Mr Brums bianually besök hos ECC

Pigg och fräsch inför den nya säsongen - 2020-04-28
Grabbarna på English Car Care har bråda dagar vid den här årstiden. När jag bokade tid för besök någon gång i början av april, så var första lediga tid som i förrgår, den 28:e. Så det här med Covid 19 verkar inte ha påverkat verksamheten hos Steve och hans vapendragare, vilket ju är positivt.

Nytankad och nercabbad, redo för färd.

För att komma i tid till mitt besök och samtidigt hinna varmköra några mil dessförinnan, så blev det en tidig start i garaget. En längre tid hade vädret, även om det varit kyligt, utmärkts av sol och blå himmel, vilket Eva och jag naturligtvis utnyttjat med några turer i vår Morgan. Därför var det så typiskt att det skulle småregna när jag på morgonen drog iväg en sväng ner till havet, för att värma upp oljan innan besöket hos Steve.

Jag har tur som har en auktoriserad Morganverkstad på så nära håll.

Prick halv nio körde jag in på gården till ECC. Som vanligt fanns det fullt av bilar överallt, främst Jaguarer men framför Mr Brum i "kön" stod en släkting, en Roadster 110. Beteckningen indikerar att den är en jubileumsmodell för firandet av Morgans 110-årsjubileum. Jag frågade Steve vad en sådan gick lös på idag och fick svaret att det nog inte räckte med 800 000:-. Otäckt dyrt i mina ögon!

Servicen av Morganen finns i två varianter, A- och B-service. Jag betonade vid ankomsten att, trots att Mr Brum är min ögonsten, så var det fullt tillräckligt med en B-service den här gången. Och, när man granskar serviceprotokollet, så är skillnaden inte så stor, samtidigt som de flesta av de punkter som ingår i A-servicen kan åtgärdas på egen hand.

Kenneth ska sätta igång.

I Steves verkstad finns det två liftar, en större, där det brukar stå RR, Bentleys och stora Jaguarer och en lite mindre tvåpelarlift, snett fram till höger. Den nye Morganen fick honnörsplatsen, medan min namne Kenneth Nilsson körde fram Mr Brum till den mindre, där den vanligtvis också blir behandlad.

Bentley 1972, m a o 48 år gammal.

Jag kan aldrig se mig mätt på sådana här instrumentpaneler.

Vid servicetillfällena brukar jag alltid vara med själv, inte för att kontrollera att allt som ska göras också görs, för det tvivlar jag inte på, utan mer för att kanske lära mig något eller kolla på saker, som jag inte gör lika lätt i mitt eget garage. Men, under tiden som Kenneth förberedde servicen genom att hissa upp bilen, tömma de olika vätskorna och sätta på sig operationshandskarna, så tog jag mig tid att titta runt på alla bilar i verkstaden.

Mycket som ska kollas, men ofta lite att åtgärda. Och, detta är bara första sidan.

Helt och rent och Kenneth i full verksamhet.

Med jämna mellanrum så slänger jag lite käft med Kenneth och de andra i verkstaden och då och då kollar jag i serviceprotokollet hur långt servicen har framskridit. Nu när bilen är upphissad tar jag också tillfället i akt att kolla undertill, något som inte är så lätt i hemmagaraget.

Kenneth backar ut i solen efter fullgjort arbete.

Nä, det hittades inte några fel den här gången, förutom att bromsvätskan behövde bytas. Det kollar man genom att mäta kokpunkten (?), men oavsett vilket så ska bromsvätskan ändå bytas minst vartannat år. Förra gången blev det däremot ett lite dyrare besök eftersom jag behövde byta båda bromscylindrarna bak. Kanske inte så konstigt då Mr Brum är 16 år gammal nu.

Tillbaka i ett stycke!

Kenneth kunde nog inte motstå frestelsen att köra en "testrunda" för att kolla att han inte tappade några glömda verktyg eller för att se att Mr Brum fortfarande verkade vara i full vigör efter hans behandling i verkstaden. Det verkade vara OK då Kenneth såg nöjd ut när han kom tillbaka.

Och, vem skulle inte se nöjd ut i en Morgan?

Spritan i Ödåkra

En liten biltur annandag påsk - 2020-04-13
Den golfrunda vi hade planerat att spela på Vasatorp, med Kirsten och Bertil, kom vi alla överens om att ställa in. Att spela TC-banan i 20 sekundmeters vind är faktiskt inte kul.
Istället körde Eva och jag i vår Hyundai upp till Allerums kyrka och satte blommor i minneslunden med anledning av salig svärmors födelsedag. När detta var gjort konstaterade vi båda två att vi inte bara kunde köra tillbaka hem på direkten. Att hitta någonstans att fika hade varit trevligt varför vi körde ner till hamnen i Domsten, där vi varit för några dagar sedan i vår Morgan. Jodå, det fanns både parkeringsplats och öppet i kiosken, men den starka vinden rakt in från Öresund gjorde att hamnen idag inte verkade så inbjudande.

Vi körde vidare mot Viken, då jag i mitt stilla sinne tänkte föreslå en vidare färd mot Mölle. När vi körde ner mot hamnen i Viken upptäckte vi en Morgan, som körde framför oss åt samma håll. Som ganska aktiva i Morganklubben känner vi de flesta medlemmar i närområdet, men denna bilen kände vi inte igen. Vi följde efter den genom smågatorna i Viken i väntan på att de skulle stanna någonstans. Det är ju alltid kul att kunna snacka lite med gamla eller nya bekantskaper, som delar intresset för Morganbilar. Men, det blev ingen möjlighet till detta. När vi kom hem tittade jag i matrikeln, men bilnumret fanns inte med, så han var nog inte med i klubben.

Ett antal gånger har vi varit på Maison Francaise, en kombinerad krog och café som ligger i en gård, mitt ute på landet, i riktning mot Ingelsträde om man kommer från Viken. Deras specialitet är confiterad anka, som vi inmundigat där några gånger och som är väldigt god. Idag var vi emellertid bara intresserade av en fika. När vi kom fram och körde in på gården för att parkera upptäckte vi att det var massor av bilar där redan. Eftersom utrymmena inomhus inte är jättestora tyckte vi att det var onödigt att riskera att blanda oss med många människor.

Kan vara värt en omväg.

Vi beslöt oss för att köra hem, men isstället för att ta snabbaste vägen ut på motorvägen, så körde vi via Ödåkra. Vi har passerat byn flera gånger när vi varit ute och kört i vår Morgan och noterat att det tydligen pågår någon verksamhet i den gamla spritfabriken.

Här var det visst aktivitet.

Idag tyckte jag att vi kunde göra ett besök där, även om det utifrån vägen såg tomt ut och inga bilar syntes någonstans. Vi körde in på grusvägen upp längs fabriken och där öppnade sig ett stort område med parkeringsplatser och bilar.

Butiker av olika slag är alltid något som intresserar Eva.

Flera av de gamla lokalerna har rustats upp och inhyser nu en mängd olika verksamheter. Under skylten "butiker" går det en lång gång, eller inomhusgata upp mot ett antal butiker och ateljéer.

Casa Comos klädbutik.

Kuriosa, mindre möbler och en massa av allting.

Den långa gången utmynnade i flera lokaler där det fanns en klädbutik, med lite speciella saker för damer, Vi tittade också in i en atelje där en fotograf mångfaldigade och sålde kopior av riktigt vackra foton.

Ett eget sortiment och inte bara standardkakor.

Det fanns också mackor av olika slag samt hembakat bröd att köpa.

Av någon mycket underlig anledning hittade inte Eva någonting som hon var tvungen att köpa. Jag tyckte inte jag hade någon anledning att nämna denna iakttagelse för henne just nu, jag skulle vänta tills vi kom hem. Det kan kanske bero på att hon var fikasugen och därmed betraktade butiksbesöken mer som en flyktig scanning inför framtida besök. Och, jo det finns också både glassförsäljning och café på området.

Utanför caféet fanns det skylt med restriktioner om hur många som fick vistas samtidigt i lokalen. Det lät tryggt tyckte vi och bestämde oss för att förära etablissemanget med vårt besök. Stort utrymme mellan borden och endast ett tiotal gäster när vi var där.
Så, vi fick möjlighet till vår fika till slut och kunde köra hem till Lödde utan sug i våra magar.

Kul att hitta nya ställen!

Karantänflykt i Morganen

Dagens färd hade för en gångs skull ett mål - 2020-04-05

Det säkraste stället att befinna sig på, utöver i hemmet, i dessa coronatider, lär vara utomhus i minimala sällskap. Och, utomhus är man verkligen när man åker Morgan med suffletten nerfälld.

Det var ju söndag, så ett sakralt inslag på färden kändes rätt.

Så gjorde Eva och jag igår, när vi kom överens om att åka upp till Viken för att hälsa på dotter, svärson och barnbarn. I vanlig ordning så valde vi definitivt inte den kortaste vägen, som skulle innebära fyra mil på motorväg. Istället valde vi de små och mindre trafikerande vägarna.

Fin miljö, men ganska gropig väg för en Morgan.

Efter att ha passerat flera mindre orter, på vår stora omväg mot Viken, kom vi så småningom till Allerum varifrån vi fortsatte ner genom skogen i riktning mot den lilla byn Döshult.

I det gröna huset på höger sida fanns lanthandeln.

Eva, som själv delvis växte upp i Domsten, inte långt från Döshult, har tillbringat en hel tid i den lilla byn. Hennes morfar och mormor drev många år den lilla lanthandeln, ända fram till någon gång på 60-talet. Den låg mitt i byn, mitt emot kvarnen och bildade den lila byns centrum. Så, när vi kör till Viken i vår Morgan brukar vi, av nostalgiska skäl, åka vägen genom Döshult.

Platsen kallas numera för finbilsparkering.

När vi en kort stund senare var framme i Viken, visade det sig att svärsonen och ena barnbarnet inte var hemma. De var i Helsingborg för att inhandla en studentkostym till Max, som tar studenten i vår.
Vi lade därför rabarber på den lediga platsen i carporten och tyckte att de kunde parkera sin vanliga bil utanför.

Jessika och Eva trivs i solen.

Väl medvetna om att hålla distans till andra levande varelser, så tillbringade vi vår tid med familjen utomhus. Både vi och våra barn kan ju teoretiskt sett bära på smitta utan att veta om det. Det blev därför inte det vanliga kramkalaset som vi annars brukar skämma bort varandra med. Men, var sin kopp kaffe och några av Jessikas hemgjorda fantastiskt goda chokladpraliner blev vi bjudna på.

Så glada såg Jessika och Olof ut när vi gav oss av :-)

Olof och Max anlände hem efter en stund och vi hann även att träffa Malva, som skulle till kompisar i Helsingborg. Inte klokt att de har blivit 18 resp 16 år, det känns ju inte längesedan Eva åkte med familjen för att hämta Malva i Korea. När vi socialiserat med familjen några timmar, var det åter dags för oss att köra den lååånga vägen tillbaka till Lödde. Men precis när vi satt oss i bilen och kört en kort stund påpekade Eva att hon helt plötsligt kände sig hungrig.

Vi kunde parkera på den sista lediga platsen.

Men sådant finns det bot för så vi körde ner till Domsten, där det var fullt fart i den lilla hamnen. Här kan man nämligen dels köpa färsk fisk, inte minst ål, dels finns här en kiosk som serverar både mackor och kaffe.

Här är alltid mycket folk.

För egen del valde jag mellan en ålbaguette och en sillamacka medan Eva ville ha en med ost och skinka. Jag valde sillamackan då jag trodde att sillen skulle vara varm, vilket den tyvärr inte var. Men, ner gick den. Vi hade nog tur att vi kom relativt sent på dagen för annars hade det absolut inte gått att parkera nere i hamnen. Och då hade vi nog bara skippat fikat och kört vidare.
Hem kom vi framåt 1700-tiden och Mr Brum hade uppfört sig på bästa sätt hela resan.

