar så är man nästan framme.

                                                        Här kan du fika både inne och ute.

Precis som hos Flinckmans håller stället en retrostil, kanske inte i samma klass, men väldigt mysigt ändå. Att vi valde Dalstugan just idag var främst för att de, förutom en massa annat, serverar våfflor, men också för att visa Ola ett nytt fikaställe. Att just leta upp nya ställen att fika på är ett viktigt inslag i vårt Morganåkande.

                                                    Jag valde en sillmacka som förrätt.

Med tanke på det fina vädret valde vi, precis som de flesta andra besökare, att sitta utomhus. Eftersom jag var lite hungrig valde jag att först äta en macka och sedan ta en våffla till dessert. 

                                                            Ola hugger in på våfflan.

Utomhusserveringen var full av gäster och eftersom hundar är välkomna både ute och inne så var många av gästerna hundägare. Stället är populärt och våfflorna var utmärkta så jag måste säga att ett besök på Dalstugan är värt en omväg.

                                                På väg att landa, men satte fart direkt igen.

På vägen tillbaka hem så passerer man Enoch Thulins flygfält. Här brukar också den årliga Vallåkraträffen äga rum, dit många bilentusiaster vallfärdar varje år. Idag var det nästan heldött på flygplatsen, men någon i ett litet plan verkade träna på start oh landning.

                                                          Gott om plats för våra Morgans.

                                                            Ola ska knacka på dörren.

Det var Ola som gärna ville att vi körde in och tittade lite närmare på området. Här huserar nämligen flygplanstillverkaren Blackwing, som med framgång bygger små ultralätta flygplan. Pappan till han som driver Blackwing bor i Bjärred är en bekant till Ola och då det stod en bil utanför försökte Ola att knacka på. Lokalerna är jättestora och knackningarna kanske inte hördes, vilket var synd för det hade varit intressant att komma in i lokalerna och titta.

                                                   En fin bil med en Mustang i bakgrunden.

Alla fönster på huset var som speglar, så innan vi körde vidare hemåt var jag naturligtvis tvungen att ta en bild på vår Morgan i ett av fönstren. När vi var nöjda med vårt besök körde vi i saktmod åter hem till Löddeköpinge.

Ännu en dag med Morgan!

Golf i Palmernas stad.

 Trelleborgs GK - 2026-0916

När jag tittar ut genom fönstret och ser hur vinden drar i träd och buskar och väderutsikterna för de närmaste tio dagarna verkar bestå av blåst och regn så är det nog så att det är hösten som har gjort sitt intåg.

                                                        Eva färdigutrustad och spelsugen.

Och ändå, för bara en dryg vecka sedan så spelade vi riktig sommargolf nere i Trelleborg. Den rond vi skulle spela idag var det egentligen meningen att vi skulle spelat redan förra året. Tillsammans med våra golfkompisar Kirsten och Bertil hade vi nämligen övernattat på Dannegården, där vi hade bokat ett golfpaket med trerättersmiddag på kvällen och spel på Trelleborgs GK dagen efter. Efter frukosten kunde vi konstatera att det inte bara blåste ordentligt utan att det också regnade. Vi hade några timmar på oss innan det var dags för vår starttid så vi tog en sväng på stan i förhoppning om att vädret skulle bli bättre. En timme före start var vi på klubben och tog en fika. När vi tittade ut genom fönstret såg vi en flock änder som förgäves försökte ta sig fram i motvinden, samtidigt som det fortsatte att regna. Visserligen är det ju sådana här förhållanden som är vanliga på en linksbana, som Trelleborgsbanan anses vara, men det finns ju faktiskt gränser, eller hur? Vi talade med de ansvariga på klubben och frågade ödmjukt om vi kunde skjuta upp vårt spel till ett annat tillfälle. Och, jodå de var mycket tillmötesgående och gav oss därför var sin greenfeebiljett att utnyttjas inom ett år.

                                            På första tee fick jag lite skottlandsvibbar.

Det var alltså den vi skulle utnyttja idag. Eva och jag har spelat banan en gång för flera år sedan, men för Kirsten och Bertil var det första gången. När vi checkade in i receptionen berättade mannen där att det förra året varit i princip översvämning över hela banan och därför var det en klubblängds lägesförbättring överallt på alla fairways. Och när vi väl spelat några hål insåg vi att det nästan var ett måste för de flesta fairways var väldigt dåliga. Men inom en klubblängd kunde man emellertid alltid hitta en gräsfläck där vi kunde placera bollarna. Tees och greener var däremot OK även om greenerna lurade oss flera gånger. De verkade vara ganska platta, men det fanns många lutningar som vi hade svårt att se. Detta resulterade i flera treputtar och till och med en fyrputt från min sida.

                                Det brukar bli en fika och lite eftersnack när vi avslutat spelet.

Tack var en bra utrunda från min sida så lyckades jag få flest poäng i vår lilla grupp, vilket inte hör till vanligheterna. Jag gillar den här typen av banor och har spelat ett antal linksbanor i Skottland och England. Varför, jo det finns sällan några träd och inte heller stora vattenhinder. Det som är de största hindren är de stora djupa bunkrarna som ofta finns på dessa banor, även om så inte var fallet här, där bunkrarna var mer normala. Ingen var väl direkt nöjd med resultatet men vi hade fått vår motion och spelat i fint väder.

Alltid kul att spela på andra golfbanor an de vi brukar spela!

Två dagar med golf.

Golfpaket på Araslöv och Golfamore på Skepparslöv 

- 2024-08-21/22

Min gamle handelsgymnasiekompis Thomas hustru och min fru är lika gamla. Eftersom de jubilerar i år föreslog jag Thomas att vi skulle fira dem gemensamt med några dagar i golfens tecken. Eftersom båda damerna är riktiga golfnördar, så var det nog en av de bästa presenter de kunde få.

                                                    Här finns både två banor och ett golfhotell.

För Evas och min del var det ett kärt återseende med Araslövs GK. Det var nog 30 år sedan vi var där senast och då i samband med att MG-klubben hade förlagt sig årliga golfmästerskap där. Vi blev väldigt imponerade när vi körde upp den kurviga vägen till klubbhuset och kände inte igen oss alls. Den har verkligen utvecklats till en riktigt exklusiv golfklubb.

                                                                Stort och brett sortiment...

                                                ...och naturligtvis fanns det något Eva behövde.

Det är inte ofta jag själv är med på bild, så när Eva höll på att prova saker i omklädningsbåset passade jag på att ta ett självporträtt i en spegel.

Här skulle vi spela den södra banan och senare på kvällen äta en trerätters middag i restaurangen Araslövs Kro. Boendet var beläget någon dryg kilometer från klubben, men på kvällen kom det en shuttlebuss som hämtade och körde oss tillbaka när vi inmundigat vår middag. När vi checkat in och betalat så gjorde vi ett besök i den stora och välsorterade shopen. Detta medför alltid en risk när Eva är med, men det var ju trots allt hennes födelsedag vi skulle fira, så det fick jag räkna med.

       Kortbyxor och kortärmat, livet leker än så länge.

Banan var i väldigt fint skick och vi slog förväntansfulla ut på det första hålet. Vi hade naturligtvis haft full koll på väderutsikterna sedan några dagar. Det finns risk för någon enstaka regnskur, men det fick vi i så fall ha överseende med.

                                                                Det var vatten lite överallt.

Och visst, efter bara några hål, så slog den eventuelle regnskuren till med full kraft. OK, den varade kanske bara en kvart, men det var inga små droppar som föll, snarare åskregnsliknande. Precis allt blev blött. Handskarna våta, greppen på klubborna våta, handduken dyblöt! Och är man tillika försedd med glasögon blir förutsättningarna för en hyfsad score ganska dåliga.

                                                   Eva i skogen, men solen skiner igen.

Allt nog, i samband med regnet tilltog också vinden. Det fortsatte att blåsa också efter regnet, så efter ytterligare några hål hade det mesta, utom handduken, torkat upp igen och spelet kunde återgå till det normala. När jag lyckats göra något par och till och med faktiskt en birdie så blev jag genast på bättre humör. Åtminstone en stund.

