Med vår Morgan i Stenestad - 2024-08-03
Ingen golf och inga andra obligations under helger brukar innebära att valet faller på en tur i vår Morgan. Någon uppfattning om var vi ska ta vägen hade vi som vanligt inte. Så, jag körde ut från garaget och bestämde att Eva fick säga vänster eller höger när vi kom till ett vägskäl. Det enda tänkbara problem med denna tydliga instruktion är emellertid att Eva, inte alltid men tillräckligt ofta för att skapa viss irritation, hos föraren, säger HÖGER när hon men VÄNSTER eller tvärtom.
Hittas lätt mitt i centrum.
Detta har i och för sig lett till att vi råkat hamna på en hel del nya vägar och platser vilket ju i sig kan vara spännande. Efter en hel del vänster respektive höger hamnade vi till slut i Stenestad, där det finns ett litet enkelt helgöppet café som heter Mormors Bod.
Ser väl trevligt ut.
Det här är ett litet pittoreskt litet ställe som, en vanligtvis välunderrättat håll, drivs av en mormor som är 87 år. Utbuden är två, antingen en korg med kaffe och kakor, eller en korg med kaffe och smörgåsar. Naturligtvis blir mormor förmodligen extra glad när någon väljer båda alternativen.
Inga överdrifter men väldigt goda mackor.
Vi beställde något mitt emellan nämligen en korg med vars två smörgåsar till att börja med och därefter delade vi en omgång kakor efteråt. Det finns plats både inom- och utomhus i trädgården men trots fint väder var det inte så många gäster, som när vi varit där tidigare.
Bosses egenritade hus.
Så, här satt vi i en lummig trädgård och förtärde mackor och kakor, pratade lite försynt om både det ena och det andra medan tiden sakta flöt fram. Jag skickade ett sms till min tidigare kollega och numera författaren Bo-Ingvar Svensson, som bor lite utanför byn och undrade om de var hemma. Fick genast ett positivt svar varför vi lämnade idyllen hos Mormors bod för att fortsätta till nästa idyll.
Faktiskt en trevlig överraskning, när jag väl lärt känna den.
I gräset på den lilla äng som Bosse och hans hustru Lena låtit växa upp på innergården låg det en stor hund. Det är dotterns Amstaff och bara namnet kan ge en kårar i ryggen. Det är ju en ras man har hört mycket talas om och tyvärr oftast i negativa ordalag. Det fyrtio kilo tunga muskelpaketet visade sig dock vara både social och vänligt sinnad, något som fick min puls att sjunka en hel del.
Det gick ju bra!
Vi är alltid välkomna när vi råkar dyka in på våra spontanbesök, inte minst när vi kommer i vår Morgan. Bosse är drygt 192 cm lång och ville se om han skulle kunna komma ner i sittbrunnen. Det behövdes inget skohorn för att sätta sig vid ratten, men däremot smalare skor om han skulle kunna köra. Det är trångt mellan pedalerna så det är smala skor som gäller.
Mycket att prata om.
Våra fruar delar ett intresse för blommor och trädgård så intill den gamla ladan på gården har Lena och Bosse byggt ett växthus, eller som engelsmännen gärna kallar det, conservatory = vinterträdgård. Här har Lena en del av sin samling pelargoner och där hon gav Eva några sticklingar (heter det så?).
Här kan man hitta Bosse med sin dator.
Men även Bosse använder det här ljusa rummet när han sitter och skriver sina böcker. Den senaste heter "Bakom kulisserna" och handlar om motocrossens guldålder på 60-talet. Nuvarande projekt är en biografi om en 90-åring vars föräldrar emigrerade till Amerika på 20-talet. Min inblandning i allt detta är att jag fungerar som en av korrekturläsarna, vilket är en trevlig syssla när man är intresserad av ämnet.
En bild här får man inte missa!
När damerna pratar färdigt om sina blommor och vi som avslutning utbytt sedvanliga artigheter, var det dags för Eva och mig och köra tillbaka hem på asfalterade och så smala och kurviga vägar som möjligt.
Ännu en dag utanför 50-skyltarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar