Efterlängtad återträff med nya och gamla medlemmar
på Sturup Airport Hotell- 2022-04-29/30
Våren har verkligen låtit vänta på sig. Och, även om många dagar varit molnfria, så har temperaturerna varje dag varit så låga att jag ibland fått skrapa rutorna på bruksbilen (som alltid får stå utomhus) tidiga morgnar. Men, oacsett väder, den första april ställer jag varje år på vår Morgan. Eftersom den är från 2004 går någon veteranbilsförsäkring, än så länge, inte att teckna, varför jag sparar ett antal hundralappar varje år genom att ställa av den.
Kenneth, Steve och Don redo att sätta igång.
Premiärturen gick bland annat ner till English Car Care, här i Löddeköpinge, för att beställa tid för min biannuella service. Så dagen innan vi skulle inleda resan till Sturup lämnades Mr Brum i Steves och grabbarnas vård.
På väg, på lite omvägar, till Sturup Airport Hotell.
Vårens evenemang avlöpte från den 29 april till den 1:a maj. Vi valde att att anlända på fredagen för att delta under lördagens karavankörning och åka tillbaka hem samma kväll. Eva och jag är inte så bevandrade när det gäller vägar i det har området, men det är emellertid Louis och Gert Löfgren från Bjärred, som i sin +8:a därför fick ta täten på för oss okända vägar.
Louis och Eva granskar någonting, men jag har bara ögon för min Princessbakelse.
Efter kaffe och kaloribomber var det dags att åka vidare.
Vi lämnade Löddeköpinge vid tvåtiden på eftermiddagen och körde ner till Bjärred, där vi sammanstrålade med Lövgrens. Någon direkt planering hade vi inte gjort, förutom att vi skulle stanna någonstans på landet för att ta en fikapaus. Vismarlövs Café och Bagerstuga, ser ganska trist ut från utsidan, men intrycket förändras omedelbart när man kommer in i lokalerna. Under tiden vi bevistade etablissemanget anlände det minst en busslast med pensionärer, så stället verkar vara känt vida omkring.
En från Helsingborg och en från Anderslöv.
Utomhusmingel i solskenet.
Sturup Airport Hotell låter kanske inte så spännande, men det överträffade våra förväntningar, både vad gäller service och mat. När vi anlände vid femtiden så fanns det endast två stycken Morgans på parkeringsplatsen. Det visade sig att endast sju av det totalt 24 anmälda ekipagen, skulle komma på fredagen medan resten skulle ansluta tidigt på lördagsmorgonen.
Samling på hotellets baksida inför dagens karavankörning.
Till skillnad från de flesta andra arrangemang inom Morganklubben, där ofta en fast trerättersmeny ingår på kvällen, så hade vi här möjlighet att själva välja från en inte alltför oäven meny. Som jag nämnt tidigare var maten utmärkt och så även frukosten morgonen efter. Klockan tio var det meningen att våra 24 Morgans skulle åka iväg i en lång karavan, på slingrande vägar till några olika stoppställen.
Så kan det se ut.
När man kör karavankörning gäller regeln att alltid håll koll på bakomvarande bil och inte den framför. När man korta stunder måste köra in på hårt trafikerade vägar är det lätt att det blir långa avstånd mellan bilarna och då måste man, när tar av från den stora vägen och in på en mindre, vänta in den bil man hade bakom sig. Annars kan bakomvarande bilar hamna precis var som helst. Men, det kan ju i och för sig vara spännande det också.
Det blev till att parkera i "grobakanten".
Ett eldorado för tweedälskare.
Under dagens Morgankörande, på slingrande vägar och i vackert vårväder, skulle vi besöka tre olika ställen. Det första var Hunden och Herden som ligger i utkanten av Sjöbo. Sista biten dit gick på grusväg, något som alla Morganägare avskyr att köra på. Men nöden har ingen lag och väl framme finns ett ställe som måste vara rena drömmen för alla anglofiler. I stort sett allt i butiken kom från UK. Ägaren berättade att de saluförde varumärken för både herrar och damer, som inte finns representerade i Sverige. Tweedkavajer, kepsar, skjortor, oljerockar, jaktkläder, skor och vildmarkskängor och till och med hundkläder fanns i ett brett och djupt sortiment att välja från. Här stannade vi en god stund och många av våra deltagare lämnade butiken med kassar fulla av varor. Till min stora förvåning kom min Eva, för en gångs skull, ut tomhänt från en butik.
Det blir inte mycket bättre än så här.
Efter att de flesta av oss fått köra ut på åkern för att vända våra Morgans 180 grader, så drog karavanen åter ut på de i princip helt folktomma småvägarna på väg mot nästa mål.
Till och med krögaren själv kom ut och beundrade våra fordon.
Efter att ha kört en ganska lång stund nådde vi vårt nästa mål, nämligen Rönås Byakrog, där vi skulle inta vår lunch. Visserligen är jag utrustad med ett ganska klent lokalsinne, men efter att kört, i mitt tycke, ganska långt, visade det sig emellertid att vi fortfarande befann oss i Sjöbo Kommun. Men, bortsett från detta så var den här lilla krogen känd för att varje fredag servera dansk fläskesteg. Och, sådant får man ju bara inte missa. När jag tittade på recensionerna om krogen på nätet, så fick man fem stjärnor av de gäster som varit där tidigare. Så det här stället kan faktiskt vara värt en omväg när ni är ute och kör era hobbybilar, inte minst på en fredag!
Här parkerar vi utanför Johannamuseet.
Mätta och stinna försökte vi återigen krångla oss ner i våra bilar, vilket är nästan omöjligt att göra på ett elegant och nonchalant sätt. I täten för vår karavan körde Bengt Gerdsland i sin fourseater. Han bor i Sövde, känner väl till trakterna och hade letat fram de mest fantastiska vägar till våra Morgans att glida fram på. Nu körde vi än en gång ganska långt (det verkar nog längre än det egentligen, när när man kör på små krokiga vägar i låg hastighet) och kom efterhand fram till dagens mest spännande mål, nämligen Johannamuseet utanför Skurup. Museet öppnar officiellt inte för säsongen förrän den första maj, men man hade gjort ett undantag för Morganklubbens besök, vilket vi var tacksamma för.
Manfred.
Museet skapades under lång tid av Manfred Almkvist, men öppnade inte förrän 1983. Museet är uppkallat efter "Johanna", en T-Ford från 1914 som Manfred köpte och renoverade 1952.
Bengt hälsar oss välkomna vid ett av tre positiv som finns på museet.
Idag drivs museet vidare av sonen Bengt och hans hustru Elisabeth. Vid vårt besök fick vi en privat visning av museet av Bengt. Museet, som innehåller utställningar från olika tidsepoker, omfattar bland annat leksaker, kläder, bilar, motorcyklar, maskiner och spel och mycket, väldigt mycket annat. Inte minst finns en av europas äldsta elbilar, en Slaby-Beringer från 1919, att titta på.
Denna automat fanns med i Picassos äventyr.
Bengt berättade många historier både om sin far men även om Stålfarfar, som det finns en permanentutställning om på museet. Flera av sakerna som finns på museet har figurerat i ett antal filmer. Så till exempel lånade Hasse och Tage ofta rekvisita, både bilar och motorcyklar men också annat från museets samlingar. När automaten ovan hämtades var glasskylten sönder, men det lovade Hasse att fixa. Och, lurig som han alltid var så gjorde han det inte utan att lägga in ett litet fel.
Redo för nästa utflykt.
Här hade vi kunnat stannat hur länge som helst, för hela tiden hittade vi nya saker som vi passerat utan att se dem tidigare. Men vid femtiden var det dags att köra hemåt igen och vid halv sju kunde vi stalla in Mr Brum i garaget och sedan fira valborgsmässoafton i stillhet i hemmet.
Fina dagar, trevliga dagar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar