Golfpremiär

Årets första golfrond på Örsesunds GK - 2011-02-09
Solen sken, snön var borta och vinden hade mojnat. Idag skulle vi spela golf, Peter och jag.
När vi dessutom blev varse att hela banan och även de ordinarie greenerna var öppna på Öresunds GK så fick vi nästan lite vårkänslor.



Peter går igenom fint på andraslaget på ettan.

Trots väldigt lång bortvaro slog vi ut var sin hyfsad drive på första hålet. Att sedan treputtarna och duffarna var flitigt förekommande hade vi förväntat oss, men det var ändå väldigt kul att komma ut på banan igen. Visst fanns det lite fukt på vissa hål, men jag behövde inte droppa en enda gång på grund av tillfälligt vatten. Greenerna var jättefina och faktiskt ganska snabba trots årstiden.

7:e hålet, par 3 och ca 150 meter långt. Här slog jag en fin järnfyra
upp på green, men lyckades naturligvis treputta.

Det var motvind på hälften av hålen, det var tre grader varmt och det var blöta fairways. Och med kalla, hårda bollar betydde det att vi fick använda längre klubbor än vi brukar från alla avstånd. Jag var väldigt nöjd med flera slag med min fairwaywood, som jag slog både rakt och långt. Kanske hjälpte det att vi varit uppe på Ättekulla Golf och fått lite råd av Lars.



Peter får till ett perfekt utslag på 9:an.

På det nionde, som är det hål jag avskyr mest eftersom jag slagit massor av bollar i dammen, som ligger mellan utslaget och greenen, gick det bra idag. Både Peter och jag slog järnfemmor upp på greenen och kunde stolta gå därifrån med var sitt par.
Trots ett utslag långt ut i ruffen på 10:an lyckades jag med ett fint inspel göra par även här. Även på 13:e, som är ett par fem på 490 meter, fungerade mina slag bra. Låg i greenklanten på tre och var halvsäker på ett par, men treputtade än en gång.

En nöjd Peter efter ha slagit en järnsexa pin-high på det "rälia" 13:e.

Nu skulle vi spela det 13:e hålet. Det är ett riktigt lömskt litet hål som bara mäter 112 meter, men där greenen ligger på en ö. Beroende på väderlek kan klubbvalet variera från en wedge till nästan vad som helst.
Jag var väldigt ambivalent om vilken klubba jag skulle välja. Det blåste motvind och teekulorna stod långt bak. Vanligtvis tar jag en 7:a,8:a eller 9:a men idag valde jag en järnfemma. Egentligen inte klokt, men hellre för långt än för kort. Bollen gick rakt mot flaggan, men det var naturligvis för mycket klubba. Hade bollen rullat två varv till hade den varit i vattnet bakom green.

Under de sista två hålen gick solen i moln och det blev genast mycket kallare.
Resultaten blev dåliga för oss båda, men jag är ändå ganska nöjd då jag hade fin bollträff väldigt många gånger.
Min dag började med 1,5 timme på gymmet. Detta i kombination med 18 håls golf ledde till att jag slocknade en timme i soffan när jag kom hem.
Men det var det värt!