Längesedan gamla golfgänget träffades.
En dag kom det ett mail. Det var från Hasse, en av det gamla golfgänget, som träffades och spelade golf på olika golfbanor varje fredag. Efter att ha bott ute i skogen i Örkelljunga under ett tiotal år, har han och Anna-Lena nu åter flyttat tillbaka till Helsingborg. Han undrade om vi var intresserade att träffas över en lunch. Och, det var vi.
Där har vi en av dem.
För att vara oberoende av parkeringstid så valde jag att ställa bilen i det underjordiska garaget vid Dunkers kulturhus. Här kunde jag använda min, relativt nyanskaffade perkeringsapp från Parkster, som gör att jag kan ändra hämtningstiden av bilen från min mobil. Mycket användbar! Vi skulle träffas vid Stortorget varför jag tog en promenad genom stan och Kulla gågatan, som utmynnar just vid det tidigare nämnda torget. Vid framkomsten ser jag plötsligt en lite förvirrad person, som uppenbarar sig, efter att ha studerat bostadsannonserna i fönstret till ett mäklarkontor. Det var Jörgen, Kvantasatan, Kvant (han brukade benämna sig på det viset när han missade ett golfslag). Han kom stadigt till vårt golfspelande varje fredag, trots att han fortfarande arbetade. Har för mig att han berättade för receptionen där han arbetade att han skulle på kundbesök.
Ett kärt återseende verkar det som.
Strax efter upptäckte jag vår sammankallade, Hasse, som stod och väntade inte så långt därifrån. Han såg ut att ha blivit lite större sedan jag såg honom sist, åtminstone på bredden i midjehöjd. Inte så konstigt då han både är bra på att laga mat och att äta den.
Det var flera år sedan jag hade nöjet att infinna mig här.
Några av de tillfrågade hade tyvärr lämnat återbud, eftersom de hade bokat in andra åtaganden, men vi väntade dock forfarande på Eiert. Det var kallt och rått ute så vi stegade fram till entrén på Hotell Mollberg, där lunchen skulle avätas. Vi satte oss och pratade i baren i väntan på att Eiert skulle infinna sig. Det var bara någon vecka sedan han och hans Inga-Lis kom hem från Spanien för att fira jul tillsammans med sin dotter och hennes familj i Sverige. Han och Inga-Lis har en lägenhet utanför Alicante och tillbringar en hel del tid där och inte minst på de lokala golfbanorna. Men, det är ju å andra sidan ingen ursäkt för att komma för sent.
Ja, det fanns många minnen att tala om.
Så småningom dök även Eiert upp och vår lilla grupp hänvisades strax därefter till vårt bord, som Hasse varit smart nog att beställa i förväg. Det var massor av folk i restaurangen, eftersom det också serverades julbord den här dagen. Istället för att vräka i oss ett julbord, så här strax innan julfirandet, så nöjde sig vårt lilla sällskap med dagens rätt. Förutom den återkommande fredagsgolfen, så hade vi också tillsammans med ytterligare några andra, idag icke närvarande golfkompisar, vid flera tillfällen varit och spelat golf i både Skottland och Irland, där vi hade riktigt kul varje gång.
Kullagatan ännu en gång.
Efter en god lunch och mycket snack, som vanligt när vi träffas, så föreslog Hasse att vi skulle följa med honom hem och dricka kaffe. Stilla vi gick genom staden, förbi St. Jörgens plats och vidare norrut på Drottninggatan. Innan Hasse och Anna-Lena flyttade till Örkelljunga, så bodde de i en stor lägenhet, med rummen i fil, just här på Drottninggatan.
Nice view!
Idag bor de, inte i samma hus som tidigare, men näst intill. Kaffe och lite småkakor serverades elegant av Hasse och vi fortsatte minnas alla dråpliga situationer som inträffat på våra golfresor. I sitt tidigare boende på Drottninggatan hade de sina fönster och balkong ut mot gatan och Margaretaparken. Men nu, i den nya lägenheten, kan de nog anses ha en av de bästa utsikterna mot Öresund som man kan önska.
Jycken, som fått lite kaka av mig, såg ledsen ut när vi skulle gå.
Att bo så nära havet som möjligt är viktigt för Hasse. Varje morgon, i ur och skur, skrider han nämligen iklädd morgonrock och badtofflor, ner till bryggan och tar sig ett morgondopp. Vi andra förstod inte riktigt tjusningen med denna sedvänja, men alla har vi något som står ut och som verkar underligt av andra. Själv har jag till exempel lingon till allt jag äter, utom soppa. Något som vissa anser märkligt. När det var färdigsnackat oss emellan, tackade vi för oss, klappade Hasse lille schnauzer och drog oss mot garaget för att hämta bilarna och köra hem, var och en till sitt. Eiert lovade att han skulle kalla till ny lunchträff i februari nästa år.
Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar