Äntligen en bra golfunda!

Öresunds GK - 2001-06-13
Mitt golfspel de senaste månaderna har varit så mediokert att jag nästan tappat lusten. Det har helt enkelt inte varit roligt att gå ut och spela och så ska det inte kännas. Det kan bero på att jag är väldigt resultatorienterad, där varje dåligt slag gör att jag blir frustrerad. Jag får nog ha hjälp av en mental tränare, tänker jag ibland.



Min golf har varit som en skugga av mitt forna jag.

Från torsdag till söndag brukar jag tillbringa ett antal timmar med att titta på Viasat Golf på TV. Det är både spännande att följa våra svenska killar (och även tjejer när de visar dem), men också lärorikt. Inte minst är det kul att lyssna på Zacke, men också på Magnus Sunesson, som jag anser är nummer två efter Zacke som kommentator. Något Magnus talar mer om än Zacke är när det gäller tekniken. När jag tittade på golfen från Italien i veckan så betonade han hur viktigt det är att hålla löst i klubborna. Det tog jag till mig eftersom jag ofta upplever att jag håller alldeles för hårt i klubban och därmed är spänd i både armar och resten av kroppen. Naturligtvis innebär detta att jag inte releasar och går igenom på ett mjuklt sätt utan istället bromsar upp slaget i min follow-through med de negativa konsekvenser detta för med sig.
När vi spelade på Vasatorps TC-bana i lördags försökte jag därför att fokusera på tre saker: att hålla löst i alla klubbor inklusive puttern, att vinkla ut vänsterfoten något i stancen samt att ha händerna något framför bollen i uppställningen vid järnslagen. Det senare har Johan Tumba påpekat för mig vid en lektion och det är också något jag noterat när jag följt spelet på Viasat Golf. Även om jag bara lyckades få ihop 28 poäng på TC och 102 slag så kändes det ändå mycket bättre i bollträffen än det gjort på väldigt länge.



Peter har laddat upp med panerad fläskkotlett
och stuvad blomkål.

När Peter ringde igår kväll och undrade om jag ville spela golf idag, så var därför intresset lite större än det varit tidigare. Vi slog ut på Öresund GK klockan 12:30 efter att ha ätit lunch på klubben.
De första nio hålen spelade Peter bländande golf och gick utrundan på fyra över par och 20 poäng. Själv gjorde jag visserligen bara en par de första nio, men missade inte ett enda slag. Med 19 poäng och 42 slag brutto var jag inte långt efter.
Vädret var kalas med sol och en vindstyrka på omkring 8 sekundmeter. Inte mycket kanske, men på Öresunds GK, som är belägen alldeles intill havet, så är vinden där alltid en faktor att räkna med.
Vi fortsatte att spela stabilt båda två och fick på elvan sällskap av Markus, som normalt spelar på Landskrona GK.



Peter slår, efter två bollar i vattnet, sitt femte slag på det 13:e.

Men, så kom vi då till det 13:e hålet, ett par trehål som är en kopia på det "ökända" hålet på Saw Grass, där alla proffsen är mer eller mindre rädda eller osäkra inför utslaget. Peter, som gjort par på det långa 12:e i motvinden, slog ut först med en PW och hamnade i vattnet. Själv slog jag, som är höghandicappare jämfört med Peter, en järnåtta upp på green. Även Markus slog sin boll upp på green. Peter tar ny sats och slår ånyo en PW, som även den hamnar i vattnet. Peter ger sig dock aldrig och den tredje gången, hans femte slag, slår han en järnnia, som blir sju meter för lång, men hamnar på green.
På inrundan gör jag sex par, fem över par och totalt 13 över par för ronden. Detta renderade en poängsumma av 41 och därmed en sänkning av min handicap från 17,9 till 16,4. Det är en uppmuntran jag behövt en längre tid för att inte helt tappa intresset för denna frustrerande sport.



Peter var så nöjd med sitt resultat att han gick
och shoppade loss i shopen. Inget diskret beige,
som han annars gillar, utan en riktigt spektakulär tröja.

Trots att Peter fick sju i på det 13:e slutade han på en score av 84 slag brutto och 37 poäng. Samma bruttoscore fick jag, så idag fick han däng, den gode Peter.
En bra dag på golfbanan!