Golf på Rönnebäck GK

En golfrond i hård kuling - 2012-06-18
En av mina golfkompisar, Peter, ringde häromdagen och berättade att han hade fyra greenfeebiljetter till Rönnebäck GK och undrade om jag ville följa med dit och spela en runda. Gratis är alltid bra och eftersom jag aldrig spelat banan så tackade jag naturligtvis ja. Utöver Peter och jag så anslöt också två av Peters gamla barndomsvänner upp.
Vår starttid var kl 1250 så vi inledde med att äta en kreftig lunch bestående av fläskpannkaka och stekt fläsk. Väldigt gott och mättande.

Vädret var fint när vi slog ut på ettan, även om det blåste lite. Ju längre tiden led tilltog emellertid vinden i styrka. Trots detta så hade Arne, med hcp 8, någonting lyckats få ihop 21 poäng och låg två över par efter de första nio hålen. Peter spelade ganska bra och hade sexton poäng, medan jag och Mats höll oss lite bakom dessa två, jämfört med oss, låghandicappare.
Själv hade jag haft problem med med min driver dagen innan på Vasatorp TC och det fortsatte även på de första nio hålen på Rönnebäck. Jag valde därför flera gånger att slå ut med min spoon, som egentligen är en träfemma. Mina järnslag fungerade däremot bättre och min puttning, med mitt nya feta grepp, var i mina ögon lysande (totalt 29). Det verkar som om min yips har försvunnit.



Arne, Peter och Mats på 12:an.

På 12:an, ett par trehål som är 135 meter långt, med en upphöjd green slog jag ut med en liten hybrid. Bollen carrade i bunkern, men hoppade upp i greenkanten, för att sedan rulla ner för slänten. Min chip med pitchen gick rakt i koppen, så en birdie var en höjdpunkt för dagen. I ren trans gjorde jag sedan par på hålet efter.

Banan var i mycket fint skick, både fairways och greener, men den tilltagande blåsten, som vi stundtals upplevde som halv storm, var verkligen besvärande. Trots detta spelade jag bättre de sista nio, där jag fick ihop 16 poäng och slutade på en hedrande andraplats bakom Arne som slutade på 39. Banan är dock krävande och är med sina sextusen meter, med mycket stigningar och med två par femhål som är längre än 500 meter, ingen man slaktar i första taget. Ja, förutom Arne förstås.

Personalen, både i reception och restaurang (en walesare i resturangen - de är ju födda trevliga) var mycket vänliga och tillmötesgående. Greenfeen är 500:-. Jag kommer nog att prova att förbättra min score där någon gång.
Om jag blir bjuden!