Kärleken till bilen.

 Gula Träffen i Kyrkheddinge - 2021-09-26

Varje år arrangerar Motorhistoriska Klubben i Skåne Gröna Träffen, som brukar utgöra starten på säsongen för bil- och MC-entusiaster. På motsvarande sätt arrangeras Gula Träffen på hösten som en av säsongens sista träffar. MHK Skåne har sina klubblokaler i Hemvärnsgården i Kyrkheddinge, dit många entusiaster infinner sig vid dessa träffar. Inte minst i år då septemberdagen bjöd på ett strålande väder.

                                                    Hemvärnsgården i Kyrkheddinge.

Till skillnad från de klubbträffar och möten, som vi ofta medverkar på och där bilarna i regel är av samma märke, så är medlemmarna i MHK ägare till en salig blandning av bil- och MC-märken och modeller både från Europa och USA. På ett sätt är därför MHK:s träffar intressantare eftersom man träffar på människor och fordon, som du inte gör på märkesklubbarnas möten. I längden tröttnar man på att studera femtio stycken Morgans, MG eller Triumhs, som alla , åtminstone när det gäller Morgan, ser i stort sett likadana ut. På märkesträffarna handlar det därför mer om att mingla och utbyta erfarenheter om problem och möjligheter med personer med fäblesse för samma märke.

             En mycket liten del av den stora besökarskaran, som dock visar blandningen av märken.

Även om träffen började klockan tio, så kunde alla komma eller köra hem när de så önskade. Tillsammans med Morgankompisen Ola från Bjärred anlände vi inte förrän vid tolvtiden. Ola är nämligen inte så förtjust i att stiga upp tidigt. Ungefär samtidigt med oss anlände också våra gamla kompisar, den kände MG-fantasten Gunnar Ahlquist med hustru Katarina i sin fina MGRV8.

                    Våra bilar väckte, som vanligt, stort intresse varvid många frågor fick besvaras.

Det var ganska fullt överallt på området när vi körde in bakom byggnaden, där vi hittade några lediga platser på gräsmattan. Här slog vi oss ner och plockade fram kaffe och mackor, som brukligt är på sådana här tillställningar. För en gångs skull hade jag kommit ihåg att ta med mig våra två hopfällbara stolar, med plats för kaffekoppen i armstöden, så vi kunde sitta bekvämt och inte på sittunderlag, som vi brukar få göra. Gunnars MG är ju, till skillnad från våra Morgans, utrustad med ett traditionellt bagageutrymme där de får plats med en hel del grejer, inte minst när de åker på MG-möten ute i Europa. Våra Morgans är istället utrustade med bagageräcke där vi kan placera en tidsenlig resväska med plats för kläder och övernattningsprylar.

                                            Gunnar och Katarina kunde sitta bekvämt...

                              ...medan Ola fick nöja sig med sittunderlag, då han glömt sin stol.

Mitt emot där vi satt och fikade stod det en "Hudsonlimpa" från slutet av 40-talet. Den var verkligen patinerad, med en lack som var bränd av solen. Kanske var den importerad från Californien, vem vet. Träffade inte ägaren och fick ingen möjlighet att fråga. Många oinitierade kan nog uppfatta en sådan bil som ett vrak, men oftast är de i perfekt mekaniskt skick, men ägaren vill behålla patinan. Det är till och med så att en del lägger ner stora pengar på sin jänkebil för att få fram just ett sådant utseende som denna bilen har.

                                                    Patinerad bil, som är eftertraktad av många.

                                                                Hudson framifrån.

Det fanns också ett antal andra USA-bilar från 40-talet bland andra denna Ford Custom Line från 1949, samt en, som ibland kallas för Doktors Coupé om jag minns rätt.

                                                                        Ford V8 1949.

                                                      Ford Coupe de Lux från 1939.

På området fanns det representerat ett otal bilmärken, med en blandning av lyxbilar som Rolls Royce, Mercedes och Jaguar, sportvagnar av olika slag, jänkebilar och inte minst massor av dåtidens bruksbilar som Opel, Volvo, Ford, DKW, Fiat etc etc. 

                                                Den här Anglian är säkert deras ögonsten.

Men oavsett vilket märke du råkar ha lagt ner din själ i för att bevara, underhålla och förfina, så är just din bil din ögonsten. Den behöver inte var en lyx- eller sportbil för att du kan vara stolt över den, det kan var en bil som dina föräldrar hade och som du växte upp med. Det visar sig också numera att bilar vi växte upp med, som bibehållits i originalskick, börjat betinga mycket höga priser. Jag har sett exempel på Volvo PV och Amazoner, som sålts för upp till flera hundra tusen kronor. Men huvuddelen av dessa entusiaster har inte en viss bil för värdets skull, de har den för de älskar just den bilen!

Årets sista utflykt i Morganen? Hoppas inte det!