onsdag 21 februari 2018

En liten paus från gråvädret.

Fem rundor golf på sex dagar - 2018-02-03/10

Den senaste tiden hade jag nästan varit desperat att komma ifrån Sverige och det trista vädret några dagar. I samband med en lunch på Öresunds Golfklubb upptäckte min kära hustru Eva en broschyr med rubriken "Har du tröttnat på chartergolf?" Frågan ställdes av något som heter Here we Go, som arrangerar både golf- och fotbollsresor.

Panikbesök på rangen dagen före avresa.
Vi beslöt att kontakta dem och fick ett förslag på ett upplägg för fyra personer till Costa del Sol, som vi tyckte verkade bra. Med boende på Hotell Guadalmina inklusive flyg, hotell med frukost, hyrbil med fria mil och starttider på fem trevliga banor tyckte vi att tjugo tusen per par var ganska OK.
Då jag inte varit i närheten av gofklubborna de senaste tre månaderna, var jag tvungen att slå några bollar på en driving range i närheten. Det gick inte bra! Med en mix av toppar, slicar och sockets i färskt minne programmerade jag min hjärna med att golfen inte var så viktig, utan bara ett spel, men att det ändå skulle bli trevligt att få lite motion och luftombyte.

Även om planet inte skulle lyfta förrän vid elvatiden på förmiddagen så startade vi tidigt. Vi hade inte bokat parkering på Kastrup men fått reda på att våra brobizz fungerade på flygplatsens alla parkeringsplatser. Vi visste ju inte om det fanns någon plats ledig på någorlunda bekvämt avstånd och ville inte riskera att behöva köra runt och leta och därmed komma i tidsnöd.

Ingen sol just då, men 15 C på balkongen.
I Malaga fick vi vårt bagage snabbt, då både väskor och golfbagar kom ut på bagagebandet, till skillnad från på Kastrup, där skrymmande bagage måste hämtas på ett speciellt ställe.
I ankomsthallen i Malaga stod det många personer med skyltar i händerna och när vi väl upptäckte en man med skylten Malaga Car, så tog vi kontakt med honom. Han lotsade oss ut till en shuttle bus som tog oss någon kilometer till platsen där vi skulle få våra hyrbilar. Tre kvart senare kunde vi checka in på vårt hotell. Trots att allt fungerade smärtfritt så upplever jag oftast resdagarna, som en plåga och kan inte pusta ut förrän jag kommit till hotellrummet.

Vi körde golfbil på alla fem banorna.
På söndagsmorgonen, när vi förflyttade oss till restaurangen för att äta frukost, så regnade det och temperaturen var omkring fyra grader. Typiskt! Men, efter frukosten hade det åtminstone slutat regna och vi gick iväg och hämtade våra golfbilar, inför veckans första golfrunda på en av Hotellets två banor, Guadalminas Norra.

Eva sopar iväg en bra drive.
För egen del var förväntningarna på golfspelet extremt låga. Men, utan att ha slagit några träningsbollar (vi var sena och hade svårt att hitta banan, som låg en bra bit från hotellet) så satte jag ut en perfekt spoon mitt i fairway. OK, även en blind höna o s v, tänkte jag, men var glad så länge det varar! Och, det fortsatte faktiskt att fungera hyfsat, inte bara för mig, utan för oss alla fyra under hela veckan. Självklart gjorde vi också många misstag, men i det stora hela var vi nöjda med spelet med tanke på att vi alla var ringrostiga.

Livsfarligt för en godisälskare som mig.
På kvällen var vi alla ganska trötta. Hotellet låg inte precis mitt i någon stad, så det var inte gångavstånd till någon annan restaurang än de som fanns på hotellet. Före middagen vill ju de flesta normala människor, åtminstone i samband med semestrar, ta sig en liten stänkare eller ett glas vin före måltiden och sedan är det inte så lyckat att köra bil. Det fick alltså bli hotellrestaurangen den här kvällen. Det visade sig att vi hittade en voucher som faktiskt innebar att vi fick en fri middag i restaurangen, något som normalt kostade 38 Euro per kuvert. Det erbjöds både a la carte och en fantastisk buffé och vi valde det senare. Mätta, belåtna och ganska trötta efter dagens runda så blev det tidigt sänggående. Vi skulle spela en ny runda i morgon, då på Atalaya Golf & Country Clubs Old Course.

På promenad i La Duquesas marina.
Beroende på vilka starttider vi hade fått oss tilldelade, så fick vi lite tid över till annat än golf på eftermiddagarna. Då körde vi ibland ner till någon av marinorna, som det finns många av i närheten, där vi fikade eller åt middag på kvällen. En av dessa var La Duquesa, där vi varit flera gånger tidigare. Det är här jag köpt alla mina klockor av en, som vi lite vårdslöst kallar, vår klockneger. Överallt finns det nämligen många afrikaner, trevliga och inte alltför påträngande, som går omkring och säljer allt från väskor och solglasögon till klockor och CD-skivor. Denna gång ansåg dock Eva att jag borde avstå denna frestelse.

Eva ser nöjd ut efter sin kyckling med pesto.
I de här hamnarna finns det mängder av caféer och restauranger och naturligtvis tog vi tillfället i akt att här äta en, åtminstone i spanjorernas ögon, tidig middag.

Jörgen Kvant ser lite obekväm ut i marknadsröran.
På tisdagen hade vi den enda "lediga" dagen, när vi inte spelade golf. Och, på tisdagarna är det alltid marknad i Fuengirola. Den är enorm, där det finns uppåt tusen marknadsmånglare, som säljer i stort sett allt till extremt låga priser. Vi lät tjejerna gå för sig själv eftersom vi och dem förmodligen har lite olika preferenser när det gäller utbudet. Jörgen och jag tröttnade ganska fort och tillbringade väntan på våra respektive med att dricka kaffe på en av de många uteserveringarna och att titta på och kommentera de individer som passerade oss.

Tre fyra mil upp i bergen ligger flera samhällen. Här en stad som heter Ojen.
Marknadsbesöket hade vi klarat av redan vid lunchtid, så vi hade resten av dagen på oss att göra något annat. Jörgens Eva ville åka upp till några byar uppe i bergen varför vi styrde kosan mot ett ställe som heter Coin. Vi körde runt i den lilla staden utan att hitta något centrum och absolut inget ställe där vi kunde parkera, för att istället fotledes försöka hitta stadskärnan.

Tveksamt etablissemang.
Vi gav upp våra försök och körde ut ur stan. Men någon uttryckte en önskan att få möjlighet att besöka en bekvämlighetsinrättning, som nog inte skulle vara så lätt att hitta. Men, precis i utkanten av byn såg vi en liten neonskylt ovanför ett bedagat ställe, som ev kunde vara en restaurang. Vi parkerade längs vägen och knallade ner till entrén. Vi steg in i en mycket mörk lokal som jag initialt associerade till en eftermiddagsöppen porrklubb. Nu besannades emellertid inte mina farhågor. Det var istället ett discotek, som på dagtid var ett café och där personalen var väldigt trevlig. Hade inte någon varit nödig, så är sannolikheten liten att vi skulle frekventera stället i fråga.

Förberedelser inför sista golfrundan.

Uppvärmning med lite puttning på övningsgreenen.
Att spela fem rundor golf på sex dagar är egentligen alldeles för mycket och turistandet blir också lidande. För att inte tala om kroppen. Jag fick väldig träningsverk efter de två första golfrundorna, men det positiva var dock att det var i "rätt" muskler. Vår inköpta tub Voltaren fick vi stor nytta av och en behandling varje kväll fick önskad effekt.
Dagen före hemresan spelade vi så den sista rundan för veckan. Klubben heter El Paraiso och banan har Eva och jag spelat tidigare. Precis som de övriga fyra banorna vi spelade, förutom de två första spelade vi Guadalmina South och Valle Romano, så var de inte så extremt kuperade som många av banorna här nere är.  Men att, som jag gör här hemma, gå och bära bagen hade ändå varit jobbigt då det på vissa banor var väldigt långt mellan hålen. Som jag tidigare nämnt valde vi därför att hyra golfbil varje gång, till ett pris av ca 40 Euro per bil. Men, det var det värt!
Trots att vi fick skrapa is från bilrutorna på morgonen, så såg vi när vi fikade efter rundan, att en termometer på väggen visade 35 C när solen "blagade, som den också gjort hela dagen.

Sista dagen hade vi fria aktiviteter. Flyget hem skulle inte avgå förrän 19:30, så vi tog tillfället i akt att turista lite. Jörgen och Eva ville åka och titta på en stad som heter Neja. Här har några vänner till dem funderat på att köpa ett hus eller lägenhet. Eva och jag har redan tidigare varit i dessa trakterna, bl a i den trevliga staden Almunecar, varför vi kom överens om att träffa Eva och Jörgen på flygplatsen. Istället körde vi ner i Marbella centrum och parkerade bilen. Vi har egentligen bara varit i Puerto Banus tidigare, men aldrig nere i Marbellas centrum. Här gick vi också ner till strandpromenaden och flanerade några timmar.

Eva i Fuengirola med en påse med saker, som inte kunde avstå från att köpa.
När vi tröttnat på detta körde vi vidare till Fuengirola, varifrån vi bara hade några få mil till Malagas flygplats. Fuengirola får nog betraktas som huvudorten på Costa del Sol, med en strandpromenad som nog är närmare en mil lång. Hela huvudgatan är kantad med hotell, restauranger, caféer och butiker, så tiden gick ganska snabbt tack vare alla inköp och cafébesök.

Eva och Eva på flygplatsen i väntan på incheckning.
Vi lämnade Fuengirola och lade in Malaga flygplats på GPS:en i telefonen. Den förde oss definitivt inte den snabbaste vägen dit, möjligen den kortaste, för när vi visades ut ur stan så tillbringade vi, i våra ögen, mycket lång tid på smala, krokiga vägar, innan vi äntligen kom ut på en större led.
Vi hade telefonkontakt med Eva och Jörgen och trots att vi varit på helt olika ställen så parkerade vi utanför Malaga Car nästan samtidigt.

Full kaos vid utlämningen av större gods.
Flygresan till Köpenhamn ägnade jag åt ett korsord och en bok. Allt hade fungerat väl hela veckan, men något strul skulle ju självklart uppstå, konstigt vore det annars. Och strulet uppstod på Kastrup.
En kvart efter att vårt plan landat, så kom ytterligare ett plan från Malaga. Ungefär vid den tiden hade också fyra flyg från Tyskland och Österrike landat, där de flesta resenärerna var hemkomna skidturister. Resultatet blev att hundratals människor stod och trängdes vid utlämningsporten, mitt i natten, för att hämta sina skidor och eller golfbagar.
Det är verkligen ynkligt att man på en så stor flygplats som Kastrup inte kan finna ut ett smidigare sätt att lösa de här problemen för passagerarna.
Nästa strul fick vi några dagar senare. Innan resan hade jag kollat priserna på de olika parkeringsplatserna på Kastrup. Priset för att stå i P7 kostade enligt deras prisuppgifter omkring 700 DKR per vecka. Vid mailkontakt med Kastrup fick jag också veta att vår brobizz kunde öppna bomarna på alla p-platserna på området. Det var den metod vi använde. Det de inte berättade var att det då handlade om ett betydligt högre pris. Vi trodde i vår enfald att det skulle bli billigare, precis som vid broöverfarten. Dålig service är bara förnamnet.

Men, vi hade haft en jättefin vecka och är mycket nöjde med vad Here we Go fixade till oss!

Och, lite smällar får man ta!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar