New Years Eve with MG-owners

Traditionsenligt nyårsfirande med Catarina och Gunnar - 2011-12-31
Vilken gång i ordningen vi firar nyår tillsammans med Catarina och Gunnar, kommer jag knappt ihåg. Vartannat år är vi här hos oss i Lödde och vartannat år hos Catarina och Gunnar, antingen i Beddingestrand eller i deras hus på Orust. I år ställdes nosen på Evas Mini Cooper söderut och vid 18-tiden kom vi fram till Beddingestrand, efter en timmes färd i mörker och dimma.
Vi träffas inte lika ofta nuförtiden som tidigare. Catarina och Gunnar har mer eller mindre slutat med golfspelet, vilket ju är något som upptar väldigt mycket av Evas och min tid. Vi hade med andra ord mycket att tala om sedan vi sågs sist.
Vid halv elva tiden på kvällen hade vi stoppat i oss förrätt, huvudrätt bestående av oxfilé samt tårta till efterrätt, så nu tyckte jag att Gunnar och jag kunde förflytta oss ut i garaget för lite bilsnack.
Gunnar har under många år varit väldigt engagerad i M.G. Car Club of Sweden (http://www.mgcc.se/) och har under många år varit ägare till olika MG-bilar. Till för ett tag sedan hade han och Catarina tre stycken - MGTD 1950, MGBGT 1968 samt en MGBRV8. GT:n är numera såld och precis som jag själv, har Gunnar tröttnat på den årliga rundsmörjningen och olje/filterbyte, framförallt på de bilar som används alltför sparsamt.
Av både bekvämlighets- och prestandaskäl blir det därför oftast att de väljer RV8:an vid sina utflykter och träffar.
Det senaste året har Gunnar varit starkt engagerad i planeringen av det Europeiska MG-mötet, som ska avlöpa på Ronneby Brunn under fem dagar i sommar. Det lär komma 200 bilar, varav många från England och övriga Europa, vilket innebär omkring 400 personer.



Gunnar och hans RV8.

Gunnar har ett fint trebilsgarage som idag hyser, förutom RV8:an och TD:n, även deras Rover från 1999. Då jag själv länge har gått i bilbytartankar, som faktiskt blev verklighet för någon vecka sedan, var jag intresserad av att titta på deras RV8:a.



Rovers 3.9 liters V8 är i princip samma
motor som finns i en del +8:or.

Det går inte att komma ifrån att ljudet från en V8-motor är något som svårligen kan överträffas. Själv tvekade jag länge, när jag fick möjlighet att köpa en nyare Morgan, om jag skulle välja en +8 eller den nyare Morgan Roadster. Att det slutliga valet föll på en Roadster var mer en slump än ett genomtänkt val. Som framgår i en av mina tidigare bloggar ("A very tempting Morgan") fick jag ett tips om en Roadster i England, med endast 800 mil på mätaren. Då priset låg inom ramen för vår budget, så resulterade detta i att jag slog till och köpte just den bilen.



Inredning som heter duga.

Inredning i trä och läder har alltid funnits högt upp på min önskelista. På något sätt är det sådana saker som jag, i min värld, förknippar med engelska sportvagnar. Även vår nya Roadster är därför utrustad med dessa viktiga attribut.
De senaste dagarna har jag tillbringat många timmar på en samlingsplats för Morganägare på nätet, som heter Talk Morgan (http://www.talkmorgan.co.uk/). Här finns mycket samlad erfarenhet från Morganägare av de mest skilda slag och som diskuterar och ger tips inom ämnen som racing, concours, maintenance, photo competitions, dealers, where to stay, etc etc. Här finns hur mycket läsning som helst och allt handlar inte enbart om Morgans utan kan ibland gälla vilken bil som helst.
För egen del har främst koncentrerat mig på maintenance and servicing samt vilka improvements man kan göra för att öka både säkerhet, komfort och funktion på sin bil. När jag talade med Gunnar om detta berättade han om en liten enkel grej han hade gjort i sin RV8.



Praktisk mugghållare att fästa på insidan av dörren.

Ibland, när det är pick-nicdags vid utflykterna, så öser regner ner, vilket innebär att det medhavda kaffet måste intagas sittande i bilen. Gunnar, som hittar alla sorters konstiga grejer, hade någonstans hittat en mugghållare att fästa på dörren inne i bilen. En liten, men ibland ack så viktig . Sådana små tips är kul att få, eller som jag hitta på Talk Morgan. Som i alla sportvagnar, är bagagerummet ofta väldigt litet. Om det i sin tur också är i stort sett fyllt, tack vare ett enorm reservhjul, så finns det inte mycket plats kvar. Gunnar är emellertid väldigt uppfinningsrik, ingenjör som han är. Någonstans hittade han ett sådan här "tillfällighetsreservhjul", ni vet de här smala tingesterna, som funnits i någon SAAB-modell. Det passade perfekt på fälgen på RV8:an och tog mycket mindre plats än originalhjulet. Med hjälp av en symaskin gjorde han (förmodligen Catarina) också ett fordral till det här smala hjulet varefter allt såg snyggt och prydligt ut i bagareummet, som nu erbjuder plats till en hel del annat, som är nödvändigt att ha med sig på längre resor.



Det går inte att missförstå vilket märke som Gunnars hjärta klappar för.

Väggarna i Gunnars garage är fyllt med saker, som alla anknyter till MG-märket. Är man freak så är man, eller hur?



Dustcovers över både RV8:an och TD:n.

Förutom musiken, Gunnar spelar trummor, trombone och ibland piano i fyra olika band, så är bilar det stora inresset. Han tar också väldigt väl hand om sina klenoder och är noga med att allt ska vara klart för eventuella "brandkårsutryckningar" vid oväntat fint väder. På min fråga var han köpt de båda överdagen till sina MG:s, blev jag upplyst om att han hittat dem på Lidl (av alla ställen) för 125:- per styck.
Rena fyndet tycker jag.



Deras fina Rover kommer att få åldras med värdighet i garaget.

Parets Rover, som köptes ny och nu har rullat 19000 mil, tänker Gunnar spara till eftervärlden. När jag tittade på inredning så såg läderklädsel och övrigt inne i bilen ut som om det var nytt. Tyvärr så är priserna på dessa engelska ädlingar så låga att det tydligen inte är lönt att ha dem som inbyte. I synnerhet inte ett så fint sexcylindrig exemplar som Gunnars.

Efter mycket bilsnack i garaget upptäckte vi att klockan närmade sig 2400. Det var dags att gå in och hämta damerna för vidare färd till byns idrottsplats. Här skulle vi bränna av några raketer och skicka upp några Thailandlyktor (kallas de så?)
Hemkomna satt vi och avslutade kvällen med var sitt glas "skotskt lantvin". En sängfösare hjälper till att snabbt komma i sömn, vilket vi kanske gjort ändå eftersom klockan närmade sig tre på morgonen.
Ännu ett år till ända!