Årets minitour gick på Perstorp och Wittsjö

Traditionen håller i sig - 2017-08-12/13
Vi har nu, ett antal år, åkt på en tvådagars golftour tillsammans med samma gäng. Vi mötte därför upp med paret Kvant, paret Persson samt Maria och Håkan på Perstorps GK, en mulen lördagsmorgon för att spela första rundan av de två inplanerade.

Ett trevligt minne av min far.

Innan rundan hann vi med att fika och titta runt i klubbhuset. Här upptäckte jag att min salig far fanns på listan över spelare som lyckats gör hole in one på banan. Jag minns hur stolt han var att som 65-åring lyckats med denna bedrift, något som hans nu 71-årige ättelägg än så länge inte lyckats med.

Golfmode i Skottland?

I entrén till klubbhuset fanns det några ställ med kläder och mössor, som någon lokal modebutik ville locka besökarna med. Det blev ett ivrigt provande, inte minst av våra damer, som skrattade gott åt de olika kreationerna.

Ett extremt grovt etikettsbrott.

Det var dags att slå ut på första hålet och artiga som vi män är så lät vi damerna slå ut först. Vädret var rejält gråmulet och vi bara väntade på att de första regndropparna skulle börja falla. Men, det fick bli som det blev. Det sägs ju att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. De första två hålen klarades av utan varken problem eller sensationer. Men på tredje hålet så lyckades en av deltagarna, som har en eldriven vagn, jag vill inte nämna namn, ställa in ett avstånd på displayen, som tyvärr ledde till att thela vagnen parkerade sig i en bunker. Lyckligtvis fanns det ingen människa som upptäckte detta onämnbara etikettsbrott, vilket i så fall hade fått oss övriga tre att skämmas ögonen ur oss.

De andra är glada, trots regnet, då de spelade hyfsad golf.

Som vanligt den här säsongen, så var mitt golfspel uruselt. Jag har haft en förmåga att slå ovanpå bollen vid utslagen, med resultat att jag fick slå slag nummer två cirka tio meter längre fram. Och, som om inte detta var nog så började det också att regna efter ett antal spelade hål. Kombinationen av dåligt spel och regn som, om möjligt, leder till ännu sämre spel, gör att det är lätt att tappa både lust och motivation. Så, naturligtvis blev jag sist och jag tyckte faktiskt riktigt synd om mig själv.

Ett mysigt ställe i utkanten av byn.

Men, även en dålig golfrunda tar så småningom slut, så nu hade vi lite trevligare saker framför oss. Med Maria och Håkan som lotsar, så vände vi alla våra bilnosar mot Wittsjö. Här skulle vi övernatta på pensionat Furuhill, ett ställe Eva och jag faktiskt bott på tidigare i samband med en Morganträff.

Ingen lyx men fullt tillräckligt.

Här sitter de och kaxar sig.

Eva och jag råkade få ett litet rum med balkong. Lite ledsen och desillusionerad som jag var efter dagens dåliga resultat på golfbanan, satte jag mig ensam med en stänkare och en cigarr på balkongen och analyserade varför jag gjort så många misstag, medan resten av gänget socialiserade och skröt om sina bravader ute i trädgården.

Problem med att komma överens om vinet?

Vid sjutiden var det dags för kvällens tvårättersmeny, d v s varmrätt och dessert. Nästan alla valde fisk men någon envisades med att beställa entrecot, något jag sällan gör då en sådan ibland kan var seg. Maten visade sig smaka utmärkt och efter lite minglande i sofforna i loungen så gick var och en upp till sig för att läsa en stund, innan det var dags för sömn och kraftsamlande inför morgondagen.

Det finns höjdskillnader på banan. Visst ser det fint ut!

På Wittsjö GK var det faktiskt lite kyligt på morgonen. Våra starttider var omkring halv tio och morgonbrisen gjorde att det kändes kallare än det var. Denna gången gick inte damer och herrar var för sig, utan vi hade lottat så att en dam och en herre bildade par, dock fick ingen bilda par med sin äkta hälft. Jag spelade med fru Persson, d v s Kirsten, och hon är steady as a rock. Tack var henne så tillhörde jag inte det förlorande laget idag. Och, utan att på något sätt framhäva mig själv, så spelade jag faktiskt mycket bättre denna dag än dagen innan och blev inte sämsta herre heller.

Nästan alla var pigga och glada.

Årets tour var till ända och som traditionen bjuder, avslutade vi vår sammankomst med en enkel måltid på golfrestaurangens uteservering. Här snackades det mycket om olika hål, misstag och turslag även om en och annan denna dag var lite lågmäld. Det hade nog inte gått så bra för honom, för det var faktiskt bara en. Och det var inte jag!

Ett år till nästa minitour!