MINItur på Österlen med nostalgimack och cafébesök.

Vi körde en sväng med Evas MINI - 2011-07-29
Det var dåligt väder och vi skulle inte spela golf så Eva tyckte att vi skulle ta en tur till Österlen. Eva kör mestadels korta sträckor med sin bil så hon föreslog att vi skulle köra med hennes Mini idag.
Jag såg fram mot varmrökt sill i Kåseberga och Eva ville titta in till Olof Viktors, som ligger i närheten.
Där serverar de fina bakelser i cafeet, så jag tyckte det var en bra idé.



Retromack i Harlösa.

På vägen dit passerade vi Harlösa och där upptäckte jag en gammal BP bensinmack, som jag var tvungen att stanna och fotografera. En riktig retromack, precis som Caltexmacken i Mörap är.



Morris Minor och Morris Oxford i väntan på åtgärd.

Vid sidan av macken fanns också rekvisita i form av två engelska fordon från tiden, som förmodligen skulle symbolisera att de fanns på macken för service eller reparation.

Allt var mycket välordnat och såg autentiskt ut. På mackens gavel fanns en oljebar med olika oljekvaliteter.

Eftersom vi befann oss i jordbrukstrakter fanns också några traktorer uppställda i anslutning till macken.

Efter detta tillfälliga stopp åkte vi vidare mot Kåseberga. Vi har varit nere i hamnen ett antal gånger tidigare och ätit färsk fisk av olika slag. Men, redan vid infarten till byn så stod det ungdomar och slussade in alla bilar på en parkeringsplats, som låg långt från hamnen. Vi fortsatte dock förbi denna och körde ner i hamnen. Där var det smockfullt med folk och bilar som stod i kö för en parkeringsplats i hamnen. Det såg väldigt bökigt ut så vi lade ner tanken på fisk och åkte i stället till Olof Viktors butik och cafe, som låg någon mil därifrån.



Det är lite anonymt från framsidan.



Bagaren bakom Olof Viktors, Jan Hedin tror jag han heter, är tydligen känd från TV och har också skrivit många böcker. Stället är bland annat känt för sina stenugnsbakade surdegsbröd men även för olika typer av marmelader och choklad.

Från utsidan ser det inte mycket ut för världen men innanför butiken finns en gårdsplan med uteservering där man kan fika och prova deras goda wienerbröd och bakelser.



Marmelad av olika slag.



Jag var nu jättesugen på något liknande, men precis som i Kåseberga var det fullt med folk i butiken och kön till cafeet slingrade sig ut på gården.



Många böcker, bland annat en om choklad, som jag blev intresserad av.

Eva ställde sig i kön inne i bageriet för att köpa några bröd och några wienerbröd till oss, men någon fika blev det inte på Olof Viktors denna gången.
Nu var jag lite hungrig och vi körde viare mot Borrby. Där måste det finnas ett café, med lite mindre folk, tyckte vi och bestämde oss för att stanna nästa gång vi såg en skylt med café.



Trädgårdsservering var inte aktuellt. Det regnade!



Jodå, inne i byn hittade vi skylten vi letade efter så vi parkerade på det lilla torget, i anslutning till cafeet och travade in. Det fanns flera bord ute i trädgården, men det regnade så vi hoppades att det fanns ett ledigt bord inomhus.



Rosas hus, ett litet intimt café.

Jag tror att det fanns tre bord och alla var upptagna. Men, ett sällskap skulle precis gå därifrån så deras bord blev ledigt. För mig blev det en macka med ägg och ansjovis samt en chokladbiskvi medan Eva försåg sig med en smörgås med brieost samt en chokladbiskvi även hon.
Hon som drev cafeet var en invandrad stockholmare, som av naturliga skäl, fastnat för Österlen. Det visade sig också att vi hade en gemensam bekant i byn. Världen är liten!
Efter fikapausen körde vi vidare mot Simrishamn, men vädret blev allt sämre, med störtregn långa stunder, så vi vände kosan hemåt.



Eva är floristen i familjen.

Vår dotter Jessika skulle fira sitt 40-årskalas dagen efter, med ett jättepartaj hemma i "kakelpalatset", ett hus de köpte för ett tag sedan, så när vi passerade ett trädgårdsmästeri stannade vi till och köpte lite blommor till henne. Man ska vara snäll vid sina barn! Vi körde sedan hemåt i regnet och ju närmare Lödedeköpinge vi kom så blev vädret allt bättre.
Västsidan är inte dum den heller!