En stund i garaget...

 ...behöver inte innebära att jag gör så mycket - 2021-03-08

När jag är lite rastlös och initiativförmågan är låg så finns alltid garaget. Här har jag min tänkarstol i verkstadsdelen. Jag brukar ta med mig en kopp kaffe och ibland sätter jag på radion. 

                                                       Kaffe och kommunikationsutrustning.

När jag suttit en stund och filosoferat så tar jag oftast en sväng ut i garaget och umgås en stund med Mr Brum. När det inte är körsäsong så kan jag åtminstone torrköra lite och kolla att batteriladdaren är igång. I princip allt är gjort inför vårens första outing och eftersom bilen fick sin biannually service i april förra året så behövs inte detta göras i år igen.

                                                                Mr Brum redo för våren.

När jag gick igenom min körjournal så upptäckte jag att det var cirka 100 mil sedan jag smorde framvagnen. Även om man, enligt boken, inte behöver göra det oftare än var 160 mil så är det lika bra att göra det nu, när jag ändå är i garaget. Eftersom framvagnen är en av de svagaste delarna på en Morgan är bättre att smörja för ofta än för sällan. Alltså, dags att ta fram fettspruta, ledlampa och avtorkningspapper samt ikläda mig overall, för det här lilla jobbet tenderar ibland att bli ganska kladdigt.

                                                              Relevant utrustning framplockad.

För att lyckas med smörjningen måste jag vara lite som Houdini. Egentligen hade jag behövt tre armar, en för att hålla fettsprutans munstycke i exakt vinkel mot nippeln, en för att hålla själva fettsprutan och den tredje för att pumpa in fettet. Det minsta lilla vinkeln mot nippeln blir fel innebär nämligen att fettet kommer vid sidan av, vilket är en stor anledning till irritation. Nu är det, som väl är, endast en nippel på varje sida, så går allt som det ska så tar jobbet bara tio minuter.

                                                                Där är den lille rackaren.

Av med overallen igen och därefter en ny kopp kaffe i tänkarstolen, som belöning för utfört arbete. Medan jag sitter där och lyssnar på P1 på radion kommer jag plötsligt på ytterligare en sak som jag borde åtgärda.

                                                             Lite, men skrämmande.

För fem år sedan, när jag höll på med den årliga vinterbehandlingen av Mr Brum, ett arbete då jag är väldigt intim med min bil, upptäckte jag några små bubblor precis ovanför kederlisten som går längs fotbrädan under dörren. Efter lite efterforskningar, bland annat på det engelska forumet Talk Morgan, fick jag veta att det kunde vara något som kallas "white rust". Detta kan bero på galvanisk effekt mellan aluminium och plåt. Nu är i och för sig hela karossen på bilen av aluminium, så som humanist och med minimala insikter i ämnen som kemi och fysik, så uppfattar jag det emellertid trots allt som något som verkar vara ganska otrevligt. 

                                                                    Svårhittat i Sverige.

På samma forum fick jag kännedom om ett medel som kan förhindra ett växande angrepp, det heter ACF-50 och används inte minst inom flygplansindustrin för att motverka korrosion. Enligt förståsigpåarna på Talk Morganforumet är det här medlet flitigt använt av entusiastbilfolk i UK. Det här var jag alltså tvungen att införskaffa, men var kunde jag hitta det? Efter en hel del googlande hittade jag ETT enda ställe i Sverige som sålde ACF-50. Företaget heter Banjoj och finns i Kristianstad. De sysslar med tävlingsmotorcyklar och drivs mycket riktigt av en engelsman.

                                                                Laddad med ACF-50.

För att inte kladda ner hela bilen med den här oljan, eller vad det är för något, så behöver man en injektionsnål. Att knalla in på apoteket och be att få köpa en eller flera sådana kunde kanske i värsta fall leda till att personalen kallade på narkotikapolisen, så det var med andra ord inte ett alternativ. Nu är jag emellertid begåvad med en svärdotter som är barnmorska och som rimligtvis borde kunna skaffa mig dylik utrustning, vilket hon också gjorde. Jag sprutar ACF-50 i en liten burk och suger sedan upp vätskan med injektionssprutan (precis som jag ser tio gånger om dagen när det vaccineras för Covid-19), sedan drar jag nålen längs med kederlisten samtidigt som jag sakta trycker ut vätskan mellan listen och karossen. Ända sedan jag upptäckte bubblorna, för snart sex år sedan, har jag behandlat utsatta ställen två gånger per säsong med ACF-50. Under dessa år har jag inte lagt märke till att bubblorna blivit fler eller spritt sig.

Nöjd med dagens lilla stund tillsammans med Mr Brum i garaget, avslutade jag besöket med ännu en kopp kaffe i tänkarstolen.

Små åtgärder är bättre än inga alls!