Idag blev det sufflettväder - 2020-09-05
Varken golf eller några andra obligations fanns på agendan idag, varför Eva föreslog en tur med Morganen. En typ av förslag som jag sällan säger nej till. Det var blå himmel och solen sken, så det var bara att dra iväg.
Engelskt och amerikanskt möte.
Anders verkar trivas i sin jänkebil.
Vi hade dock kört en hel del sedan senast vi var ute och även om vi hade kvarts tank kvar så var det lika bra att fylla på några liter Shell 98 Super på macken vid Center Syd. Vi kan ju aldrig veta hur lång resan blir eller var man vi hamnar. När vi står vid pumpen glider helt plötsligt en 60-tals Corvette Stingray upp vid sidan av oss. Det visade sig vara vår kompis Anders, som var ute och luftade en av sina många bilar.
Ska det bli regn?
Eva och jag sade hej då till Anders och drog iväg längs med havet och Barsebäcks golfbana. Vi körde vidare genom Häljarp och sedan var vi strax i Asmundtorp. Här körde vi vår vanliga väg, upp över Rönneberga backar i riktning mot Tågarp och Sireköpinge, där Flinckmans Café är beläget. Uppe på Rönneberga backar började himlen se hotfullt mörk ut, men än så länge inget regn.
Sufflett på!
Efter ytterligare en stund närmade vi oss Tågarp och då började det regna, först bara lite, men ganska snart så kom det ett riktigt skyfall. Som tur var kom jag ihåg att det fanns en obemannad bensinmack i byn och att det också fanns ett litet tak under vilket vi kunde stanna. Vår Morgan är utrustad med en så kallad easy up sufflett. så när vi väl stannat tog det inte lång tid innan vi, dock med viss svårighet, kunde krypa in i bilen och även sätta på värmen i kupén.
Som tur var fanns det en plats precis utanför.
Nu satt vi torrt och varmt med taket uppe, vilket vi inte upplevt så många gånger. Jag tycker faktiskt att det var ganska mysigt och ombonat, även om sikten blir bedrövligt dålig med suffletten uppe. Vi hade lite flyt och kunde parkera direkt framför huset och slapp gå ett hundratal meter från deras parkeringsplats, som de anlagt ute på ett fält.
De har mycket godis att bjuda på i butiken.
Precis som vanligt var de båda gossarna i caféet trevliga och pratglada, åtminstone den ene, som är den som pratar mest. Vi beställde ost- och skinkmackor "till förrätt" medan jag önskade blåbärspaj med vaniljsås, när mackan var uppäten. När vi satt där och intog vår fika, för första gången inomhus, så vräkte regnet ned utanför. Vi satt där och väntade ut regnet samtidigt som vi diskuterade vart vi skulle vända nosen härnäst.
När vi kör på okända vägar passerar vi ofta vackra platser.
Vi kom fram till att vi skulle åka och hälsa på vår dotter Jessika och hennes familj i Viken. Vi hade fått ett sms där Jessika förklarat att de skulle tillbringa dagen hemma. När vi kom ut och skulle köra vidare så hade det slutat regna, men det var fortfarande mörka moln på himlen. Vi förflyttade oss, som vanligt, på små krokiga vägar och också några nya, som vi inte hade åkt på tidigare. Efterhand så försvann molnen och himlen blev blå. Eva hoppades att vi inte skulle möta några likasinnade eftersom vi hade suffletten uppe, trots att det var sol. Hade varit lite skämmigt ansåg hon. Men anledningen till att vi inte cabbat ner igen var att jag gärna ville låte suffletten bli torr igen.
Vår plats, när vi besöker Viken.
Efter någon timmes körning var vi framme hos Jessika och familjen i Viken. Hela familjen var hemma, men 19-åriga Max såg vi inte röken av då han satt nere i sitt rum och spelade något avancerat dataspel, varför vi inte ville störa honom.
Familjen lilla båt, den fjärde i ordningen.
Eva har fått för sig att försöka följa socialstyrelsens rekommendationer att få till 10000 steg om dagen. Och, nu när vi tillbringat lång tid i bilen, så föreslog hon att vi skulle ta en promenad i Viken. Det uppskattades av både Jessika och Olof, som också i vanliga fall gärna springer några mil då och då, något som jag däremot tycker är väldigt enformigt och tråkigt. Men att gå i rask takt tycker jag om och föreslog att vi skulle gå ner till hamnen så att vi fick inspektera deras båt, som de skaffat några månader tidigare.
Ganska fint och i taket finns även en taklucka.
Även Eva och jag hade båtar då det begav sig. Den första var en öppen Cresent plastbåt, som vi bland annat använde för att lägga nät och till att spöfiska ifrån. Den andra var en liten motorseglare, med kajuta och sovplatser, som vi köpte tillsammans med några dåvarande grannar. Men, i kombination med sportvagn och golfspel är båt inget alternativ för oss längre. Men visst ser det mysigt ut när man tittar in i kajutan. Där finns både kojplatser, ett litet kök och kylskåp. Det är dock inte gratis att åka båt med bensinmotor, en tur till Ven och tillbaka kan innebära drygt 500 kronor i bränslekostnad. Toppfarten angav Olof till 25 knop, men om de tog det lugnt och nöjde sig med 10 knop så drog den betydligt minde soppa.
Inte så mysigt som på småvägarna, men kul att få köra fort någon gång.
Efter vår lilla promenad på cirka fyra kilometer var Eva nöjd. Det började lida mot kväll och jag hade vissa önskemål om att komma hem så att jag kunde följa den sista halvtimmen på TV från golftävlingen, som gick på Valderama i Spanien. Vi tog därför farväl av barn och barnbarn och drog iväg söderut igen. Som tur var hade vi ännu inte tagit ner suffletten, för när vi körde ut ur Viken började det regna rejält igen. För att snabba på hemfärden valde vi att köra på motorvägen vid Rydebäck, ett vägval vi annars verkligen försöker undvika. Men ibland har nöden inge lag och samtidigt fick jag en chans att gasa lite. Vid en omkörning var vi nästan uppe i 160 km under en kort stund. Kul!
Jag hann se slutet på golfen från Valderama!
