Fem ronder golf i Skottland

Linksgolf är en rejäl utmaning - 2012-09-03-10
Vi bestämde oss lite sent, Peter och jag, men Roland Holm på www.spela_golf.com fixade både boende och teetimes på de banor vi ville spela, på ett sedvanligt föredömligt sätt. Det är nog fjärden gången jag anlitar Roland och varje gång har det fungerat perfekt.
Numera går det inte längre att flyga från Göteborg till Prestwick, sedan Ryanair lagt ner linjen. Vi åkte därför med Norwegian från Kastrup till Edingburgh.



Alltid lite folk att studera.

Som brukligt är så gäller det att vara i god tid på Kastrup. Vi fick därför tillbringa några timmar på flygplatsen innan planet lyfte.Det finns ju kaffe och mackor att köpa, men man blir nästan rånad när man ska betala.
Flygresan var lugn och fin och för en gångs skull så somnade jag inte. Jag hade nämligen en deckare av Jan Mårtensson med mig, som upptog all min tid under resan.



Golfbanor överallt!

Det var bra väder och när vi närmade oss Edinburgh så tog jag lite bilder från planet. Så fort vi närmade oss marken så upptäckte vi golfbanor, vilket ju alltid är upphetsande.



Fint välkomnande. Jag känner mig verkligen hemma här!

När vi landat fick vi bagaget ganska snabbt, men hade en lång promenad upp till hyrbilsområdet.


Vår hyrbil.

Eftersom vi landade i Edinburgh och skulle tillbringa veckan i Ayr/Prestwick, så hade vi hyrt en bil på flygplatsen. Det visade sig vara en trött VW Polo, med 1,2 liters motor, som lät som en diesel men kördes på bensin.
Färden till Ayr tog mellan 1,5 och 2 timmar. Vi hade ingen brådska utan stannade vid en bensinmack och åt var sin macka och drack en kopp kaffe. GPS är en nödvändighet när man är ute på sådana här utflykter och "Gibsan" min TomTom, var mycket välorienterad och berättade om vilka junctions och avfarter i rondellerna vi skulle ta av vid.



Här skulle vi bo under vår vistelse i Skottland.

Slutligen nådde vi vårt mål på Miller Street i Ayr, där vi skulle bo på B&B. Vid mina tidigare besök i Prestwick har jag alltid bott på hotell, men B&B är ett trevligt och ett lite mer familjärt alternativ. När jag ringde på dörren kom det det två skällande hundar mot mig. De visade sig dock vara ganska sociala, som många av hundarna verkar vara i UK, de flesta går alltid lösa.
Det visade sig att vår landlord hade varit Captain på Prestwick St Nicholas, en bana vi skulle spela två gånger. Tyvärr hade han slutat med golf efter att ha bytt båda höftlederna och därför hade lite svårt att gå så långt. På den banan finns inga golfbilar utan antingen får man bära sin bag eller låna en vanlig vagn.

Prestwick St Nicholas - tisdag 2012-09-04

Klubbhuset på Prestwick St Nicholas.



Hål 1, ett dolt par 4.

Den här banan har jag spelat flera gånger och faktiskt lyckats scora på också. Vädret var fint, men det blåste ganska hårt så det var svårt att hamna på fairway varje gång. På ett par tre hål blåste det stark sidvind, som vi tog hänsyn till. Det hjälpte inte så bollarna hamnade i den jättetjocka ruffen och ingen av oss hittade sin boll. Banan, som precis som de övriga linksbanorna, ligger alldeles intill havet, är mycket trevlig med flera spektakulära hål. Dagens resultat var inget att skriva hem om då jag fick 23 poäng och Peter 25.



Stadsbild från Ayr.

Varje dag hade vi starttider vid niotiden så efter ronderna hade vi tid att turista lite. Ayr är lite större än Prestwick, även om städerna är s k twin-cities. Här bor omkring 60000 personer och folklivet på stán var påtagligt.



En pub i en f d kyrka.

Peter gillar engelsk öl, så när vi hittade en pub gick vi in där och drack var sin dylik. Peter en pint och jag en halv. Det visade sig vara en tidigare kyrka, som förhopnningsvis blivit avkristnad innan den blev pub.
Det var varmt och skönt så vi satt ute och inmundigade våra drycker.



Rummen var rymliga och bekväma med platt-TV och dusch/toa.

Tillbaka på våra rum några timmar innan det var dags för middag, så tog vi igen oss med lite bokläsning efter dagens vedermödor.

Glasgow Gailes - 2012-09-05
Detta är en väldigt gammal klubb och på skylten framför klubbhuset står det 1787. Även denna bana har jag spelat tidigare och hade fina minnen från de ronderna.



Jänken Jack, Peter och caddiemastern.

När vi anlände kom caddiemastern ut och undrade om vi kunde tänka oss att ta med oss en amerikan i vår boll. Naturligtvis fick han det eftersom vi svenskar är vänliga och snälla personer.
Jack spelade ungefär som vi och berättade att han dagen innan hade spelat St Andrews Old Course, med tre, för honom okända personer. De övriga tre hade caddies, men inte han och han fick heller ingen hjälp alls av dessa caddies. De kostr ju 50 pund att hyra och gynnar bara sina betalande spelare.
På Glasgow Gailes lyckades jag göra 27 poäng och blev därmed bättre än Peter på sina 23.
Nu stod det 1-1.



