Höstrunda på Vasatorp TC

En av de sista fina höstdagarna? - 2013-09-21
Det gäller att inte försitta chanserna. September kan vara en fin månad för golfspel, men risken finns alltid att hösten kommer tidigare än önskat.

Dis och dagg vid niotiden på morgonen.

Vår starttid på TC var kl 0930 vilket innebar uppstigning  redan 0700. Kvällen innan hade jag stekt ägg för att ha dem på mackor till mig och Eva, att avnjuta efter de första nio hålen. Måste ha näring för att orka och en smal kokt med bröd i kiosken är visserligen gott, men ganska näringsfattigt. Det var två veckor sen jag spelade senast, mest beroende på att jag haft och fortfarande har en svår förkylning.

Många var tidigt ute.

Efter några puttar på övningsgreen och några tveksamma gymnastiska rörelser drog vi oss upp mot ettans tee. Mycket folk var i rörelse på klubben och både TC och Classic Course var fullbokade fram till 16-tiden på eftermiddagen. Ett stort gäng danskar fanns också på plats för att spela TC.

En banvärd informerar om tidsförskjutningen.

När vi kom fram till ettan så stod det en fyrboll vid utslaget och vi såg också att bollen före just slagit ut.
Det visade sig att starttiderna förskjutits med över en kvart beroende på att det varit så dimmigt tidigare på morgonen att sikten bara låg kring hundra meter.

En brisk höstmorgon kan vara väldigt fin.

På alla greener var daggen borttagen, men på banan fanns den kvar, så någon extra behövlig rull var inte att räkna med. De första två hålen gick heller inte bra för mig, men jag ursäktade mig själv med att jag ju faktiskt inte var riktigt frisk. Jag gick fortfarande med diverse medikamenter i kroppen, men tyckte ändå att jag kände mig så pass bra att en golfrunda, utan förväntningar, kunde vara en bra start på min rehabilitering.

Femte hålet. Först vatten, sedan vatten igen framför green och sedan en svår green. Usch!

På de första nio hålen finns för mig två skräckhål. Det är det femte och det åttonde. Båda är korta, men på båda hålen finns också vatten och knepiga greener. Har man dåliga vibbar för ett hål brukar det gå illa. För att bryta ett dåligt mönster har jag därför slutat att slå ut med drive eller spoon på dessa hål. Istället slår jag ut med en järnfemma, vilket har gett bra resultat de senaste rundorna. Därför slog jag en järnfem även idag, vilket resulterade i en rejäl socket 45 grader till höger och 50 meter fram i tjock ruff.
Sur och irriterad fortsatte jag att slå resten av slagen på detta hål väldigt dåligt. Funderar på att försöka hitta en mental tränare.
Men, så på sjätte hålet, ett väldigt kort par fem, fick jag min revansch mot banan. Här sänkte jag en tjugometersputt för birdie, vilket naturligtvis blev dagens höjdpunkt för mig. Banan tar och banan ger och någon rättvisa ska det vara här i världen.
Med elva poäng de första nio och fjorton poäng på de sista blev jag dock inte sist utan slog Bertil, som med 20 sina poäng var ganska luttrad efter rundan. Fick dock pisk av hans hustru Kirsten som fick ihop 26 poäng och inte minst av min egen Eva som spelade ihop 28. Ingen över 30 poäng allstså vilket är ganska svagt när både väder och bana var hur bra som helst.

Inget höjdarspel, men kul ändå verkar Bertil tänka.

Dåliga resultat är jag van att förtränga ganska snabbt och nästa gång ska det gå bättre, intalar jag mig.
Det gör säkert Bertil också!