Åttatusen steg i Helsingborg

Vår tidigare hemstad - 2025-12-10

Vi körde till Vasatorps GK och åt lunch, Eva och jag. När Eva inte jobbar brukar vi göra något så att vi kommer utanför 50-skyltarna. Att gå hemma och uggla, om inget annat behöver göras, kan bli lite långtråkigt så vi brukar åka iväg och antingen äta lunch någonstans eller ta en fika på något café. Eva är också noga med att få en hyfsad dos av motion, även de dagar vi inte går på våra gym, så klockans stegräknare ska helst passera 10000 för att hon ska vara nöjd.

                                                                        Drottninggatan.

Vår första tanke var att ge oss ut på den folktomma golfbanan men beslöt istället att ta en lite längre promenad genom centrala Helsingborg och kanske få insupa lite av den eventuella julstämningen. Vi parkerade bilen i sundstorgsgaraget, där det alltid finns plats och inledde vår vandring norrut på Drottninggatan.

                                                            Julpynt på St. Jörgens plats.

Framme vid stadsteatern vid St. Jörgensplats upptäckte vi att den tidigare restaurang Teaterkatten, nu tydligen i ny regi, fått namnet Culise. Den ska vi testa någon dag. På  andra sidan gatan såg jag till min besvikelse att Halméns musikaffär tydligen tvingats lägga ner. De har funnits där länge och för många år sedan, när vi bodde i stan, fanns de också i en mindre butik i hörnet Pålsjögatan/ Hälsovägen.

                                                                Kullagatan riktning söderut.

Vi fortsatte därefter in på Kullagatan, som väl får betraktas som den huvudsakliga butiksgatan i Helsingborg. Här till höger ligger Jansondata, som drivs av Lenny Jansson. Han är son till Jan Jansson som var min chef när jag för drygt femtio år sedan arbetade som kundkontaktman på Dataservice i Helsingborg, som då var beläget på västra Berga. Mycket nostalgikänsla infinner sig när man upptäcker sådant som fanns och ibland fortfarande finns kvar sedan den tid när jag var ung i Helsingborg.

Hon gick faktiskt tomhänt därifrån!

På Kullagatan kryllar det av butiker och mycket folk flanerade, precis som Eva och jag, omkring för att kanske hitta lämpliga julklappar till barn och barnbarn. Och, butiker tycker Eva det är kul att botanisera i, det kan ju finnas något där som hon inte visste att hon behövde.

                                                       Helsingborgs mest fotograferade vy?

                               En modell över gamla centrum i Helsingborg finns på Stortorget.

Utan att vi besökte ytterligare ett antal butiker var vi strax framme vid Stortorget. Här ligger bland annat Fahlman Café, som idag var packat med folk. Här ligger också de båda hotellen Mollberg och Grand och får väl betraktas som stadens absoluta centrum. I den gula byggnaden till vänster i bild låg tidigare huvudpostkontoret, som under skolornas jullov gjorde det möjligt för de lite äldre skoleleverna att tjäna lite pengar genom att låta dem arbeta som paketsorterare, ett arbete som under juletid var förlagt till konserthuset. En rolig tid!

                                                                    Krogtätt så det förslår!

Vi gick över Stortorget genom gränden, där en gång Hefoma låg på hörnan till vänster, och kom fram till gatorna runt  Mariakyrkan. Att så många restauranger kan finnas på så begränsad plats är ganska fantastiskt.

                                                    Välbevarad gammal byggnad till vänster.

På andra sidan Mariakyrkan hittar vi Billeplatsen. Också här finns det minst en restaurang. Trapporna upp till till Kärnanområdet heter Hallbergs trappor och har fått sitt namn efter konsuln och handlanden Johannes Hallberg. Mitt i bilden finns också ett lågt utsiktstorn som finns i Rosenträdgården. Parken gränsar till före detta Högre Allmänna Läroverket för Gossar, Gossis i folkmun, och just i det tornet brukade vi som gick på Gossis ta vår tillflykt på rasterna för att röka våra pipor och cigaretter. Ibland kunde vi emellertid råka illa ut när den fruktade men också väldigt hygglige skolvaktmästaren "Skorvas" kom på oss. Det resulterade vanligtvis i en anmärkning.

                                                         Värt en omväg för musik- och gitarrnördar!

På Bruksgatan, som vi fortsatte ner till finns också en hel del butiker av skilda slag. På Bruksgatan 22 ligger Bemes Musik, en institution som funnits här sedan 1982, är en butik som specialiserat sig på gitarrer.  Beme har en intressant historia så gå gärna in på bememusik.com och läs om hur det började. När jag lirade elbas i vårt band The Madison så fanns både Hagström och Strandqvists musikaffärer i stan. Vi brukade låna bland annat ekoanläggningar på Hagström. Hagström var också den gitarr många använde på den tiden innan en del och även vi i vårt band fick råd att köpa Fenders, som våra första förebilder The Shadows hade.

                                                                          Billigt och bra!

Vinylskivor har verkligen fått ett uppsving och är något som allt fler stereonördar föredrar. På Karlsgatan, lite nedanför biografen Röda Kvarn, finns en butik som säljer vinylplattor och inte bara det, utanför butiken fanns en back med LP-skivor som var helt gratis!

                                                    Pågående uppfräschning av Rådhuset.

När vi passerade Röda Kvarn kom vi överens om att nästa gång vi var lite uttråkade innanför 50-skyltarna så skulle vi åka till stan, alltså Helsingborg, där vi först skulle äta lunch och därefter titta på en film på eftermiddagen. Vi gick upp till S. Storgatan och vände återigen in mot centrum. Där fortsatte vi ner för Stortorget och fortsatte ner mot Hamntorget. Efter en blick på Rådhuset tror man nästan att konstnären Cristo varit i farten. Ställningsbyggarna lär i alla fall haft en hel del att göra.

                                                            Det är faktiskt ganska pampigt.

                                       Undrar vad det är för båt, restaurang- eller musikbåt?

När vi passerat Tivoli och Stordalens flotta hotell fortsatte vi vår promenad längs vattnet i Norra Hamnen. Idag var det av naturliga skäl ganska dött här nere, men roligt att se hur många caféer och restauranger som det finns där. Vissa är väl öppna året runt.

                                                                    En rätt kul bild.

Nu började det att skymma och vi var strax tillbaka till sundstorgsgaraget. I en av gatorna upp mot Drottninggatan såg vi återigen stadens gamla landmärke, Kärnan.

                                                                 En vanlig syn på E6:an.

Det var dags för oss, efter en trevlig promenad, att återvända till Löddeköpinge, med en förhoppning om att slippa de ständigt förekommande köerna på E6:an. Det gick bra, de flesta hade nog inte slutat sina arbeten än. Men det var tur att vi inte skulle köra den motsatta vägen! Undrar om man har kortare arbetstid i Lund och Malmö eftersom köerna söderifrån var så kraftiga.

Eva var nästan nöjd med drygt 8000 steg!

Kompisfika i Ljungbyhed.

 Bosse, Peter och jag - 2025-11-11

Peter bor i Hofterup, knappt en mil från Löddeköpinge. Vi skulle träffas där för att sedan åka tillsammans i hans värsting Audi med drygt 500 hk under huven till Ljungbyhed. Med ett förflutet på Koeningsegg i Ängelholm var han van att vara omgiven med motorstarka fordon.

                                                                Vad finns det här inne?

Peter lärde jag känna för många år sedan då jag gjorde en intervju med honom med anledning av att han var nytillträdd VD för AkkaFrakt, en av mina dåvarande kunder. För att sprida lite information om vem den här Peter var, för företagets cirka 500 medarbetare, skulle resultatet av min intervju publiceras i företagets personaltidning. Redan då kom vi underfund med att vi delade ett intresse för sportvagnar, han för tyska, jag för engelska.

                                                        Inne i garaget fanns den, Mercan.

                                                    Egentligen i fint skick under bråtet.

En av bilderna som fanns med i artikeln om Peter i AkkaFrakts personaltidning visade en Mercedes 350 SL som stod inne i en lada på det ställe där Peter och hans familj bodde just då. Den var helt komplett men skulle renoveras. Mycket har under årens lopp blivit åtgärdat, men trots många år och framförallt beroende på bristande tid p g a ett krävande jobb, så är den ännu inte färdig för vägen. Men enligt Peter återstår egentligen inte så mycket, något med suffletten och att montera inredningen, innan den ska kunna tas ut och bli godkänd av bilprovningen. Så det ser vi fram emot!

                                                               Konditoriet i Ljungbyhed.

Nåväl, vi gav oss iväg på slingrande vägar mot Ljungbyhed. Var vi skulle fika tillsammans hade Bosse bestämt. Det var, enligt honom, ett typ nostalgicafe i Ljungbyhed, som öppnades 1959. Bosse är förtjust i det gamla och bor, än så länge, i en liten gård i Stenestad, där boningshuset, som han själv ritat, har många inslag av 40- och 50-talet.

                                                            Ja, lite kyligt var det Bosse!

Eftersom Peter var hundvakt åt sonens hund blev vi, inte brutalt men med bestämd röst, hänvisade att inta vår fika utomhus. Bosse var min kompanjon när vi tillsammans arbetade för AkkaFrakt med deras marknadskommunikation. Och, trots det är flera år sedan nu träffar vi Peter lite oregelbundet för att diskutera livet och berätta för varandra om vad vi är inblandade i för tillfället. Bosse har mer och mer koncentrerat sig på att skriva. Han är nu inne på sin sjunde bok, som han hoppas på att få publicerad. Det senaste projektet, som han nyss påbörjat handlar om människorna och livet på deras kolonilotter på koloniområdet, vid Citadellet i Landskrona. Peter har som vanligt många järn i elden och har som nyfrälst och med, verkar det som, ganska goda insikter om AI, fått en massa nya idéer om hur man bl a med hjälp av just AI skulle kunna förenkla, snabba upp och förbilliga en massa saker inom både företag och förvaltning. Själv har jag denna dag varit framförallt lyssnare och själv blivit lite sugen på att fördjupa mig lite mer om AI. Efter någon timmes intressant prat och gemenskap var vi tvungna att bryta för den här gången eftersom Bosse, som redan från början såg frusen ut, inte härdade ut längre i det lite kyliga vädret.

Nästa fika får bli inomhus!

Engelsk bilhistoria

Filmkväll med UBCC - 2025-10-28

Som medlem i Morgan Owners Group of Sweden så tillhör man också UBCC, som betyder United British Car Clubs. Under flera år har någon från de anslutna klubbarna arrangerat filmkvällar med jämna mellanrum. Inledningsvis träffades man på Lucy´s i Löddeköpinge men på senare tid är platsen för träffarna numera någon lokal på Borgeby Slotts restaurang.

                                                               TR-klubbens Bengt Nylén 

Den här gången kom inbjudan från Bengt Nylén, hängiven medlem i svenska TR-klubben, som skulle visa en film om framväxten av engelsk bilproduktion, framförallt i Coventry men också på andra ställen.

                                                               Alla redo för kvällens film.

Efter att ha swishat mina 150:- kunde jag och alla de övriga 33 besökarna inleda kvällen med mingel tillsammans med kaffe och två smörgåsar per person. De flesta som var där är också flitiga besökare på tisdagarnas bilträffar på Borgeby Slott under vår- och sommarsäsongen.

                                                              Intervju med en Rileyättling.

                                                                                Alvis.

I filmen som varade en timme fick vi, som inte visste det redan, klart för oss att Coventry egentligen var vaggan för engelsk bilindustri. Innan allt detta började så fanns det upp till 450 cykeltillverkare i staden. Märken som Singer, Riley, Triumph och Rover, som alla sedermera började tillverka bilar, är bara några kända namn som inledde sin historia med cykeltillverkning.

                                                                    Jaguar museum.

                                            Triumphs hastighetsrekord i Jabbeke i Belgien.

En lite djupare berättelse fick vi också i filmen om familjen Riley men också om Mr Jaguar Sir William Lyons. Annat som behandlades i filmen var bildandet av British Leyland 1968, samma år som bilmärket Riley försvann. Filmen var mycket intressant och även om jag visste en del av historien så var det spännande att höra om vad som hände bakom kulisserna inom de olika bilfamiljerna. Det enda jag saknade i filmen var att märket Morgan inte nämndes alls. Men man kan inte få allt, nöjd med kvällen och sällskapet var jag i alla fall.

Ser fram mot nästa filmkväll!

Morgan Souths höstmöte 2025

Morgans i mängd träffades på Stufvenäs Gästis - 2025-09-06/08

Hela veckan hade vi haft koll på väderutsikterna för den kommande helgen. Det varnades för stora mängder regn, men skulle det drabba oss på vår knappt trettio mil långa resa till årets höstmöte?

                                                       Trist att börja färden med taket på.

In i det sista var suffletten nere, men precis när jag kört ut bilen ur garaget så började regnet så smått att småstänka så det var lika bra att falla till föga för vädret. Med suffletten uppe blir sikten bak mycket sämre och man känner sig lite instängd. Enda fördelen är att vi kan åka torrskodda endast iförda lätt klädsel.

                                                                    Resan har startat.

Vi hade bestämt möte med Bjärredsborna Gert och Louis och en ensam Ola, eftersom Anita drabbats av svår förkylning, vid Vikingatider i utkanten av Löddeköpinge. Dagarna innan hade vi haft ett möte hos Gert och Louis för att bestämma färdvägen. Vi ville inte åka hela vägen på E22 och Gert hade tagit fram alternativa sträckor som kunde studera och diskutera när han visade dem på sin storbilds-TV.

Nu var vi framme.

                                       Många var redan på plats när vi anlände vid halvfemtiden.

Vi körde i regn, som ibland var riktigt häftigt, i stort sett hela vägen tills vi närmade oss Hässleholm. Ibland stämde inte den planerade rutten med verkligheten, så en gång fick vi vända på en av de valda småvägarna som helt plötsligt övergick till en grusväg. Och det vet ju alla att grusvägar är nästa tabu när man kör en Morgan. Men efter cirka fem timmar och ett stopp i Tingsryd för lunch och en bensträckare kom vi slutligen fram till slutmålet. De sista femton milen körde vi nercabbat i strålande solsken.

                                    De flesta hade kommit ihåg att sätta upp taket för natten.

Efter incheckning blev det i vanlig ordning mingel med alla gamla och nya vänner, som vi inte träffat sedan förra året. Redan klockan sex skulle vi vara redo för kvällens grillbuffé och få information om vad som skulle hända de följande dagarna. Med tanke på snittåldern på våra medlemmar brukar det inte bli några väldigt sena kvällar och starten på morgondagens utfärder startade redan klockan nio. Så efter att ha gått en runda på den stora parkeringen, för att allt såg bra ut,var det dags att krypa till kojs med en timmes sällskap av en deckare.

                                                Karavankörning ställer krav på förarna.

I god tid, någon vecka innan mötet, hade alla fått ett mail från vår förträfflige centerledare Thomas Svensson, där vi fick välja ett av sex utflyktsmål under lördagens körning. Med omkring 70 bilar hade det nog blivit lite rörigt om alla skulle till ett och samma ställe. Vi kunde därför välja mellan följande:  Kyrkeby Bränneri, James Bond museum i Nybro, Kalmar Slott, Bil- och Marinmuseum i Karlskrona, Kristianopel och slutligen Villa Famiglia i Vassmolösa. För alla utflyktsmålen fanns det en "reseledare", som både kunde lotsa oss dit och som kände till mycket om besöksmålet.

                                                                       Är alla med?

Både Ola och Eva och jag hade valt att åka till Kyrkeby Bränneri och det var åtta ytterligare medlemmar som valt detta mål. Eftersom färden ibland gick kortare sträckor på mer trafikerade vägar kunde det bli svårt att hålla ihop vår lilla karavan. Vi hade därför fått "stränga" order om att alltid hålla koll på bilen bakom och inte bry oss om bilen framför. Trots detta så försvann ibland bilen framför oss. Vid en korsning längre fram kan det därför vara lätt att välja fel väg. Men ledarbilen hade koll på detta och stannade när någon inte syntes där bak. För att vara helt säker på att ingen försvann under resan så fanns det också en följebil som körde sist och höll koll på eftersläntrare. Ordning och reda!

                                                                    Alla kom fram!

                                                                        Bränneriet.

                                                            Åsa berättar med stor inlevelse.

                                                                Tre sorter att välja på.

När vi väl kom fram till bränneriet hade vi inte blivit av med en enda bil i karavanen. Här fick vi en mycket intressant guidning av den utmärkta och trevliga damen Åsa Hallin (om jag minns rätt). Att återberätta allt eller ens delar av vad vi fick oss till livs är omöjligt för mig. Det jag kan berätta är att när bränneriet var i drift under sina glansdagar på 1700- och 1800-hundratalet så producerades det 4000 liter brännvin per dag. År 1988 skänktes bryggeriet till Visselfjärda Hembygdsförening som en gång per år startar upp all utrustning från tiden, som resulterar i 2000 liter brännvin som säljs på systembolaget i 1771 numrerade flaskor. (Om du googlar på Kyrkebys Bränneri hittar du all info som jag inte kan ge dig här)

                      Anita, Evas gamla kompis från Lödde för längesedan, och Eva poserar vid eken.

När vi kom tillbaka till Stufvenäs bjöds vi på kakbuffé med ett antal kalorifyllda bakverk, som kunde avnjutas med eller utan vispgrädde. För att kompensera det rejäla kaloriintaget hade arrangörerna varit smarta nog att skicka ut oss på en typ av tipsrunda. Det var en form av rebus som skulle lösas med hjälp av ett antal skyltar som fanns längs rundan. Redan från början tappade jag sugen då jag insåg att det krävdes en helt annan hjärna än min för att lösa detta. Däremot fanns det en sevärdhet att betitta längs vår vandring. Här finns nämligen landets tredje äldsta ek. Den är 800 år gammal och har en omkrets på omkring nio meter. Det kan kanske vara kul att veta att en ek växer i 300 år, lever i 300 år och dör under 300 år, som du kan imponera med på din bordsdam vid någon tillställning.

   Några av de 170 deltagarna tittar uppmärksamt på kvällen magiker, som underhöll under middagen.

                                                                  Dopp under klar himmel.

Efter vår vandring fick vi någon timme för fria aktiviteter, där många tog en liten tupplur eller en öl i den fina utemiljön, medan min kära hustru tillbringade mesta tiden med att kretsa kring British Autos utbud av diverse klädespersedlar. Som vanligt gick hon inte tomhänt därifrån utan dök upp på rummet iklädd ny skjorta samt en långärmad T-shirt. Själv tillbringade jag i saktmod en lugn stund på rummet där jag passade på att byta ominför kvällen, njuta av en dry martini och kolla golfresultaten på min iPad. Ty klockan 1800 var det dags för fördrink och nytt mingl innan trerättersmiddagen skulle serveas klockan 1900. Det fanns faktiskt också några andra gäster på Stufvenäs den här helgen, som under vår middag passade på att ta ett kvällsdopp i poolen.

                                                    Titta till bilen innan sängen kallar.

Middagen blev som brukligt är en långdragen, men absolut inte långtråkig, historia där minglandet fortsatte sittande. Det finns alltid några nya medlemmar, som man inte träffat tidigare och som det är trevligt att lära känna lite mer och ta reda på varför de skaffat en Morgan nu vid mogen ålder. Svaren är naturligtvis väldigt skiftande från att man inte hade råd när man var yngre eller att en barnaskara gjorde det svårt att platsa i en Morgan till att Morgan var en bil som man som ung drömt om att ha när man fick möjlighet till det. Efter allt detta, god mat och många fina samtal drog sig klockan mot elva då de flesta av oss kände att det var läge för horisontalläge, dock inte innan man tagit godnatt av sin ögonsten.

                                                                            Pittoreskt!

                                                                            Pittoreskt 2.

Så blev det söndag morgon och solen sken från en molnfri himmel. Det var inget tvivel om att det skulle bli en hemfärd med suffletten nere. Frukosten avåt Eva och jag tillsammans med paret Tryggveson från Steninge och Ulf hade jag och min kollega faktiskt haft samarbete med när han drev sitt tryckeri i Halmstad när vi var aktiva inom reklambranschen. Efter frukost skulle alla ta avsked av, om inte alla så i alla fall en stor mängd personer. Och sådant tar sin tid! När vi gjort rätt för i receptionen och packat bilen så var vi fyra Morgans som drog iväg till ett gemensamt mål. Vännen BG Welander och hans Lisa hade nämligen tipsat oss om att ta en sväng till Kristianopel på vår väg hemåt, vilket vi inte ångrar. Här tillbringade vi någon timme med att promenera genom byn, titta på ringmuren längs viken och äta glass.

                                                    Ingen vill riskera att bli soppatorsk.

Efter vårt besök i Kristianopel körde vår lilla karavan vidare tills vi hittade en bensinstation. Här skulle alla bilarna tankas, utom vår då jag varit förutseende nog att.fixa det innan vi beträdde hemfärden.

                                                               Nu har vi bara resten kvar!

Nu var det också dags att säga hej då till paret Bågesjö/Laurell, som skulle fortsätta sin färd till Mölle medan vi körde direkt söderut, huvudsakligen på den rätt tradiga E22:an. Vi körde i ledarbilen och höll omkring 100 km i timmen, så något myskörande var det inte frågan om på hemvägen. Efter ett antal mil och lite före Kristianstad gjorde vi ett kort stopp på en parkeringsplats med toalettfaciliteter. När vi fortsatte vår färd pratade Eva och jag om att vi kanske kunde stanna och ta en fika vid Ekerödsrasten, som vi brukar göra när vi har vägarna förbi. Men, när vi närmade oss Kristinstad, där det är några ganska stora vägbyggen, blev det lite rörigt för herr Nilsson, som glömde att svänga av på avfarten som skulle ta oss till Malmö. Vi fortsatte istället rakt fram och var nästan framme i Hässleholm innan vi kunde vända vänster och köra mot Höör. Men lite fel kan också vara rätt, för hem till Löddeköpinge kom vi i alla fall till slut.

Tre fina händelserika dagar i trevligt sällskap var slut.

Några mil with the hood down.

Anita och Ola ville ut och köra Morgan - 2025-08-17

Det var på fredagen de ringde. "Ska vi ta en tur under helgen?" Väderutsikterna var gynnsamma och Eva och jag hade inte några obligations för barn och barnbarn så vi tyckte förslaget var perfekt.

                                            Prick klockan 11:30 anlände paret från Bjärred.

Moggen var i stort sett redo för en utflykt, men bensin för nära tusenlappen fick dock inhandlas. 98 oktan förstås!

                                       Efter att ha parkerat gjorde vi ett kort besök i lokalerna.

                                                        Här kan man fika både ute och inne...

                                            Det finns oxo räkmackor eller köttbullar!

                                               ...och kanske njuta av en ploughmans lunch.

För någon vecka sedan hade Eva upptäckt något som heter Small Brittain. Det är en butik som säljer en massa saker från de brittiska öarna. Och sådant är ju alltid intressant. Så Eva och jag gjorde ett besök där tillsamman med några andra kompisar och tänkte att det här skulle nog Anita och Ola gilla. Vi tog oss därför på småvägar till Rosendahls gård/slott där Small Brittain har sina lokaler i en tidigare gammal stallbyggnad. Rosendahls Gård är beläget i närheten av Kropp och Mörarp. Och, här hittade Eva en tweedkavaj som hon inte visste att hon behövde inför hösten.

                                                          En mysig liten by på Söderåsen.

                                                    Hemsidan hade visat att det var öppet.

Denna gången fikade vi inte här. Vi hade nämligen bestämt att vi skulle åka till Stenestad och ta en fika i trädgården hos Mormors Bod. Men som framgår av skylten så var det stängt. En lapp på dörren förklarade att det var stängt på grund av en olycka Förhoppningsvis var det inget allvarligt.

                                    Påminner om Mormors bod, men ganska mycket dyrare.

Men på sådana här utflykter måste man ha en reservplan. Inte så långt härifrån finns nämligen ett annat trevligt fikaställe som heter Lotta på åsen, så dit styrde vi nu kosan.

                                                    Glada miner när grejerna serverades.

Här fick det bli en vrålfika med en räkmacka till förrätt och en våffla som dessert. Tillsammans med var sin kopp kaffe fick jag punga ut med drygt 400 kronor. Men, smakar det så kostar det brukar man ju säga. Och, det var ju trots allt söndag.

                                                                        Kan det bli bättre?

Efter en dryg timme och med tom plånbok lämnade vi belåtna Lotta och hennes gäster och drog vidare ut på de vackra och Morganvänliga vägarna som finns på hela Söderåsen.

                                                          Vacker utsikt åt både det ena...

                                                                ...och det andra hållet.

På vägen tillbaka till Löddeköpinge respektive Bjärred gjorde vi ett kort stopp på en plats dit vi några gånger kört med våra Morgans och avnjutit vår medhavda pick-nick. Här kan man sitta och beundra utsikten medan man kontemplerar över livet i smått och stort.

En fin söndag på många sätt!