Vårupptakt hos BSCC i Billeberga

Mycket bilfolk hos Jonas och Kalle - 2012-04-21
Det var många gamla bilkompisar som körde in på gården hos British Sports Car Center idag på förmiddagen. Flera hade vi inte träffat på många herrans år, men sina bilar dem hade de kvar. Är man entusiast så är man! Det var också roligt och med en viss stolthet vi kunde visa upp vår nya Morgan. Alla har ju varit vana vid att vi alltid kommit i antingen vår TR2:a eller vår Morgan +4.



Många bilar, huvudsakligen av engelskt ursprung.

När vi kom til BSCC lite efter elva var redan gården full med bilar och folk. Så fort vi klivit ur vår bil kom en kille fram och började prata. Han hade just lämnat in en TR2 för lackering och undrade vad färgen på vår Morgan hette.
Det var nämligen just den färgen, Royal Ivory, som han hade tänkt sig ha på sin bil. Nu hade han valt Old English White, som är lite vitare i färgen, vilket han ångrade.



Kanske inget dumt alternativ, men vi vill ju köra öppet!

Han blev också väldigt begeistrad i Moggen och sade på skämt "kan du inte ta min E-type så kör jag hem i din Morgan?". Jag har visserligen alltid varit svag för E-types, men nej en Morgan är en Morgan. Förhoppningsvis har jag kanske lyckats frälsa ytterligare en bilentusiast att inom kort införskaffa en Mogge. "Men det ska vara just den här färgen" sade han. Vi talades vid en lång stund och det visade sig att även hans hustru var en entusiast som ofta körde sportvagn till jobbet.



Eva minglar med Conny och Ronnie.

Det var många gamla kompisar jag ville prata med och samtalen blev allt längre. Gamla minnen skulle återupplevas. Vi kom till exempel fram till att det måste vara 25 år sedan Conny och Ronnie med sina respektive samt ett helt gäng andra var hemma i vår trädgård i Lödde och grillade.



Tommy med sin Midget.

En ganska ny bekantskap för mig är Tommy. Det är en stockholmare, som tagit sitt förnuft till fånga och flyttat till Skåne. Han är inte bara MG-ägare utan också radioamatör, precis som jag.



MGA i en annorlunda färg.



Hela bilen var i ett otroligt fint skick.

Många fina bilar stod uppställda på gårdsplanen. Det rullade in en väldigt vacker MGA och jag blev nostalgisk igen. En sådan köpte jag 1966. Det var min första sportbil (se min tidigare blogg "Min första sportbil en MGA"). Den var Old English White, årsmodellen var 1962 och jag ägde den under tre år.

AH 100

En annan fin bil var den här Austin Healeyn. Det är den första medellen av AH som tillverkades och har en stor fyrcylindrig motor på 2,6 liter samt treväxlad växellåda. Min kompis i Lerum, Lars, har en likadan. Den hittade jag och Eva när vi var i England och tipsade Lars om den. Han bodde då utanför London, åkte till Ross-on-Wye och köpte bilen. Det är säkert 25 år sedan och han har den fortfarande kvar.

MGF

Det fanns också några bilar som var till salu. Den första vi såg var en MGF av det modernare snittet. Den såg ut att vara i ett väldigt fint skick, hade rullat drygt 8000 mil och hade en prislapp på 53000:-. Detta är ju faktiskt en bil som även unga, nya i hobbyn, har möjlighet att köpa. Bilar från 50- och 60-talet är ofta för dyra när man är ung och kanske precis startat karriär och familj.
På översta bilden i bloggen syns också en Daimler Sovereign till salu för 14000:-!! samt en 1990 års Bentley för 90000:-.





Inne på "kontoret" fanns denna lilla goding till salu för 130.000:-

AH Sprite "Frogeye" var egentligen den bil som ledde till att jag, som 17-åring, blev biten av engelska sportbilar. En barndomsvän, som fyllde 18 år några månader före mig, kom nämligen hem till mig och min moped med en grön Frogeye. Vi tog en åktur, jag tyckte det var häftigt och jag blev frälst. Det har jag varit ända sedan den dagen.



Bakom disken fanns Kalle Borg och levererade ut
tillbehör och annat till hugade spekulanter.


Under tiden alla stod och snackade på gården så började det naturligtvis regna och alla fick bråttom att sätta upp sufletter eller lägga på sittbrunnskapell. Väl inne träffade vi på Kalle Borg bakom disken. Han sköter all försäljning och kundservice på BSCC.



MGB-ägarna Hans-Evert och Conny fikar och utbyter erfarenheter.

Det var därför lagom att knalla in i lokalerna och fortsätta tittandet och snacket där. Här bjöds det på varm korv, kaffe och god kaka, vilket uppskattades av alla.



En MC hade sökt sig hit. En Triumph, en engelsman den också.

Regnet blev lyckligtvis bara kortvarigt så det var dags att gå ut på gården igen och fortsätta titta på bilar och faktiskt också på en MC.



Jag gillar dessa Jaggor.

Utöver några Jaguar E-types så hade det också kommit ett antal "Kommisarie Morse-bilar" det vill säga Jaguar Mark II. Även denna modell är en av mina favoriter och tankar har funnits på att införskaffa en dylik. Men det var ett tag sedan, nu får det räcka med en "leksaksbil" i garaget.



Förmodligen bortom all räddning.

Ronnie och jag gick runt en av byggnaderna för att gå in och titta i verkstaden när vi upptäckte en MGA Coupé ute på åkern. Det var i ett bedrövligt skick och man önskar verkligen att någon tog sig an den och återställde den i sin ursprungliga glans.



Steve i sin fina Jagga.

Det var dags att åka vidare tillsammans med några andra för att hitta ett ställe att fika på. Precis när vi skulle sticka iväg kommer det in en fin Jaguar på gården. Vem sitter vid ratten om inte Steve Pike, som driver English Car Care. Han ville väl också hälsa på då här fanns kunder både till honom och BSCC, som jag tror han samarbetar lite med.


Mysig miljö för nostalgiker.

Fantasilösa som vi är så hamnade vi än en gång på Flinckmans café i Sireköpinge. Det är ett säkert ställe att åka till eftersom här finns väldigt goda bullar och bakelseaktiga saker att välja på.
Det är otroligt vad en ny invånare i garaget kan påverka intresset för att åka och träffa likasinnade.
Nu har vi snart kört 100 mil.
Tvättning står åter på programmet!