Årets Klubbkamp på inbjudan av MG-klubben - 2021-09-12
Varje år arrangeras Klubbkampen av UBCC (United British Car Clubs) och den klubb som gick segrande ur "striden" året innan vinner pokalen och får också äran att arrangera tävlingen nästkommande år. Tävlingen är en rallyrunda på vackra och sportvagnsvänliga vägar, med inslag av frågor och manöverprov på olika platser längs vägen.
Tidigt på morgonen är det lugnt på E6:an.
Startplatsen för årets klubbtävling var på Krapperups Slott på Kullahalvön. Inställelsetiden var 0900 då träffen inleddes med frukost på uteserveringen. Med anledning av den tidiga starten och ett antal mil att köra så valde vi, lite motvilligt, att köra halva vägen på motorvägen norrut mot Helsingborg.
När alla deltagare anlänt så var det åtta Morgans som representerade vår klubb.
Ovana vid att det går fortare på motorvägen, vi kör ju oftast hellre omvägar än genvägar, så var vi bland de första som mötte upp på Krapperups parkeringsplats. Förutom Morgan så deltog en hel del engelska ädlingar som MG (naturligtvis), Jaguar, Austin Healey, Triumph, TVR, men också ett antal äldre och nyare Rover, Austin, Morris och Wolseley. Deltog gjorde 54 fordon från elva klubbar och totalt 111 personer.
Frukost i det fria.
Innan starten klockan 1000, så var det alltså frukost. Ett antal bord, med varma bulla, smör och pålägg, var uppställda på uteserveringen, där vi ungdomar kunde betjäna oss själva. Alla codrivers blev också försedda med en s k road-book, med anvisningaar om färdvägen, i form av avstånd, saker att upptäcka på vägen samt en beskrivning av varje korsning, och vägkrök, som fanns på den cirka åtta mil långa sträckan till slutmålet.
Förmodligen träffens äldsta bil, en MGPB från 1939, i strålande skick.
Flera vackra Jaggor, men denna XK 120, som tillverkades 1948-1954, är extremt fin.
Innan alla avslutat sin frukost och minglat färdigt, hann jag med att ta en sväng och titta på bilparken. Många fina bilar fanns på plats, som var värda att föreviga.
Lätt för oss att hålla jämna steg med "gamlingen" framför oss.
Fin miljö att färdas i.
Av en ren slump kom vi iväg som andra bil, när starten gick. Framför oss hade vi den ovan nämnda MG:n. De cirka åtta milen körde vi på smala asfalterade vägar, ofta längs havet, från Kullahalvön, förbi Rekekroken, Jonstorp och Farhult, vidare genom Ängelholm, Magnarp och Vejbystrand på Bjärehalvön, innan vi kom fram till den avslutande destinationen, Café Killeröd utanför Förslöv.
Framför oss, i kön till manöverprovet, väntade paret Aulin i sin MGPB.
På parkeringen skulle också det avslutande manöverprovet göras. Det gick ut på att backa sin bil så nära en markering som möjligt. Inte helt lätt, men det var nog det enda rätt Eva och jag hade i den här tävlingen.
Eva och ett par Morganägare som bor i Staffanstorp och ibland i Mölle.
Efterhand som alla deltagarna anlände till Killeröd, så kunde vi som var tidiga gå in på det spektakulära cafeét, som glänste av guld hade kristallkronor i taket. Här försåg vi oss med diverse onyttigheter. i form av antingen majonässtinna räkmackor eller vaniljsåsdränkt äppelkaka.
De fick inte plats även med grillen.
Nu var det dock inte alla som valde att gå in och göra av med pengar på onyttigheter. Istället valde de att inta sin medhavda matsäck ute i det fria på parkeringen, där de hade uppsikt över sina dyrgripar. Sina Morgans alltså.
Vid Rosendahls Slott fanns det träd som skyddade för regnet.
Efter cafébesöket lämnade vi, tillsammans med Anita och Ola, resten av gänget och inledde vår resa mot sydligare nejder. På hemvägen hade vi inga tider att passa, utan kunde som vanlig, när vi kör Morgan, välja trevliga omvägar istället för motorvägar. Under hela dagen hade vädret varit helt OK, men när vi var utanför Helsingborg, så började det regna.
Ola och Anita kämpar med suffletten och Eva betraktar arbetet.
Som tur var så hade vi kört från en större väg, ner på en mindre, som ledde till Rosendahls Slott och sedan vidare mot Mörarp. Här fanns det stora träd, där vi kunde stå tills regnet avtagit. Vi såg på himlen att det måste vara ett väldigt lokalt regn som vi tänkte vänta ut. Trots detta ökade regnet i styrka och det var nästan ett skyfall under ett antal minuter. Jag vek snabbt upp suffletten på vår bil. Ola däremot, som har ett speciellt skydd som ligger över suffletten (det är väldigt fint faktiskt), när den är nedfälld och som han är mycket stolt över och ofta pikar mig för att jag inte har någon dylik, fick först börja kämpa fem minuter innan han fick loss den för att sedan kunna fälla upp taket. När Ola och Anita slutligen hade fått upp och fått suffletten på plats, så hade det i princip slutat regna. Själv vek jag ner vår på tio sekunder medan jag frågade Ola om det inte var dags att cabba ner igen. Det tyckte inte han! Under den forsatta vägen tillbaka hem blev vädret allt bättre och vi slapp ytterligare regn.
Ytterligare en fin dag i vår Morgan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar