torsdag 26 juli 2018

Efter 40 år med amatörradio går jag nu QRT.

Allt roligt har ett slut - 2018-07-26
Efter moget övervägande har jag beslutat mig för att det här med amatörradio har haft sin tid. Mitt amatörradioliv har utmärkts av att samla, på länder, öar, stater, counties och allt annat som det varit möjligt att inom radiohobbyn samla på. Som humanist, utan några direkta tekniska kunskaper, har jag därför, av vissa rättrogna, fått epitetet "tryckknappsamatör", eftersom jag inte byggt några av mina amatörradiogrejer själv. Förutom lite antenner då.

Femställiga kryptogrupper var det som gällde här.
Det var här det började, på P6 i Kristianstad, där jag tillbringade ett år som blivande signalunderofficer. Mina upplevelser där och där jag också träffade min två år yngre mentor Janne, SM5DJZ, har jag beskrivit i en tidigare blog "Mitt möte med amatörradion".

Mitt sista land för Honor Roll No 1.
För några år sedan "körde jag" mitt sista land, eller entity, som det kallas inom amatörradiovärlden.
Totalt finns det drygt 340 olika sådana entities, varav en del är obebodda öar ute i världshaven och som därför bara kan aktiveras när det finns en s k DX-pedition på plats någon vecka, vart femte år eller så. Det enda land jag saknade fick jag, efter mycket arbete i pile-ups, så äntligen tag i. Det var Navassa Island, som ligger i Karibiska Havet.

David, SM7JKD och den nya tornägaren Mikael, SA7BKX.
Nu hade jag kört allt när det gäller DXCC, vilket anses som det tyngsta inom vår värld. Samtidigt har mitt intresse svalnat de senaste åren till förmån för golf och Morgankörande. Så, när jag för några veckor sedan upptäckte en annons på DX-radio, där en amatör i närheten ville köpa ett Versa Tower, så tog jag kontakt med honom. Mitt torn var precis ett sådant som han ville ha, ett s k Heavy Duty, 18 meter högt fullt upphissat. Vi kom överens och sedan var det dags att demontera alltihop.

Antennerna är av, nu gäller det att få loss rotorn.
Ett sådant arbete kräver att man är flera stycken som hjälps år. När masten väl är nedhissad och fälld i
horisontalläge, ska alla antenner (de blir jättestora när de kommer ner på marken) plockas av och demonteras och alla hundratals meter koaxialkabel ska kopplas loss och rullas ihop.

Kranbilen.

Lyftet 1.

Lyftet 2.
När sedan masten är strippad så är det liksom inte bara att lyfta ut den genom dörren och lägga den på ett släp, för totalt väger den drygt 300 kilo. Nej, här behövdes det en kranbil med tillräckligt lång arm, för att nå över mitt garagetak till masten, som står längst ner i hörnet på tomten. Mikael hade en kompis med kranbil, som på eftermiddagen den 26:e juni kom hit och hämtade masten.
Allt gick bra och bara en halv timme senare körde kranbilen iväg, med mast och antenner på flaket, till Mikaels QTH i Bjärred.
Igår fick jag besök av Mikael och han visade bilder på att masten, som nu redan är uppsatt och klar för att bestyckas med antenner.

En lite äldre bild på mitt shack.
Mikael har egentligen aldrig sysslat med kortvåg utan ägnat sin tid åt de högre frekvenserna. Han hade med andra ord inga apparater för detta. När vi gick upp i mitt radiorum (shack), där jag visade honom min station, slutsteg, manöverpanel till rotorn etc, så frågade han om jag skulle sälja även detta. Jo, det var ju liksom tanken att göra mig av med alltsammans, så det blev ytterligare ett köp av fina grejer för Mikael.

IOTA-plaketten som man får (köpa) när man fått 750 öar konfirmerade.

Stickers för 100 konfirmerade länder på nio olika band.
Jag visade också stolt upp lite plaketter och diplom som jag lyckats uppnå under mina år som DX-are och berättade om DXCC, DX-peditioner, contests och annat som sådana som jag håller på med. På olika sätt försökte jag inspirera honom till att börja jaga DX, något som skänkt mig så mycket spänning och nöje inom amatörradiohobbyn. Och, jag tror jag lyckades!


Inom kort kommer SA7BKX att bli QRV på frekvenser, som han aldrig har varit aktiv på och kommer då också att, vid slutet av varje kontakt (QSO), få en önskan om att han ska skicka ett QSL-kort, som konfirmerar att man haft kontakt med varandra. Han fick därför ett av mina QSL-kort för att påminna honom om hur ett sådant kan se ut och vilken information som kan finnas med på kortet.

Det blir till att damma av den här lille apparaten.
Det är inte alls omöjligt att jag framöver kommer att sakna mina apparat och hobbyn i övrigt. Så, för att vara beredd inför ett eventuellt kommande abstinensbesvär så behåller jag min lilla ICOM 706.
Den har 100 watt och fungerar på alla band som jag är intresserad av. Om jag kastar upp lite tråd i träden på tomten, så kan jag börja om igen, att köra DX med låg effekt och enkla antenner.

Kan bli väldigt spännande!

söndag 15 juli 2018

Återbesök efter återbesöket.

Nu provar vi igen - 2018-07-13
Efter några veckor i stillhet, i väntan på ytterligare en ny huvudcylinder till kopplingen, så var det dags att köra Mr Brum till bildoktorn igen.

I väntrummet tillsammans med en annan engelsman.
Jag var verkligen konfunderad när vi, vid förra besöket, kunde konstatera att en helt ny huvudcylinder inte fungerade. Och idag var det fredagen den 13:e, kanske inte den bästa dagen att besöka bilsjukhuset. Jag hade mina onda aningar.

På det igen Kenneth!
Men, efter en stund så blev vi inkallade i operationssalen och min namne, Kenneth Nilsson, lyfte upp
vår Morgan och plockade av den tidigare nye huvudcylindern nummer ett och fortsatte med att montera den nye huvudcylindern nummer två.

Lite av varje av det bästa.
En Bentley i mycket fint skick, som trots det kan behöva lite tillsyn.
Att gå och vänta på att grabbarna ska bli färdiga med ingreppet på min bil är faktiskt inte så tråkigt när man är hos English Car Care. Här finns det alltid en mängd engelska fortskaffningsmedel att studera, både inne i verkstaden och utanför.

Efter en dryg timme var operationen genomförd och Steve och Kenneth testade funktionen. Döm om min förvåning, även om det var fredagen den 13:e, så var resultatet i stort sett detsamma som med den förra huvudcylindern, kopplingspedalen tog alltför långt ner.
Efter lite micklande hit och dit bland annat med ett flertal luftningar av systemet samt en justering av kopplingspedalen, så blev det trots allt lite bättre. Men jag tycker fortfarande att spelet på kopplingen verkar vara för litet, men får väl ge det en chans några veckor och hoppas på det bästa.

Hoppas att slippa ytterligare återbesök!