Några timmar som åskådare - 2024-06-06
Ett sådant här arrangemang på hemmaklubben fick vi inte missa. Inte minst med tanke på att vi som är medlemmar i klubben fick gratis tillträde till tävlingen. På det viset sparade Eva och jag tillsammans 900 kronor, som vi nu kan spendera på något annat, t ex en god lunch på ett bättre etablissemang.
Vi startade med var sin fish n´chips.
Parkeringen fick vi dock betala för, men 100 kronor och fri transport med shuttlebuss till och från golfbanan är faktiskt väldigt prisvärt även för en pensionär. Vädret var fint när vi anlände till parkeringen och shuttlebussen fylldes snabbt med åskåskådare, varav en del kom iklädda endast pikétröja och shorts. Men väl uppe i sponsorbyn var det minsann inte så varmt i snålblåsten. Innan vi gav oss ut på banan tyckte vi det var lika bra att äta en tidig lunch, för annars hade det blivit en lång promenad tillbaka till sponsorbyn.
Nog smart att ha paraply med sig!
Väderutsikterna för torsdagens spel var mycket tveksamma, så vi var båda utrustade med var sin paraply. I sponsorbyn var flera researrangörer representerade och ett av deras montertält fick besök av oss. Det var Golf Ireland, där vi blev vänligt bemötta, speciellt när vi berättade att vi besökt landet ett antal gånger och spelat en del av dras fina golfbanor, till exempel Mount Juliet.
17:e hålet, partyhålet.
Det är utan tvekan så att man följer tävlingen mycket bättre när man ser den på TV, men genom att tillbringa en längre tid, vid greenen på några få hål, så finns emellertid chansen att få se så många av deltagarna som möjligt. Runt en del greener fanns det läktare, där vi kunde sitta och se på inspelen från fairway. Så var det t ex på det 17:e hålet som är ett par tre hål. På tävlingen kallades det för "partyhålet", eftersom det spelades hög musik hela tiden. Här fanns det tre läktare, varav en var tillgänglig för oss vanliga dödliga medan de andra endast var för dem som hade "premiumbiljett", vad nu det var för något.
Sebastian går av tvåans green efter sin birdie, framför går hans bror och caddie.
Vi var på plats när en av de svenska favoriterna, Sebastian Söderberg, startade sin runda. Han började direkt med att göra en birdie på första hålet och fortsatte direkt med att göra samma sak på det andra. Så två under par efter två hål är en start som alla skulle vara lyckliga över.
Spanjoren Jorge Campillo på tredje hålet, en par femma.
En annan sak som är kul, när man är på banan och ser spelet live, är att man t ex kan stå precis intill teeboxen och höra spelarnas konversation med sina caddies och sedan se när de slår sina enormt långa drives. Imponerande är det men samtidigt pinsamt när man jämför med vad man själv presterar.
Linn Grant, med hästsvansen, studerar medspelarens puttlinje.
En anna spelare som också imponerade var naturligtvis Linn Grant, som också till slut stod som segrare av hela tävlingen efter det att Sebastian tappade sin åttaslagsledning på avslutningsdagen.
Eva är tokig i glass!
När vi knallat runt omkring på banan ett antal timmar så blev vi aningen trötta. Vi fick också fälla upp våra paraplyer några gånger samtidigt som blåsten gjorde sig påmind. Så, vi tyckte att vi fått nog för idag och drog oss tillbaka till sponsorbyn, där vi avslutade dagen med var sin glass i var sin solstol, innan vi tog bussen tillbaka till parkeringsplatsen.
Resten av tävlingen såg vi på TV!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar