Audi Quattro Cup på Söderåsens GK

Min första golftävling på länge - 2011-05-11
För några veckor sedan frågade Peter Arvell mig om jag ville spela Audi Quattro Cup med honom på Söderåsens GK. Eftersom jag fick en inbjudan till tävlingen redan förra året, men lyckades anmäla mig för sent, tyckte jag att det kunde vara kul att vara med i år. Tävlingen, som är en greensometävling, innebär att båda spelarna i laget slår ut på varje hål. Efter utslagen väljer man sedan den boll som är bäst, varefter man sedan slår vartannat slag tills bollen är i hål.
Tävlingen går över hela världen, med 29 deltävlingar i Sverige. De par som vinner respektive deltävling spelar sedan en riksfinal, någonstans i Sverige, där vinnarna får spela världsfinalen, som i år ska genomföras på Mission Hills Golf Resort i Kina.

Väckning klockan 0500 - 2011-05-11
Incheckningen skulle ske klockan 0700 och vi bestämde att jag skulle hämta Peter klockan 0615. Vi anlände till golfklubben i väldigt god tid, men trots att klockan bara var 0645 så var vi inte först.



Audi A7 och nya Audi A6 framför klubbhuset.

Det var totalt 72 spelare och 36 lag som skulle delta. Kanonstarten, vilket innebär att varje lag slåt ut på något av de 18 hålen på samma gång, d v s när tutan eller kanonskottet ljuder, skulle ske klockan 0900. Vi hade alltså god tid att, efter incheckningen, slå en hink bollar på rangen och mjuka upp våra stela kroppar.



Dagens andra frukost för mig och klockan var bara halv åtta.

Efter besöket på rangen var det dags att inta den frukost, som arrangörerna bjöd på inne i klubbrestaurangen.



Ständig kö till incheckningen.

Efterhand som tiden gick kom det allt fler spelare som skulle medverka, så parkeringen var full av Audibilar. En av deltagarna var Henke Larsson, som förutom fotboll, lär vara duktig i golf också.
Så var det då dags för deltagarna att ta sig till sina respektive starthål. Vår boll skulle starta på 16:e hålet så vi hade en bra bit att gå.



Peter och våra medspelare.

Peter och jag hade lottats tillsammans med ett trevligt gift par från Vasatorps GK, men som jag naturligvis glömt namnen på. Det visade sig att vi kände igen varandra då jag och min hustru spelat tillsammans med dem vid något tillfälle.
Både han och hon slog väldigt långt även om husbonden några gånger slog bollen väldigt snett. Det började också väldigt bra för dem och efter ett antal hål så ledde de med tre poäng över Peter och mig. De gjorde till och med en birdie. Men, vi bet ihop och under de följande hålen så spelade vi stabilt, fick våra bogeys och ett och annat par.



Det fanns flera Audi uppställda, här en Audi TT Cab.

Under hela ronden åkte folk från Audi runt i golfbilar och servade oss med kaffe, dricka, kexchoklad och frukt, så vi behövde inte gå hungriga. Det fanns också korvservering på 11:e hålet, men de hade dragit sig tillbaka när vi kom dit.



Peter vid rovfågelsskulpturen på 7:e hålet.

Vi kämpade alltså på så gott vi kunde men blev poänglösa på det 5:e hålet, där både jag och Peter slog bollen out of bounds på andraslaget. Trist! På sjuan gjorde vi bogey och när vi kom till åttan, som alltid har varit mitt skräckhål på Söderåsen, så lyckades vi faktiskt göra ytterligare ett par.



Efter nian, vid klubbhuset, passade jag på att
titta i baksätet på A7:an.
Det var som att titta in i en herrklubb i England.
Nästan som i en Jaguar.

Nu hade vi sex hål kvar att spela låg vi ett slag över vår handicap. Det blev par även på tian och nu var vi even. Skulle det hålla hela vägen in? Vi gjorde våra bogeys fram till och med det trettonde hålet och låg kvar på even. På det 14:e slog jag en drive, som gick 75 upp i luften och 20 meter fram. Inte bra! När sedan Peter hookade sin drive out of bounds så såg det mörkt ut. Han fick alltså slå på min bill, 20 meter framför tee. Även den såg ut att gå out, men klarade sig precis. Jag kunde bara spela fram den ca 100 meter och den hamnade i ruffen. Det var dock fri sikt till green, men avståndet var 200 meter. Peter sopade till med en spoon och slog dagens bästa slag. Bollen gick spikrakt mot green och lade sig till vila tre meter höger om flaggan. Jag var nära att sänka parputten, missade dock, men vi var väldigt nöjda med en bogey och två poäng. På 15:e, vårt sista hål, slog vi båda var sitt skitslag, men lyckades krångla oss till en fyra och ytterligare två poäng. Vi slutade därmed på 36 poäng, vilket vi var ganska nöjda med.



Prisutdelare var Johan Rydström, tidigare ET-proffs.

Det blev dock inte någon riksfinal för oss, då vinnarpoängen uppgick till 44. Men, vi blev sexa, med samma resultat som fyran och femman, som kom före oss i kraft av lägre handicap.
Efter prisutdelning och lunch gick vi därifrån med rak rygg och höjt huvud.
Vi kommer nog att ställ upp nästa år igen!