Baksidan på The Red Lion.

På vägen tillbaka till Ayr åkte vi inom Prestwick där vi tog var sin öl på The Red Lion. Det är en historisk pub eftersom det var just här som ursprunget till dagens The Open kan hittas. Den första Open spelades nämligen på Prestwick Old Course, som ligger några hundra meter från puben. Tävlingen gick över de tolv hål som fanns då och segraren fick ett bälte, precis som boxarna får idag. Det var alltså innan Claret Jug fanns.



Fin GT med Minilitefälgar.

I min enfald förväntade jag mig att få se en del sportbilar när jag var i Skottland, men det var ganska tunnsått med sådana. Den första jag upptäckte på stán i Ayr var denna MGBGT, troligen från 70-talet.

Av vår landlady hade vi fått några rekommendationer på bättre matställen, som hon ansåg att vi skulle besöka. Båda låg på fem minuters gångavstånd från vårt B&B, vilket var praktiskt. Man vet aldrig när det börjar regna i denna del av världen.
Ett av dessa ställen heter Kylestroem, vilket låter nästan som en engelsk version av Kylström. Det visade sig vara ett helt underbart ställe, som bland annat serverade lammlever, som är en av mina favoriter. Förrätt, huvudrätt och en mycket god dessert i from av Creme Caramel gick löst på 20 pund per person. Otroligt billigt jämfört med svenska priser. Mätta och belåtna begav vi oss tillbaka till våra rum, där jag somnade efter tre sidor i Jan Mårtenssons bok.

Kilmarnock Barassie - 2012-09-06
Också här hade jag spelat tidigare och till och med köpt ett par FootJiy Classic skor på rea, för ett antal år sedan. Banan har också varit en av kvalbanorna till The Open.Senaste gången jag var här så spelade jag mycket bra golf. Så inte denna gång.



Kilmarnock Barassie




Bunkrarna är inte roliga och det är min boll som befinner sig där.

Det blåste så in i h-e, även om vädret i övrigt var fint. Jag vill egentligen inte skriva om det här, men efter 13 poäng på första nio, fick jag tre poäng på inrundan. Ett riktigt lågmärke! Peter däremot slog spikraka långa drives rakt in i motvinden och gick här sin bästa runda under veckan med sina 33 poäng. 2-1 till honom alltså!
Efter dagens runda gick vi och rekade det ställe vi skulle äta på under kvällen. Flera dagar hade jag också förtvivlat letat efter ett café eller liknande där man kunde få en bakelse. Men det var inte lätt att hitta. Men, när vi kom fram till det här stället så fanns det en uteservering, där vi kunde sätta oss i solskenet och drícka en kopp kaffe. Det visade sig också att de hade den bakelse som jag eftertraktat så länge.
När vi satt där vid bordet så kom det fram en äldre gentleman och frågade om vi spelat golf. Vi kunde ju inte neka till detta och undrade varför han frågade det. Det fick vi inget svar på, men personen i fråga berättade att han var medlem på Turnberry och spelade golf tre gånger i veckan. Årsavgiften på denna förnäma klubb uppgick till 1700 pund per år. Prisvärt tyckte han, som spelade så ofa.



Peter avnjuter sin öl. Han var svår att få därifrån!

Nåja, det skulle väl lugna ner mina upprörda känslor med en "drajja" innan vi på kvällen skulle uppsöka den andra restaurangen, som vi blivit rekommenderade. På vägen dit passerade vi en pub, som var berömd för sitt egentillverkade öl. Peter måste naturligtvis prova och bedömde det som en tia på en skala från ett till tio.



Bentley och en stor Merca Suv.

Det var nog lite finare kvarter vi vistades i vilket märktes när vi tittade in på uppfarterna till husen. Det fanns ofta fina bilar där.



Rekommenderas!

Restaurangen vi skulle bevista denna kväll hette Ellisland, där vi ätit bakelse tidigare på dagen. Redan på eftermiddagen hade vi beställt bord, vilket var ett måste på detta fashionabla ställe.



Verkligen mumsigt!

Här åt vi tre rätter, som vi gjort varje kväll, jag fisk och Peter något med lamm, som han gillar. Alla tre rätterna var fantastiskt goda och desserten ska vi bara inte tala om. Det blev samma pris som tidigare, 20 pund per skalle.
Kvällen och natten i övrigt förflöt som tidigare, tre sidor i boken och sedan godnatt.

Prestwick St Nicholas - 2012-09-07
Vi skulle spela ytterligare en rond på denna bana och idag blåste det lite mindre. Solen visade sig då och då och allt kändes bra.



Lite vind är det alltid på banor nära havet.

Idag gick det bättre för mig och med mina 31 poäng lyckades jag vinna över Peter, som fick 30. Middagen intogs återigen på något av de två ställen som vi bevistade varje kväll. Dumt att chansa!



Vyn jag brukar fota när jag är på Prestwick St Nicholas,
med klubbhuset och havet i bakgrunden. Visst är den fin!

 Fridag - 2012-09-08
Idag skulle vi inte spela golf utan låta våra slitna kroppar få lite vila. Jag hade önskemål om att åka och titta på både Turnberry och Troon, som är två legendariska banor, som ligger i närområdet.



En kontemplativ miljö.

Först åkte vi mot Turnberry, där vi körde ner i en liten hamn och kollade läget. Här fanns lugnet och det var befriande att slippa all trafik och alla människor.



Vilsamt!

Här fann vi en man med sitt fiskespö och en annan som höll på att renovera en gammal bulklastare. Lite tyngre puckar än att renovera en gammal bil!



Flott värre.

Nu åkte vi den korta biten bort till Turnberry. Det första vi fann var Colin Montgomerys Golf Academy. Personerna i den separata shopen berättade att han skulle komma dit på måndag, samma dag som vi skulle åka tillbaka till Sverige.



Klubbhuset på Turnberry.

När vi gick bort till klubbhuset så fanns det två "dörrvakter" som mycket artigt berättade att det gick bra att gå upp i restaurangen och inta en kopp kaffe.



Ingen dålig klubblobby, eller hur?

Det gjorde vi naturligtvis! På andra våningen fanns hela historien i bild över alla The Open som spelats på banan. Några svenskar fanns på bilder, bland andra Jesper Parnevik, som blev tvåa här för många år sedan.
Det var egentligen alldeles för fint väder för att inte spela golf, men nu hade vi ju bokat våra tider på det viset så det var inte mycket att göra.



Pampigt klubbhus.

Nästa destination var Troon, som ligger lite norr om Ayr. När vi kom dit trodde vi att det var någon tävling på gång eftersom det stod ett 20-tal likadana BMW Combi uppradade på parkeringsplatsen. Men så var inte fallet, det var väl bara s k Cortesy Cars som ständigt fanns vid banan.



Nice shoes!

Det enda ställe vi kunde besöka på Troon var shopen. Där fanns det mycket dyra grejer och det enda jag köpte var en markeringsknapp för tre pund. Eva samlar på sådana. Däremot var jag väldigt nära ett köpa ett par Lambdaskor med den skotska eller brittiska flaggan. Men 169 pund verkade lite i mesta laget för min budget.



Räksandwich, bakelse och kaffe.

Nej, nu var det dags att dra vidare. Vi hade inte ätit lunch och när vi passerade ett Morrison köpcenter stannade vi till och åt den simplaste måltiden vi gjort på hela veckan. Men en bakelse ingick emellertid.

Den verkade vara helt nyrenoverad.
Och instrumentpanelen ska vi bara inte tale om. Underbar!

På vägen tillbaka till Ayr skulle vi passera Prestwick och jag ville gärna visa Peter The Old Prestwick course. Vi stannade till och hittade två Bentleys på parkeringsplatsen. Den ena var ny, men den andra...
Precis som på Troon kunde vi bara komma in i shopen. Här köpte Peter en skotsk golfkeps medan jag inte kunde motstå en piketröja för 39 pund som de hade på rea.

Dundonald Links - 2012-09-09

Nu skulle vi spela veckans sista golfrunda. Det var kav lugnt när vi anlände till klubben vid niotiden på morgonen. Men någon snäll man som ville putsa våra skor eller pyramider med gratis bollar på drivingrangen fanns inte som det gjorde senast jag var här.

Små giftiga "rälia" bunkrar.


Första nio spelades i ett juvligt väder. OK 12 poäng var inget vidare, men bunkrarna är inte nådiga på denna banan heller. På de sista nio hålen började det blåsa ganska häftigt och både Peter och jag spelade medioker golf och hamnade båda på 24 poäng.
Efter dusch och fika så bar det åter iväg till vårt B?B. Nu skulle vi packa alla grejer vi köpt bland annat tre pullovers som jag köpt till mig själv och en kashmirpullover och en kashmirhalsduk till min Eva. Skotland är känt för sin fina ull så det är viktigt att passa på att handla när man är där.
I sedvanlig ordning åt vi en häftig middag på kvällen innan vi knoppade in för att stiga upp 0600 dagen efter.
På vägen till Edinburgh hamnade vi naturligtvis i den värsta rusningstrafiken. Men vi var ute i god tid och kände oss inte på något sätt uppjagade. Vid flygplatsen fyllde vi upp tanken på bilen. Vi hade bara kört upp drygt en halv tank så 48 pund var vad det kostade. Vi lämnade bilen utan att få någon anmärkning och knallade omkring på den lilla flygplatsen innan det var dags att lyfta.



Om fyrtio minuter är vi hemma.

Vi landade, efter en behaglig flygtur, i Köpenhamn vid 16-tiden på måndageseftermiddagen och hela resan hade förflutit utan några större regnmängder. Åtminstone när vi var ute på golfbanorna.

När vi kom hem till Löddeköpinge var dörrarna låsta och jag hade inga nycklar med mig. Ringde Eva på jobbet, som kom hem och öppnade.

Alltid kul att komma hem!