En dag i Helsingborg

Smärtsamt, onyttigt och dyrt - 2014-01-21
Att göra det värsta först och därefter kunna ägna mig åt mer trevliga saker är en regel jag levt efter ganska länge. Därför inledde jag dagen i Helsingborg med ett besök hos min tandhygienist Kerstin Granelli klockan 0900. Hon är visserligen både trevlig, empatisk och ser bra ut, men detta kompenserar inte alltid till fullo den smärta som hon ibland åsamkar mig. En timme känns aldrig så lång som när jag besöker dylika ställen. Det positiva var dock att kostnaden bara uppgick till hälften av det normala beroende på det högkostnadsskydd som nu även gäller för tandvården.
Men, när timmen i stolen är över och det känns rent och fint i munnen, väntar lite trevligare saker. Efter besöket hos Kerstin hade jag bestämt med min golfkompis Jörgen att vi skulle träffas på Fahlmans för att fika. Här stod jag emot frestelsen att, utöver de två franskbrödbullehalvorna, komplettera med en semla. Lite självdisciplin måste man ha.

Jörgen hade ett ärende PÅ Råå, så vi åkte dit i hans bil. Råå var det första ställe som Jörgen och hans familj kom till när de flyttade från Stockholm. När han återsåg den villa de hade bott i blev han nostalgisk, vilket blev inledningen till den guidade tur i byn som sedan följde.Jörgen var på den tiden mycket aktiv i Lions och berättade om många av de personer som varit med. Det visade sig att jag kände några av dem, bland andra Björn Hedlund, som är en riktig Morganentusiat samt en kille som var marknadschef på ett företag där jag varit inblandad i deras marknadskommunikation.

Här låg de flesta båtarna kvar i vattnet.

Nere i hamnen upptäckte vi en ensam person, som såg lite frusen ut. Naturligtvis var det en av Jörgens Lions-kompisar. Vi stannade därför till och pratade lite. Ja, inte så lite heller, Jörgen är ganska snacksalig och så var även den andre, så där fick jag stå och frysa. När de båda äntligen pratat färdigt var det dags för lunch varför Jörgen och jag begav oss upp till Väla Centrum för att få i oss lite mat.

Jörgen äter sin konstiga mat...

...medan jag valde ett något säkrare alternativ.

Restaurangavdelningen på Väla är omfattande, med ett utbud av rätter från olika delar av världen.. Det finns grekiskt, japanskt, asiatiskt och jag vet inte allt och inget av det är något jag gillar. Det finns visserligen en restaurang, Blå Tuppen, som serverar normal svensk husmanskost, men idag kände jag för en pizza. Onyttigt, precis som frallorna, men ibland får man synda.
Efter en pizza känns magen som en ballong så det fanns all anledning att promenera runt i varuhuset en stund.
Det finns verkligen mycket saker i många av dessa butiker som egentligen inte någon behöver, har ni tänkt på det?
De gånger Jörgen och jag besökt Väla Centrum tillsammans så har alltid Jörgen tagit en sväng in i GANT-butiken. Det är inte många plagg den mannen har som inte är köpta hos GANT. Idag, när vi passerade butiken såg vi att de lämnade 50% rabatt på i stort sett allt i butiken, så ett besök var ett måste.
Redan i höstas hade jag sett en jacka där, som jag skulle vilja ha, men tre lakan tyckte jag då var  lite i mesta laget för något jag egentligen inte behövde. I vår familj köper min hustru kläder ganska ofta. Hon brukar komma hem och säga "idag har jag tjänat så och så mycket". Det innebär att hon hittat saker med nedsatt pris varför hon naturligvis varit tvungen att införskaffa dessa fynd. Jag däremot handlar inte kläder ofta, åker i stort sett aldrig ut i akt och mening för att handla kläder. Men, när jag råkar se något som jag gillar så brukar jag köpa det jag vill ha, rea eller ej.

EleGANT!

Så, idag skulle jag komma hem och berätta att jag tjänat flera tusen kronor och hoppas att Eva skulle uppskatta det. Jodå, en av de jackor jag sett i höstas fanns kvar och när jag ändå var på gång så inhandlades också ett par blå byxor. Det mest förvånande var däremot att Jörgen lugnt satt kvar i en stol och var smakråd till mig, utan att själv köpa någonting. Han gillade inte att köpa på rea, påstod han.

Ekonomiskt sett så har denna månaden ändå varit en katastrof med tanke på alla grejer jag beställt till vår Morgan samt resterande 7000:- på årsavgiften till Vasatorps GK, så några tusen hit och dit kan inte göra saken så mycket värre. Nästa månad är det glömt.

Ännu mer onyttigt.

Innan vi tyckte att det var nog för idag, så var vi tvungna att avsluta med en fika på Schillers inne på Väla. De har underbara kakor och bakelser och priset är därefter. I normala fall brukar den här enormt goda arrakskakan  inte ligga ensam på fatet utan ha sällskap av en princessbakelse. Men, idag ansåg jag att jag syndat tillräckligt och nöjde mig därför med en mer hemul beställning.
Och, tur var väl det, för när jag kom hem hade Eva, för en gångs skull, kommit hem med färska frallor, varför även min kvällsmåltid blev av det onyttiga, men väldigt goda, slaget.

Men, på gymet dagen efter vägde jag fortfarande 74,6 kg!