...hälsade vi på hos British Auto i Lerum - 2022-10-29
Nej, vi körde inte våra Morgans den här gången. Med tanke på både avståndet och årstiden valde vi att åka lite bekvämare i vår ganska nyinköpta hybridbil. Förslaget till resan fick Eva och jag från Louis och Gert, två av våra Morgankompisar från Bjärred. Det visade sig nämligen att British Auto hade bjudit in medlemmarna i Morganklubben till en träff i deras fina lokaler.
Så här glada verkade Eva och Louis vara när vi slutligen kom fram.
Träffen började klockan elva och skulle hålla på fram till klockan fem på eftermiddagen. Vi lämnade därför Löddeköpinge vid tiotiden på lördagen, för att i lugnt tempo, med några kortare pauser för fika, hinna fram till Lerum vid lagom tid efter lunch.
Här var det lyxigt värre!
British Auto har verkligen ett imponerande showroom, som inhyser massor av Morgans, både nya och begagnade, men också andra märken med sitt ursprung i England. I lokalen hade det dukats upp ett antal långbord, som redan var fullsatta när vi anlände. Träffen var verkligen välbesökt, men trots många Morganentusiaster på plats, så var det inte så värst många vi kände igen. Lerum tillhör ju West Center varför det naturligtvis var flest medlemmar härifrån.
Christer och Gert diskuterar vad som kan vara fel med Gerts Morgan.
Men Christer Håkansson fån Kalmar, som tillhör South Center, fanns dock på plats. Han är en riktig kändis i klubben och lär ha ägt upp emot trettio Morgans. En av hans tidigare bilar, en +8 årsmodell 2000, köpte Gert av honom för sexton år sedan. Tyvärr så står den för närvarande hos English Car Care i Löddeköpinge, då den har ett svårdiagnostiserat fel i styrboxen. Det är förmodligen därför Gert inte ser så glad ut på bilden.
Vi tog plats i soffgruppen, då det var fullt vid långborden.
Innan vi mer noggrant gick omkring och inspekterade alla bilarna som fanns i hallen, fick vi ta för oss av både det ena och andra av det som British Auto undfägnade oss besökare med. I en hall intill deras showroom fanns det en streetfoodvagn som serverade fish and chips (vad annars?). Här erbjöds också både vin, öl och bubbelvatten, vilket uppskattades mycket. Efteråt serverades kaffe, te och massor av kakor.
Färgen på en Morgan väljer du själv.
Klart att även "kotten" ska ha en Morgan.
Efter mat och mycket prat med Christer och hans Carina, så var det tid för att närmare studera utbudet i bilhallen. Det fanns Morgans av olika modeller och färger, i prislägen från drygt 300.000 upp till över en miljon för de allra nyaste modellerna, Plus four och Plus six. De senaste åren har priserna på Morgans stigit till nivåer som, åtminstone jag tycker, blivit i princip oöverkomliga. Trots detta så säljs det nya Morgans, både tre- och fyrahjulingar, som aldrig förr. Och, har du trots priset fortfarande pengar över, så varför inte ge din lille son eller dotter en elektrifierad trehjuling, för endast 79.000 kronor?
En fantastisk jacka, men smakar det så kostar det!
Hos British Auto fanns förutom bilar också en hel del annat att köpa, inte minst olika tillbehör till bilarna men också en hel del kläder som T-shirts, västar, mössor, handskar, skinnhuvor och den ultimata flygarjackan från Irvin i England. Själv har jag en nästan likadan, dock inte en Irvin, utan en från Petroff, som jag köpte för trettiofem år sedan för under tusenlappen.
"Big" Healeys bara stiger i pris.
En Aston passerar man inte förbi oberörd!
Nästan alla bilar i hallen var av Märket Morgan, inte så konstigt då British Auto är svensk generalagent för märket. Men, det fanns också några andra ädlingar, nämligen en Austin Healey och en Aston Martin, båda med priser under 400.000 kronor. Visserligen, enligt ett avsnitt av Wheeler Dealers, så kallades denna modellen av Aston Martin lite respektlöst för "fattigmans Aston" då det till stora delar handlar om en Jaguar. Men trots detta så är det en underbar bil.
Tack och adjö för den här gången!
Efter ett antal timmars ätande, minglande och biltittande, så kände vi oss mätta och belåtna, både bad gäller mat och bilar. Vi tackade därför ägarna, Ann Hedström och Mats Johansson för träffen och deras gästfrihet och körde vidare i skymningen mot nästa mål på resan.
Hällsnäs Herrgård.
Vi hade nämligen kommit överens om att resan inte enbart skulle gälla ett besök i Lerum utan utökas till att bli en minisemester. Det var längesedan vi unnade oss något sådan så därför hade Gert åtagit sig att leta upp ett lämpligt ställe för övernattning och en god middag. Hällsnäs Herrgård ligger idylliskt intill en sjö utanför Mölnlycke. Runt hela området finns det ett stort antal stugor som inrymmer hotellrummen. De är inte speciellt stora, men fullt utrustade med vad man förväntar sig av ett hotell med bra klass.
Mackmyras lager, där whiskyprovningen sker i glashuset på taket.
Innan den planerade middagen klockan 1900 så tog vi en promenad på ägorna. Det visade sig att Mackmyra har både ett lager och ett speciellt hus för whiskyprovningar på området. Det serverades också deras whisky i restaurangen, för de som hade råd. Priset per centiliter, beroende på kvalitet, varierade från 30 kronor till 75 kronor. Dyra droppar med andra ord. Vi valde istället att inleda kvällen i Gerts och Louis rum, där det bjöds på champagne och chokladpraliner, innan vi tog oss an kvällens middag.
Inte en krusning på sjön!
Efter en god natts sömn tog Eva och jag ännu en promenad på morgonen, innan vi skulle sätta i oss en rejäl frukost. Efter nästan en full english breakfast, kände vi oss reda att göra rätt för oss i receptionen, lasta in vårt bagage i bilen och så sakteliga dra oss vidare söderut. Vi valde att göra, ungefär som vi gör ibland när vi är ute med vår Morgans, att istället för att kasta oss ut på E6:an, leta upp de mindre vägarna söderut mot Falkenberg. Det gjorde vi rätt i, för vi passerade många små pittoreska samhällen som alla nästan bara bestod av villor byggda av trä.
Perfekt golfväder och en hel del folk på klubben.
I närheten av Falkenberg såg vi en skylt som visade mot en golfbana. Det hade gått några timmar sedan vi åt frukost och vi kände att det skulle smaka med en kopp kaffe och kanske en macka och golfklubbar brukar vara bra ställen att käka på. Men, så besvikna vi blev när vi blev varse att restaurangen var stängd. Som medlemmar i Vasatorps GK är vi kanske bortskämda eftersom vår restaurang är öppen året runt. Och, det kan bero på att de får en massa lunchgäster från företagen som ligger i närheten, vilket förmodligen inte gäller för de klubbar som ligger lite längre från städerna.
Vi fick därför köra vidare med tomma magar. Det dröjde dock inte länge innan vi upptäckte skyltarna som visade vägen till Laxens Hus. Där har vi stannat och ätit många gånger och nu befarade vi att det skulle vara lika mycket folk som det brukar vara, med långa köer som följd. Men, så var inte fallet idag, visst var det gäster där, men inte på något sätt att det behövdes köas långa stunder, som vi varit med om flera gånger tidigare. Här åt vi var sin laxbakelse och drack kaffe till. Precis lagom för att orka med middag lite senare på kvällen. Från Halmstad och hem valde vi faktiskt att köra motorväg. Var sak har sin tid.
En trevlig helg med mersmak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar