onsdag 27 september 2023

Klubbkampen för engelska sportbilar

 Öppetkörande på sportvagnsvänliga vägar - 2023-09-16

Sedan flera år tillbaka arrangerar UBCC (United British Car Clubs) ett sportvagnsrally som heter Klubbkampen. Här tävlar märkesklubbarna med varandra genom att klura ut svaren på frågor som dyker upp längs rallyslingan.

                                                                        Ready to go.

Naturligtvis ställde vi upp för att representera Morganklubben så gått vi kunde. Men inte bara vi, Gert och hans Louise samt Ola och Anita var också ivriga att delta och visa sina kunskaper.

                                        Med hjälp av startkablar löste sig problemet för Ola.

På väg till den vanliga mötesplatsen, Q-starmacken i Borgeby ringde min telefon. Att höra något när man kör öppet i en Morgan är i stort sett omöjligt, men Eva lyckades till sist få reda på vad det handlade om. Ola och hans bil var i behov av starthjälp eftersom han glömt att släcka ljuset på bilen när han ställde in den i garaget kvällen innan. På de flesta Morgans är batteriet placerat precis ovanför bakaxeln vilket gör det lite struligt att komma till. På min däremot sitter batteriet i motorutrymmet så med tillräckligt långa startkablar så gick det ändå ganska lätt att få igång Olas bil.

                                        Många hade radan kommit och minglet var i full gång.

Nu skulle vi till Lund. Startplatsen för rallyt var på Mormors bageri på Gastelyckan i utkanten av staden. Deltagarna skulle skickas iväg klockan tio, med en minuts mellanrum, men vi var där redan en halv timme innan och vissa av valde att ta en fika i bagerit före starten.

                                            Twin Cammotorn var väldigt problemutsatt.

När vi gick omkring bland bilarna och pratade med gamla och nya bekanta så gled det plötsligt in en MGA som såg lite speciell ut. Det till verkades 2111 stycken Twin Cam mellan 1958 och 1960, så modellen var ganska ovanlig och på sin tid eftertraktad. En Twin Cam var försedd med skivbromsar runt om och hade, till skillnad från övriga MGA, bolt on plåtfälgar. Även sätena skilde sig och var likadana som satt i de Luxmodellen.

                                                        Original fälgar men fel grill.

Jag gick fram och pratade med ägaren, som ägt bilen i drygt femtio år. Då jag själv varit ägare till en MGA från 1962 och jag visste att någon Twin Cam inte tillverkades det året, så undrade jag om grillen som satt på bilen verkligen var original. Detsamma gällde bakljusen, som på 1962 års modell var liggande, vilket det inte var på hans bil. Han berättade då att bilen visserligen var en Twin Cam men att motorn var utbytt eftersom den ursprunglig motorn inte var lyckad på grund av alla problem. Varför den hade en grill från 1962 fick jag inte reda på eller så har jag glömt det.

                                                        Råby, en liten pittoresk by utanför Lund.

Snart var det vår tur att vinkas iväg och snart var vi ute på de smala kurviga vägarna som brukar vara fallet på den här typen av utflykter. En del av oss, bland andra Eva och jag, hade lite problem att hitta vissa saker som fanns att läsa i roadbooken. Men att köra fel kan också var lite rätt för vi fick ju köra lite längre än de övriga.

                                                    Här fick våra Morgans kyla ner sig...

                                        ...medan besättningarna passade på att ta en fika.

Efter körande hit och dit längs med rallyslingan kom vi fram till Västra Hoby, även den en liten pittoresk by. Här skulle vi räkna "trappstegen" på tornet på kyrkan (tornet syns tyvärr inte på bilden - slarvigt av mig!) varför vi stannade till. Från huvudvägen gick det en liten grusväg upp till kyrkans parkering där vi stannade till och tog en paus. Det var inte många som upptäckte denna lilla oas utan for bara rakt förbi efter att räknat antalet trappsteg.

                                                                Morgans i olika färger.

Slutdestinationen för rallyt var hos Linda och Kalle Puur i Råga Hörstad, utanför Asmundtorp. Här huserar de i en stor gård med ett flertal byggnader, inte minst med ett väldigt stort garage och fin verkstad,  på tomten samt en stor park.

                                                    Ett jätteträd av många i Puurs park.

Som avslutning på tävlandet skulle vi nu gå runt i parken och svara på ett stort antal frågor, alla med brittisk anknytning.

                                            En enkel fråga för whiskyälskare tror jag. Eller?

Nu gällde det inte bara att kunna svara på frågorna, det handlade också att hitta dem. De här skyltarna var placerade lite överallt och inte alltid lätta i hitta i den stora parken. Här lyckades Eva och jag ganska bra.

Valet var antingen burgare eller bamsekorv.

