Diverse.

Brunch på Lucys - 2011-10-14
Efter att ha lämnat min Triumph TR2:a för vidare leverans till Italien var det lunchdags. Ofta, när jag inte lunchar med någon kompis eller är på golfbanan, så upplever jag ibland lunchen som en stressfaktor. I regel är jag inte speciellt hungrig vid lunchtid, samtidigt som jag vet att om jag inte får i mig något så mår jag inte bra på eftermiddagen. Blodsockerhalten sjunker ju och man känner sig trött.



En halv Cheva Coupé på väggen.

I somras öppnade ett ställe, här i Löddeköpinge, som heter Lucys. Det är en USA-inspirerad rsetaurang som är inredd precis som landsvägsfiken, är eller var, längs vägarna i Amerika. Lucys är ett vattenhål för bil- och MC-intresserade när de gör sina utflykter på sommarkvällarna.


Mustangfront som menydekoration.

Jag hade noterat deras meny i tidningen och på listan fanns en brunch bestående av stekt potatis, bacon, korv och ägg. Precis sådant käk som jag uppskattar. Potatisen visade sig vara stekt klyftpotatis, som väl kanske är typiskt amerikanskt och korven var väldigt stark, men maten var annars helt OK. Det finns också annat på menyn, allt typiskt amerikainspirerat typ hamburgare i olika storlekar och former. Stället är trevligt och väl värt ett besök när du är ute och kör utan mål.

Gåsatävling på Vasatorps TC-bana - 2011-10-16
I oktober kan vädret vara riktigt grymt att spela golf i, men denna söndag var det perfekt. Klarblå himmel och sol var inbjudande, men temperaturen var endast omkring 10C och blåsten påfrestande.
Tävlingsformen var foursome poängbogey och vi var tre tvåbollar som gick ut tillsammans.



Vi spelade i ett väldigt trevligt gäng och hade trots
bedrövligt spel väldigt kul, vilket är det viktigaste.

Att spela foursome är faktiskt ganska svårt. Du hamnar ofta i lägen där du inte brukar ligga med din boll. Efter som tee 57 var stängd så spelade herrarna från tee 60, vilket på vissa hål var ganska tufft. Ta till exempel fyran, ett korthål som från tee 57 är 172 meter, men som idag från tee 60 mätte 197 meter. Och, inte nog med det, det blåste även 12 sekundmeter rakt i ansiktet på oss.
Jag spelade med min kära hustru Eva, som brukar ha bra krut i bössan. De första nio hålen innebar emellertid mer eller mindre en katastrof för oss. Vi spelade båda riktigt dåligt samtidigt som vi hade en enorm otur. Inte nog med att vi slog dåliga slag, bollarna hamnade också i nästan omöjliga lägen bakom träd, i en håla eller på andra konstiga ställen. Men ofta är det så att spelar du dåligt så har du också otur, även om något sådant som otur inte finns enligt Zacke.
Efter de första nio hålen hade Eva och jag skrapat ihop FEM poäng! Sådant ska man egentligen inte berätta för omvärlden, men min mor har alltid präntat i mig att vara ärlig, även om det känns obekvämt. Och det gör verkligen FEM poäng.
Även om Eva var ganska moloken så brukar hon säga att tur och otur jämnar ut sig. Efter en macka med två stekta ägg och en kopp kaffe så inledde vi spelet på de sista nio hålen. Och nu var det precis som om allt började fungera igen. Eva slog långa raka drives och jag slog inte längre några sockets (hemskt ord), toppar eller duffar. Vi spelade mycket stabilt och vann inrundan över de andra paren med våra 16 poäng.
En tröst för ett tigerhjärta!

Ett positivt mail från Italien - 2011-10-17
"Triumphen har kommit fram i ett perfekt skick", så löd mailet. Det är inte utan att jag var lite bekymrad när jag skickade ner vår Trajja till Italien i ett vanligt trailerfordon, alltså ingen biltransportbil. Så när mailet från köparna mottogs på måndagen föll en sten från mitt hjärta.



Den kom fram i samma skick.

Transporten hade gått bra och det enda mottagarna ville ha var "dokument" på bilen. Jag förstod inte riktigt vad de menade och berättade att de naturligtvis kunde få besiktningsinstrumentet, men att detta ju är på svenska språket. Jag har inte fått någon kommentar från dem sedan dess så vi får se vad de vill ha för papper.
För att nu bli avregistrerad som ägare så måste jag ha någon form av transportsedel från åkeriet, som bevisar att bilen är utförd permanent ur landet. När jag fått detta så kan jag skicka in båda registreringsplåtarna tillsammans med en blankett med uppgifter om köpare och säljare och sedan ska det vara klart.
Det är viktigt att man blir avregistrerad som ägare när man säljer en bil till utlandet, ja även i Sverige förstås, annars kan det bli strul av olika slag
Det har jag läst någonstans!.

Morganjakt - 2011-10-17 och framåt
Genom försäljningen av Triumphen har jag nu halva insatsen till en ny drömbil. Våra intentioner, Evas och mina, är att hitta en så sen Morgan +8 som möjligt alternativt en Morgan Roadster, som är efterföljaren till +8:an, som slutade tillverkas 2004. Ljudet från en V8 är väl en sak som lockar med +8:an medan Roadstern, som är bestyckad med en V6:a på 225 hk, lär ha ännu bättre prestanda med en acceleration från 0 till 100 på 4,9 sekunder.  Å andra sidan, när har jag nytta av det eftersom jag inte har några planer på att köra banracing.
Även om vägen är lång till en nyare Morgan, jag måste första sälja min Morgan +4 för att få ihop resten av kapitalet inför ett köp, så har jag redan börjat att kolla annonser. Personligen tror jag att det mest ekonomiskt förmånliga är att köpa en bil i UK. Dels är utbudet hyfsat stort och dels är pundet förhållandevis billigt i nuläget. En bil därifrån är visserligen högerstyrd, men det är ju även den Morgan vi har idag och är inget som bekymrar mig. Fundamentalister inom Morganklubben anser också att "the wheel should be on the right side".
På Morganklubbens hemsida ( www.mogsweden.nu/ ) finns länkar till Morganklubbar och Morgandealers över hela världen. För att kolla intresset för min bil har jag mailat till ett antal dealers i UK och bifogat en del bilder på Morganen. En högerstyrd +4 från 1959 borde ju vara ganska intressant för riktiga freaks däröver.
Vidare har jag också kontaktat några privatpersoner, som har bilar till salu på den engelska Morganklubbens hemsida.



Ser fin ut, åtminstone på bild.

En har redan svarat. Han vill sälja en +8 från 1997. Den har gått 7000 miles eller cirka 1000 svenska mil och han begär 35000 pund för den. Ett pris som säkert är förhandlingsbart. Som framgår av bilden har den PVC-suflett och egentligen skulle jag vilja ha en suflett i "Mohair", som de kallar det, då dessa är både tätare och är mer ljudabsorberande. Å andra sidan ska en sådan här bil köras öppet.



Den är snygg även nercabbad.

Samtidigt är det kanske tryggare att köpa bil från någon erkänt seriös handlare, men då lär förmodligen priset bli något högre. Utbudet hos handlarna är stort och det finns många fina bilar till salu. Bland annat har Melvyn Rutter en Roadster från 2007, som har all den utrustning som jag söker. Den har bara gått ett antal hundra mil och kostar 36000 pund.



Skulle kanske skaffa en sådan här dekal?

Vi får se hur det går. Själva letandet är förmodligen halva nöjet och vi har ingen brådska. Men, spännande är det!