lördag 4 september 2021

Bibi och Thomas fixade starttid på PGA i Bara

 Dagens utmaning var Links Course - 2021-09-03

PGA National i Bara öppnades redan 2009. Jag minns att jag var där ute under byggtiden och gjorde ett reportage till min dåvarande kund AKKAFrakts kundtidning. Eva och jag har också haft möjlighet att spela båda banorna, alltså även Lakes Course, i samband med att ICA MAxi arrangerade en tävling på anläggningen för ett antal år sedan.


                    Thomas, för dagen i ny golfhatt, poserar villigt framför det fantastiska klubbhuset.

Idag skulle vi spela med två av våra golfkompisar, Bibi och Thomas, som lyckats komma över greenfeebiljetter till det facila priset av 250 kronor per person. PGA anses vara en av de s k prestigeklubbarna i Sverige och även om den är känd och en "skalp i bältet", så är jag nog inte beredd att betala deras höga greenfee för att spela där när som helst. Nu ska jag kanske inte kasta sten i glashus eftersom även greenfeen på min hemmaklubb, Vasatorp GK, ligger på ungefär samma nivå. Men, som medlem kan jag ju spela där hur mycket som helst, utan att behöva betala mer än min årsavgift.


                                        Ett besök i shopen ingår när man besöker en ny klubb.

I samband med att vi checkar in och lämnar våra vouchers, så tog vi oss alla lite tid för att titta runt i shopen, där jag till min stora häpnad kunde konstatera att det tydligen inte fanns något som Eva behövde idag. Det fanns till och med ett rum där det fanns grejer till reapris, som de missade, vilket jag tyckte det var onödigt att upplysa om.


                                                Skönt att kunna ta det lugnt innan start.


                    Före start hann vi också chippa och putta några gånger på övningsgreenen.

Vi var ute i väldigt god tid som gjorde att vi kunde inleda dagens runda med en fika ute i det fina vädret. Här diskuterade vi vilken tee vi skulle välja. Det fanns fem olika att välja på för herrarna och då jag själv brukar spela från tee 54 på Vasatorps Classic bana nuförtiden, så föreslog jag Thomas att vi skulle spela från tee 53, som mätte 5390 meter, ungefär samma som  från 54 på Classic Course på Vasa. Ingen av oss slår drives på 200+ meter så varför göra det svårare än det är?


                                                                Ja, så var vi på väg.


                                               Den här bäcken slingrade sig fram lite överallt.

Banan var trevlig att spela, trots en massa bunkrar och en irriterande bäck som alltid var i vägen, antingen vid utslagen eller vid inspelen. Skicket på banan var väl OK, även om fairways var väldigt hårda, vilket gör det att det är upplagt för duff eller topp, om man inte träffar bollen först. Och, det gör de flesta av oss inte varje gång. Men, den heter ju Links Course och på sådana banor är ofta fairway torr och hård. Enda fördelen med detta är att man får bra rull på bollen, som gör att man börjat tro att man kan slå långt.


                                                            Bunkrar fanns det gott om.

Ett par saker som jag var lite besviken på, om jag nu måste gnälla, var att det efter vissa hål var lite svårt att se vart vi skulle gå härnäst. Den andra gnällandet gäller bunkrarna, som för det första inte innehöll sand utan mer grov grus och småsten, som gjorde att det blev ett väldigt hårt underlag. Lite märkligt att det finns sådana bunkrar på en klubb med banor, som de anser tillhöra de bästa i landet.


                                                Vacker utsikt från flera platser på banan.

Förutom mitt lilla gnäll så återstår faktiskt ytterligare en grej, som vi alla ogillade. Vi hade nämligen ett par bakom oss där mannen i duon, vid flera tillfällen, slog ut från tee på korthål, precis när vi gick av green. Sådant är livsfarligt och kan rendera avstängning om det hade kommit fram till klubbledningen. Nu gick vi inte vidare med det, alla kan göra misstag, men mer än en gång är en gång för mycket. På det stora hela hade vi en fin dag och tre av oss gick på vår hcp eller till och med bättre, medan den fjärde, jag nämner av hänsyn till personen i fråga inga namn, gick lite sämre, dock inte så dåligt som det känns när man blir sist, några slag efter de övriga.

När vi körde tillbaka hem till Löddeköpinge respektive Ängelholm hamnade vi naturligtvis i den värsta trafiken på motorvägen, med långa köer, som blev allt längre vid varje påfart från Malmö och Lund. Men vad gör det när vi kände en skön trötthet i kroppen och hade haft en väldigt trevlig dag på golfbanan.

Sådana här dagar ska man komma ihåg!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar