En rond på Vasatorp TC

Ett förvånansvärt flyt - 2012-06-03
När jag var med mitt barnbarn Max på golfträning i Höganäs förra måndagen, slog jag, under tiden han tränade, en hink bollar på rangen. Jag inleder alltid med en järnåtta och slog några hyfsade slag. Men efter tio bollar så blev det bara skitslag. När hinken var tom kändes det bara bra att det var slut. Ibland saknar jag allt vad gäller rytm och timing. Förvisso har jag aldrig tyckt om att slå bollar på rangen, men det finns gränser för ens tålamod.



Slog några puttar innan vi gick ut.

Nu var det söndag och vi skulle spela TC med Maria och Håkan. Vädret var skapligt även om det blåste lite och temperaturen inte var överväldigande.

Att slänga käft med startern, när man tankar vatten,
hör till de vanliga rutinerna innan man slår ut.

Som vanligt hade jag inga större förväntningar på ronden och bestämde därför att jag skulle göra ronden till handicapgrundande. Det är ju ett nytt system nu där man måste anmäla detta innan man går ut. Jag kände dock att nu var det dags att börja höja mig. IGEN!



Maria, Eva och Håkan är stumma av beundran
över min spikraka drive ut på fairway.

Än så länge har jag lägre handicap än Håkan och hade därför honnören, åtminstone på det första hålet. Håkan hade emellertid en väldig tur förra veckan och blev sänkt med 0,4, som ju höghandicapparna blir när de får 37 poäng, så han var nog i form.
Under lång tid har jag haft mycket stora problem med det som kallas för yips. Precis som socket är det nästan ett förbjudet ord och en åkomma som är svår att bota. För en tid sedan gav Håkan mig ett sådant där brett puttgrepp, som både han själv och många på touren använder. Känslan var riktigt bra på övningsgreenen och faktiskt också senare ute på banan.
Inledningen av ronden blev bra, även om jag redan på andra hålet, ett korthål, slog en socket upp i bräsket till höger. Kunde dock rädda en bogey tack vare en bra pitch och bra puttning. Fortsättningen blev ännu bättre och alla slag och klubbor verkade lätta att slå.

Med 21 poäng efter nio hål
kände jag mig nästan lite kaxig.

Med birdie på sjätte och åttonde hålen och resten av de första nio med bara ett tomt hål, så kändes det bra att gå och handla korv och kaffe i vagnen utanför klubbhuset.



Eva slår ut på 14:e, ett korthål. Här hamnade
jag i bunkern men lyckades rädda en poäng.

Blev lös på 10:an och tänkte att nu blir det väl som vanligt, men med par på 12:an och 17 samt bara lös på 16:e så blev det årets bästa rond för mig. Paret på 17:e innebar också att jag fick slå ut först på sista hålet. Något som har blivit en prestigesak i våra kretsar.



Håkan ser glad ut trots att han förlorade med tre poäng
och hade den pinsamma plikten att bjuda på bakelse.

Med 94 brutto och 36 poäng, trots tre lösa hål, blev jag klar segrare för dagen. En mycket förvånad sådan. Att vnna över Håkan medför också en belöning i form av att bli bjuden på kaffe och bakelse efter rundan. Något jag tyvärr själv fått erfara alltför många gånger!