Två rundor golf i Blekinge

Karlshamns GK och Olofströms GK 2014-07-31 / 08-01
Blekinge är riktigt fint men vägen dit på E22:an blir lite seg att färdas på efterhand. Nu hade Eva och jag inga tider att passa, så jag blev inte irriterad när vi hamnade bakom en traktor eller skördetröska. Det är ju skördetid och därför full fart både på vägar och åkrar.
En kompis till mig i Morganklubben bor i Karlshamn. Under 20 år har hans reklambyrå sponsrat Karlshamns GK varför han då, som brukligt är, har möjlighet att bjuda kunder eller, som i vårt fall, medlemmar i Morganklubben, på fritt spel på banan. När jag berättade för honom att vi skulle åka till Blekinge med två golfkompisar så kom det snabbt ett brev med ytterligare två greenfeebiljetter. Hyvens kille, som också har en Morgan, men som dock inte spelar golf.
Eva och Jörgen Kvant åkte från Viken och vi från Löddeköpinge vid halvniotiden på torsdagsmorgonen, så våra vägar skulle inte korsas förrän efter Kristianstad.

För jänkebilsfolk och lastbilschaffisar.

Jörgen har som säljare härjat mycket på dessa vägar och han föreslog att vis skulle träffas på ett fik längs vägen. Han hade glömt vad det hette, men hade stannat till där ibland och sade att det låg på vänster sida på E22:an. Först körde vi förbi ett ställe som heter Frasses, men det visade sig vara fel.

Lagom andralunch för mig.

Under tiden vi fortsatte mot Blekinge ringde Jörgen och berättade att fiket hette Tradarn. Det hörs ju på namnet vilken typ av gäster som brukar bevista ett sådant ställe samtidigt som  det brukar borga för rejäla portioner och rimliga priser.
Det var helt folktomt när vi kom dit, vädret var fint så det var lätt att välja ett bord på deras uteservering. På golfklubbarna är man van vid att beta 20 spänn för en kopp kaffe. Hos Tradarn fick vi två koppar kaffe (med påfyllning), en bit sockerkaka och två rostade mackor med stekt ägg för 45 kronor. Helt otroligt!

Reaskylt på shopen. Farligt läge!

Vi hade en bit kvar till Karlshamns GK, men var i väldigt god tid på klubben innan vi skulle slå ut på första tee klockan 12:40. När vi packat ur våra golfgrejer och bytt skor så upptäckte jag, på vägen till klubbhuset, att det fanns en väldigt stor skylt med "REA" på golfshopens vägg. Den skulle absolut inte passeras obemärkt av Eva, ja inte av någon av Evorna. När jag skrev in oss och lämnade våra greenfeebiljetter i shopen så gick våra Evor runt och kollade alla fynd som fanns att köpa. Jag gick snabbt ut för att fylla på vattenflaska och vidare in i restaurangen för att ta en fika. När damerna slutligen kom tillbaka så hade min Eva, som sällan lämnar ett sådant ställe tomhänt, inte handlat någonting. Hon påstod att det inte fanns något där som hon inte kunde vara utan. Detta uttalande behöver i och för sig inte bero på stark karaktär utan snarare på att det finns tillräckligt i hennes garderober. Eva Kvant kunde däremot inte stå emot en rosafärgad solskärm.

Det finns vatten, men inte avskräckande mycket.

Efter fika och lite koll i klubbens banguide drog vi oss mot första tee där det även finns en övningsgreen. Klubben förfogar över två 18-hålsbanor, den gamla och den nya och nästan alla gäster väljer att spela den gamla banan om de endast ska spela en rond på klubben. Jörgen och jag har spelat här flera gången under den tid det begav sig med den nu avsomnade fredagsgolfen så vi visste att banan är trevlig.

Lägenhet nummer 33.

Man kan väl klassificera banan som en park- och skogsbana. Den är i mitt tycke väldigt "ärlig" eftersom man kan se alla hinder och får också god hjälp av banguiden. När vi gick i skogen, mellan två hål, så upptäckte jag att det fanns massor av fågelholkar uppsatta i träden. Kul att man också tänker på sådant.

18:e green precis intill uteserveringen. Här borde man egentligen bära hjälm.

Vädret under golfrundan var precis perfekt. Vi hade varit lite bekymrade för att det skulle vara lika varmt som det varit den senaste tiden, men växlande molnighet och lite vind gjorde att det var behagligt att spela. Det är sällan att alla i bollen spelar hyfsad golf, men så var det idag. När vi räknade ihop våra resultat efter ronden i samband med ytterligare en fika i klubbhusets restaurang så visade det sig att Eva Kvant spelat ihop 37 poäng och därmed sänkt sin handicap med ett halvt slag.

Här finns mycket info om fisket i Mörrumsån.

Karlshamns GK ligger inte i Karlshamn utan närmare bestämt i Mörrum. För de som är intresserade av fiske klingar detta ortsnamn välbekant. Naturligtvis var vi också, när vi nu var där, intresserade av att åka och titta på på fallen och forsarna vid Laxens Hus.

Visst är här vackert...

...även i avsaknad av hoppande laxar.

För många år sedan åkte jag och min svärfar hit och fiskade flera år i rad. Det var i regel tidigt på våren. Trots att vi såg mängder av laxar hoppa i vattnet runt omkring oss så fick åtminstone jag aldrig något napp. Men bara själva naturupplevelsen längs ån är fullt tillräcklig för att betala den svindyra avgiften för att få tillstånd att fiska under en dag.

Ett annorlunda ställe.

Efter att ha insupit lugnet kring ån en stund och tagit del av den rikliga information som finns på olika ställen, så begav vi oss mot vårt beställda natthärbärge. Det heter Mjällbyhus Pensionat och visade sig vara samma ställe som Eva och jag övernattade på när vi var på väg hem från kompisar på Öland.
Det är både vandrarhem, pensionat och hotell på en gång.

Överallt i huset fanns det kuriosa av olika slag.

Ägaren, en man runt de femtiofem och med hästsvans, har drivit stället i sjutton år, sedan han lämnade Spanien för Sverige. Redan när Eva och jag var där för åtta år sedan jupptäckte jag en riktigt risig MGB i trädgården. Jag frågade honom om bilen nu och han berättade att den undergått en total helrenovering. Kul att höra tyckte jag.

Standarden kan inte betraktas som hög, men det fanns en tjock-TV.

Sängarna i de mycket enkla rummen fick vi bädda själva. Det är kanske detta som kan härledas till ordet vandrarhem. Precis två sängar, en stol samt ett bord med en tjock-TV på fick plats i rummet. Emellertid fanns det trådlöst wifi som möjliggjorde koll av golfresultat och väderutsikter. Rummet kostade 595:- för två personer inklusive frukost, som dock inte omfattade ägg.

Det är jag som dricker Ramlösa.

Vi fick också ett erbjudande att äta middag på kvällen till det facila priset av 119:- per person. Rimligt pris då en dagens idag kostar mellan 80 och 120 kronor beroende på var det är. Middagen som utgjordes av kycklingfilé, grönsaker av olika slag, någon form av bearnaisesås samt rostade klyftpotatis, smakade alldeles förträffligt.
Trötta efter dagens ansträngningar på golfbanan kröp vi till kojs vid tiotiden på kvällen för att ladda upp inför en ny dag på golfbanan.

Fler större båtar här än normalt i en småbåtshamn.

Starttiden på Boa/Olofströms GK var densamma som dagen före, alltså klockan 12:40. Efter frukost och utcheckning hade vi därför flera timmar på oss att botanisera lite i trakten. Vi åkte därför först till Nogersund, som inte var något turistställe precis och därefter till Hällevik.

Eva på stenjakt längs stranden.

Här var det lite mer turistorienterat, med fler caféer och restauranger. Dessutom fanns det Hälleviks Rökeri där vi kunde inhandla var sin laxrulle att förtära före den stundande golfrundan.

Ser hotfullt ut.

När vi kommit fram till Boa/Olofströms GK så var det bara att slanta upp 700:- för greenfeen för äkta makar. Eva och Jörgen, som är innehavare av golfhäftet fick bara betala halva summan. Vi åt våra laxrullar tillsammans med kaffe utanför klubbhuset och såg med bekymran på himlen som blev allt mörkare. Och, precis fem minuter innan vi skulle gå ut så kom det ett riktigt åskregn. Men Eva påpekade att det var fem minuter innan det var vår tur och mycket riktigt hann det sluta regna under dessa fem minuter.

Alla i stort behov av en paus.

Redan från början hade vi fyra yngre långtslående killar, som åkte i två golfbilar, efter oss. De var dock väldigt hänsynsfulla och försiktiga med att försöka jäkta på oss. Vid det 12:e hålet fanns en kiosk med självbetjäning där vi stannade och köpte korv och kaffe. Pengarna lade vi i en låst brevlåda. Vi passade då också på att släppa förbi de fyra mycket trevliga grabbarna, som spelade sin andra artonhålsrunda för dagen.
Banan, som jag aldrig besökt tidigare, var mycket trevligare än jag hade förväntat mig. Inte ofta man har den känslan när man spelat en dålig rond. För dåligt spelade vi allihop, förutom Eva Kvant lyckades få ihop 34 poäng, trots att värmen var mer påtaglig idag än igår.

En minisemester på två dagar räcker faktiskt för att det ska kännas skönt att komma hem igen. Nu fick det räcka med vila och återhämtning, utan några andra aktiviteter på lördagen.

Men imorgon är det golf på agendan igen!