                                                                                Mäktigt.

För bespisningen svarade Lucy´s rullande hak. Vi hade förbeställt var sin bamsekorv, men trots detta var kön lång till vagnen. Korven var enorm och bilden gör verkligen ingen rättvisa.Jag borde fotat från sidan för korven var nästan 50 cm lång. Och med en tjocklek som en normal tjock korv. Vi blev propp mätta och strax efter så drog vi iväg hem. Synd, för tydligen tillhörde vi vinnarna i tävlingen. Men, lämnar man innan prisutdelningen så ska någon annan få priset. Tycker vi!

Klubbkampen, kul som vanligt med olika engelska märken!


tisdag 19 september 2023

Helsingborg, min ungdoms stad.

Vandring i tonårskvarteren och lite utanför - 2023-09-12

Strax före klockan åtta på tisdagsmorgonen lämnade jag vår Hyundai, för den första servicen, på Fribrocks på Berga industriområde i Helsingborg. Jag hade nu i stort sett resten av dagen på mig att göra precis vad som helst. 

                                                                            Mjukstart.

Någon plan hade jag inte och vädret var lite trist. Jag satte mig i lånebilen, en likadan spm vår fast med manuell växellåda och lämnade Fribrocks. Lite förströelse och en fika kunde jag vara värd så jag inhandlade en Expressen och körde därefter till Fika på Berga och slog mig ner vid ett bord. Efter att ha läst tidningen och ätit upp mina frallor beslöt jag mig för att gå en rejäl promenad i min gamla hemstad.

                                                    Sista lediga platsen, lite flyt ska man ha.

I en tvärgata till Drottninggatan, längs med Margaretaplatsen, går det att parkera bilen gratis, något som är ganska ovanligt så där nästan mitt i stan. Jag parkerade bilen och stegade rakt över Drottninggatan och vidare ner till järnvägsspåren, följde sedan vägen till jag kom fram till Strandvägen.

                                                                Inte mycket att beskåda...

                                               ...men Henke fanns i alla fall kvar på sin post.

Någon fin utsikt över Öresund kunde jag inte skryta med eftersom dimman var väldigt påtaglig. Men, det regnade i alla fall inte och temperaturen var behaglig, så trots lite dystert väder mötte jag en hel del andra människor som var ute på sin morgonpromenad, ensamma eller med sina hundar.

                                                                            Pampiga...

                                                      ...och förmodligen ganska dyra

Framme vid pålsjöbaden hade jag två alternativ, att fortsätta upp mot Sofiero eller ta mig över Strandvägen och gå tillbaka längs Drottninggatan. Jag valde det senare alternativet och efter cirka hundra meter på Drottninggatan kom jag fram till den branta Johan Banersbacken som leder upp till Öfre Tågaborg. Här ligger "grosshandlarvillorna" tätt och kvarteren är intressanta att promenera i.

                                   Pampigt hus det också, numera insyndsskyddat från gatan.

I dessa kvarteren hade också Liberg & Co, reklambyrån jag arbetade på, sitt kontor i en stor gammal villa. Efter att under några år huserat på Springpostgränden i centrala Helsingborg valde vi att flytta till ett lugnare område.Detta uppskattades mycket av våra kunder, som ofta beklagade sig över sina parkeringsböter, när de tvingades parkera nere i centrum, när vi hade möten på byrån.

                                        Många flerbostadshus i den här stilen på Tågaborg.

Min nostalgiska vandring fortsätter och jag kliver nu in på Erik Dahlbergsgatan. Jag har lämnat villakvarteren för ju närmare söderut jag kommer präglas bebyggelsen av bostadsrätter och hyresrätter.

                                                        Finns på flera gator på Tågborg.

Men, även i detta områden finns, om än inte fristående villor, så i alla fall de mycket populära och eftertraktade engelska radhusen.

                                Uppgången längst till höger och på tredje våningen bodde jag.

Här på Erik Dahlbergsgatan bodde jag också ett antal år som tonåring. Även om jag alltid varit intresserad av bilar så var det faktiskt här mitt intresse för engelska sportbilar väcktes. Jag var nästan arton år och körde fortfarande moped. In på gården kommer en gammal kompis till mig från min barndomstid i Åstorp, inkörande i en Austin Healey Sprite med suffletten nerfälld. Han hette Kenneth Winberg och var några månader äldre än mig och hade redan tagit körkort. Han tog med mig på en tur i sin häftiga bil och efter det så var jag såld. Att min första bil råkade bli en Fiat 600 är en annan historia, men den hade åtminstone en Abarthljuddämpare, så även om det inte var en sportbil, så lät den i alla fall som en.

                                                Pålsjögatan, engelska radhus även här.

Infarten till vårt hus låg på Pålsjögatan, en lång, bred gata som gick från Hälsovägen ända upp till Pålsjö tennisbanor uppe på Öfre Tågaborg. Den här gatan travade jag och mina skolkompisar i många år. Först handlade det om att ta sig till Högra Allmänna Läroverket för gossar och därefter till Helsingborgs Handelsgymnasium, som låg strax intill. Men, istället för den busshållplats som här på bilden, fanns det på min tid en spårvagnshållplats precis utanför vår hus. Det var visserligen närmare att gå till skolan då spårvagnen körde nerför Hälsovägen och genom hela staden och sedan uppför Bergaliden, men det fanns dock anledning att ta spårvagnen istället. Dels ver det ju bekvämare, men huvudskälet var att i samma spårvagn fanns det ofta en hel del tjejer som gick på Lundbergs flickskola, som spårvagnen passerade på sin väg till Gossis. Och, det var naturligtvis väldigt intressant för oss killar.


                     Där Fonus ligger idag fanns förr en mycket trevligare affär - en godisbutik.

Ett antal hundra meter längre ner på Pålsjögatan så korsas den av Förenings gatan. Till vänster på Föreningsgatan bodde en av mina bästa kompisar, Thomas Pyk, som också ingick i vårt "järngäng Glada åtta" på Handels, Här i hörnet träffades vi och hade sedan sällskap till skolan, om vi inte valde att åka spårvagn.

                                                                    Föreningsgatan 15.

Till höger upp på Föreningsgatan från Pålsjögatan, närmare bestämt vid Föreningsgatan 15, var vår träffpunkt när jag var nybliven mopedägare. På den tiden körde jag en otrimmad Monarpeed av 1962 års modell till skillnad från dagens viktkompenserade Puch Florida. Högst upp i det här huset bodde Krille. På hörnan, nedanför tornet hade Fru Fridén ett skrädderi och var mamma till Fridde. Lite längre ner mot parken bodde Thorvald, klasskamrat till mig på Gossis.

                                Den röda dörren var entren till den tiden lilla livsmedelsaffär.

Min första arbetsplats fanns också här i närheten. Några hundra meter längre bort till vänster ligger Kompanigatan. Här fanns på den tiden en liten lokal livsmedelshandlare, som försåg de närboende med förnödenheter. Den lig i källarplanet till en större villa.Kanska var det den tidens när butik. Här fick jag arbeta med att, med hjälp av min moped, köra ut och leverera varor till de kunder som var för gamla för att komma till butiken själv. Ofta fick jag, utöver arvodet från butiksägaren, även dricks av tacksamma pensionärer. Vissa leveranser var dock obehagliga. En av butikens kunder hade en äldre syster som var placerad på Sankta Maria sinnessjukhus och ibland tvingades jag leverera varor dit. Jag blev insläppt på avdelningen, dörren låstes och sköterskan försvann för att hämta den nämnda systern. Under tiden jag väntade kom det fram patienter och betraktade mig väldigt närgånget. Det var lite obehagligt!

                                        Under det lilla takfönstret på taket låg Thorvalds rum.

I samma kvarter som den lilla livsmedelsbutiken bodde Thorvald och hans lillebror Thorbjörn. Thorbjörn var aldrig med, men vi var ofta ett gäng som satt upp i Thorvalds rum. Han satt alltid med en gitarr i handen, han blev senare gitarrpedagog och konsertgitarrist, medan vi snackade, rökte och ibland drack lite sprit. De flesta av oss var intresserade av musik och jag, Tony och en kille som hette Bertil var med i samma rockband, som först hette The Flames och sedan The Madison. Men Thorvald tyckte om lite annan musik. När vi gick i realskolan på Gossis så var han duktig i många ämnen. När vi hade realskrivningar, som man hade på den tiden, det sista viktiga året så minns jag att han lämnade fysikskrivningen redan efter en halv timme. Orsaken var att han skulle till Köpenhamn och repetera med dåtidens kändis Ingela Brander som var saxofonist. Med henne och hennes grupp turnerade han sedan med. Han var sexton år och redan så pass duktig musiker att han fick vara med i sådana sammanhang. Han fullföljde aldrig sin realexamen!

                                                    Köttbullarna på klubben är väldigt goda.

Nu hade jag promenerat runt i Helsingborg och stegräknaren visade på dryg 25000 steg. Jag började bli trött och hungrig. Ner till bilen vid Margaretaparken var det ytterligare några kilometer. På vägen dit fick jag kontakt ed min golfkompis Jörgen och vi bestämde att träffas på Vasatorp för att äta en sen lunch. Efter maten var jag jättemätt, trött och efter att hat hämtat min egen bil körde jag hem till Lödde och var belåten med min dag i Helsingborg.

Många minnen denna dag!