                                                        I de här längorna fanns våra rum.

                                                        Parkering precis utanför dörren.

Trötta och lite slitna efter rundan i allmänhet och regnet i synnerhet, var vi trots allt ganska nöjda. Banan var i utmärkt skick och trevlig att spela så det mesta var positivt. Nu drog vi oss tillbaka till våra rum, som låg 1,5 km från klubbhuset. 

                                                        En rofylld stund för kontemplation.

Här kunde vi nu plocka upp allt som fortfarande var vått och själva ta en dusch. På baksidan till varje rum fanns en liten uteplats med bord och några stolar. Med Bibi och Thomas i rummet intill satt vi tillsammans  och tog en drink, diskuterade vara vedermödor på banan och lyssnade på en massa danskar som också satt ute lite längre bort med sina öl.

                                                Assartorps Kro heter klubbens restaurang.

Men tio över sju skulle vi bli hämtade för färd till vår trerättersmiddag varför vi alla gick tillbaka till våra rum för att byta om till lite mer respektabel klädsel.

                                                        Här fanns det mycket att välja på!

När man beställer sådana här paket så brukar det oftast vara en fast trerättersmeny som ingår. Döm därför om min förvåning när det fanns fem valmöjligheter för varje rätt. Personal och service var av imponerande hög klass för att vara på en golfklubb, men visst det omfattade faktiskt också ett hotell. 

                                                                    Ingen husmans precis.

För egen del så är min favoritmat faktiskt vanlig husmanskost och något sådant fanns definitivt inte på menyn. Men ibland måste jag vara lite djärv och prova på lite "konstigare" rätter. Till förrätt valde jag därför rökt matjesill som serverades med lite saker som jag inte riktigt visste vad det var för något. Jag blev också lie skeptisk när min tallrik sattes fram, men oj vad det var gott! Till huvudrätt valde jag halstrad röding som även den föll mig i smaken.

                                                                    En fin kväll på landet.

Några timmar senare var det dags att bli återlevererad till rummen av en trevlig shuttlebusschaufför. Vid framkomsten avslutade jag kvällen med en liten cigarr i skenet av en fin fullmåne, innan jag gick till sängs för att läsa några sidor i min deckare av de La Motte.

                                                        En ny bana för Eva och mig.

Nästa morgon klockan 0800 packade vi in vår utrustning i bilarna och åkte tillbaka till klubben för frukost på Araslövs Kro. Buffén innehöll allt du kan tänka dig och utöver bröd och det vanliga kallskuret fanns äggröra, bacon, köttbullar, prinskorv, croissanter och plättar med vispgrädde och sylt. Det var m a o läge att ladda upp för ytterligare golfrunda, denna gång på Skepparslövs GK.

                                                            Fina flaggor på greenerna.

Det visade sig att Skepparslöv firade 40-årsjubileum i år och är alltså tio år yngre än vår hemmabana Vasatorp.

                                                                Idag slapp vi regnet.

Banan var trevlig också på denna klubben även om finishen kanske inte var lika hög som på Araslöv. Men tees, fairways och greener var helt OK. Bunkrarna var lömska, mjuka överst men väldigt hårda precis under översta sandlagret, vilket förmodligen berodde på det myckna regnandet dagen innan.

                                                            Hyfsad utsikt på vissa hål.

Banan är belägen på Nävlingeåsen och jag var lite rädd att den skulle vara mer kuperad än den var. När vi kom fram och skulle börja vår runda så var jag stel i kroppen på de flesta ställen och önskade därför en lättgången bana. Men det var inte så jobbigt som jag befarat utan det mesta gick bra utom att resultatet var sämre än dagen före. Något jag faktiskt inte tog så allvarligt.

Nu var det slut för denna gången och vi tog avsked av Bibi och Thomas och satte oss i våra bilar för hemfärd, de till Ängelholm och vi till Löddeköpinge. Men, för en gångs skull kom vi ihåg att stretcha lite innan vi startade hemfärden och för första gången på länge så kunde vi gå från bilen när vi kom hem utan att behöva rollator.

Två fina dag i trevligt sällskap!