Nästa utomhusaktivitet blir på golfbanan, trevligt det också!

Påställning och besiktning

Efter fem månader i dvala är säsongen här - 2020-04-01

Yrvaken?

Dan före dan, d v s den 31:a mars gick jag ut i garaget, tog av "pyjamasen", satte på hjulen och hissade ner bilen från pallbockarna. Dagen efter var det nämligen dags för den årliga kontrollen hos bilbesiktningen. Tid var beställd hos Carspect här i Löddeköpinge, ett ställe jag anlitat tidigare och som jag då var väldigt nöjd med.

Det behövdes två personer för den här konstiga bilen.

En dryg halvtimme före besöket drog jag iväg några mil för att värma upp motorn och kolla att alla lampor och sådant fungerade. Flera dagar, tidigare i veckan, hade vädret varit fint med blå himmel och sol, även om det varit kyligt. Men, när jag körde ut ur garaget, så möttes jag av ett tätt duggregn. Sidorutorna hade jag inte monterat så det blev en lite kylig biltur innan jag parkerade i väntan på att bli insläppt för besiktning.

I en låg bil är det svårt att se var hjulen befinner sig.

Ansvarig på Carspect den här dagen var en trevlig kvinna. Till sin hjälp, eller om det var någon nyanställd som skulle läras upp, var också delaktig i kontrollen. Besiktningen började med att de båda skulle ta en kortare tur med Morganen. Men innan de körde iväg ville man göra vissa kontroller, som t ex att kolla upp chassinumret. Det finns på en plåt under huven, men hur huven skulle öppnas gick men bet på, det fanns ju ingen spak under instrumentpanelen, som det gör i vanliga bilar. Jag fick då förklara och hjälpa dem med att ta bort "livremmen" och öppna ena huvsidan, under vilken chassiplåten finns. Nu vet dom det till nästa gång de får besök av en Morgan. När allt var klart och de skulle köra iväg hoppade kvinnan käckt och glatt in på vänstersidan innan hon upptäckte att där inte fanns någon ratt. Hon gjorde snabbt ett "lappkast" och hamnade slutligen på the right side i bilen.
De körde iväg, inte långt för det var kallt och blåsigt, för att slutligen smyga in bilen på liften.

Hög servicegrad då jag bjöds på en cappuccini medan jag väntade.

Under tiden besiktningen utfördes, kom jag i samspråk med en annan person som skulle boka tid. Det blir ju alltid frågor om bilen när man pratar med en, som det visade sig vara, likasinnad. Han hade visserligen en jänkebil, en Crown Victoria, men trots det så var jag artig och trevlig mot honom. Han hade också, precis som jag har, en moped och vi kom överens om att träffas på bilträffen i Vikingabyn någon tisdag framöver.

De brukar ha fullt upp vid den här årstiden.

Resultatet vid besiktningen blev som förväntat, blankt papper. Fattas bara annat, med ett fordon som blir omhuldat som ett litet barn. När jag nu ändå var ute i byn tog jag tillfället i akt att besöka English Car Care, för att där beställa tid för min biannually service av Mr Brum. Det är min namne, Kenneth Nilsson, som brukar ombesörja detta under bevakning av mina falkögon.

En släkting, som också ska servas.

En ganska kaxig nummerskylt!

Det visade sig att jag kom precis när de hade lunchrast. Det skulle dröja dryg en halv timme innan de var tillbaka och så länge orkade jag inte vänta. Däremot tog jag en sväng på gården, där det alltid brukar finnas lite spännande bilar, alla engelska. Och, som vanligt fanns det några stycken som väckte mitt intresse, av en eller anledning.

Tillbaka hemma i värmen.

Jag körde därifrån och tog ytterligare en liten tur på någon mil innan jag vände tillbaka hem och ställde in Mr Brum i garaget igen. En längre tur får vänta tills vädret blir lite behagligare.

Säsongen har härmed startat!