Grabbträff i dagarna tre med mycket mat och dålig golf

Till Hasse för mat och övernattning - 2010-09-30
Avslutningen på fredagsgolfen pågår alltid fredag till söndag, någon helg i oktober. Eftersom vi hade tidig starttid på Örkelljunga GK på fredagen så åkte jag och Peter upp till Hasse redan på torsdag kväll.
Men innan uppresan gjorde vi ett besök på Vasatorps GK där vi åt lunch och tittade några timmar på finalen i Nordea Cup, som spelades på TC-banan. Killarna spelade från tee 67 och det var endast två som kom in på ett undar par (71) första dagen. Skönt att de inte slaktade banan! Tjejerna spelade från tee 57, där jag normalt spelar från och imponerade väldeliga på oss båda två.



TC:s 18 green är stor och mycket undulerad

 Efter ärtsoppa, pannkakor och kaffe drog vi så vidare mot Örkelljunga. Hasse och hans fru Anna-Lena bor i ett underbart gammalt hus, mitt ute i skogen. Här var det gott om plats för alla oss sju killar som skulle stanna där till söndag.


Hasses och hustrun Anna-Lenas hus i skogen utanför Örkelljunga


Hasse hade handlat hem massor med mat och till middag bjöd han på oxfärsbiffar, sås, potatis och förstås lingon, som jag använder till i princip alla rätter.


Peter fixade potatisen när Hasse gjorde biffarna

Peter och jag var också behjälpliga med anrättningen av fredagskvällens dessert, som var citronfromage.
Med varsin drink vid öppna spisen diskuterade vi sedan de banor vi skulle spela under helgen och vid 23-tiden var det dags att, mätta och belåtna, krypa till kojs.







Första rundan spelades på Örkelljunga GK - 2010-10-01
Det blrev ett lite rumphugget gäng som ställde upp på fredagsmorgonen. Endast fem kom till start. Jörgen var på en mässa och kunde inte ansluta förrän på lördagen och Lars hade något möte med sin gamla mors läkare. Men Lars dök upp vid 13-tiden och kunde vara med och käka lunch efter det att vi avslutat vår rond.
Banan i Örkelljunga är utbyggd med nio nya hål och omfattar nu tre niohålsslingor. Vi spelade de sista nio på gamla slingan och sedan de nio nya hålen. Den nya niohålsslingan ligger vackert och hålen slingrar sig genom skogen. Alldeles intill banan ligger det massor av nybyggda hus, som tydligen säljs för tre till fyra miljoner kronor styck, framförallt till danskar.


Peter och Hasse funderar på vilka klubbor de ska använda

Alla fairways var vertikalskurna så skicket på banan var inte speciellt bra. Trots det så fick de, som inte var med i sydpolen, betala full greenfee på 460 kronor. Lite dåligt att man inte kunde rabattera lite, tycker jag. När det gäller golfen så är det inte mycket att tala om. Vi spelade alla väldigt dåligt och bara Eiert och Jurgen, som båda hade 27 poäng, hade bara halvdåliga ronder. Vi övriga hade riktigt dåliga. Undantaget var Peter, med hcp 12, som inte ingick i tävlingen utan endast var hang-around, som åtminstone fick ihop 31 poäng. Efter lunchen och dusch på klubben åkte vi hem till Hasse. På vägen gjorde vi ett stopp vid "Gotteboa" där alla köpte var sin påse godis.
Lite behagligt trötta sjönk vi ner i sofforna hos Hasse och tog oss var sin liten drink före maten.


Hasse är väldigt duktig på att laga gott käk



Nu behåller jag den



Vid middagen, som bestod av fläskfile med svampsås med efterföljande citronfromage och kaffe, var det högtidlig prisutdelning, som förrättades av fjolårets segrare, Eiert. Även om min blygsamhet normalt sett förbjuder det, så måste jag dock tillstå att det blev jag som lade vantarna på det åtråvärda vandringspriset. För fjärde gången på sju år. Det ni!
Eftersom många har en hel del obligations och Eiert har skaffat husbil och därför kommer att vara borta långa perioder, beslöt vi att detta var sista gången vi spelade fredagsgolf. För att inte splittra gänget helt beslutade vi enhälligt att övergå till torsdagsgolf, men endast en gång i månaden. Vi kommer också att ändra reglerna så att vi istället för poäng kommer att få resultat efter våra repsektive placeringar. Ettan får tre poäng, tvåan två poäng och trean en poäng medan övriga blir poänglösa. Det kommer oxo att instiftas ett nytt vandringspris eftersom jag, i kraft av fyra segrar på sju år, ansågs vara värd att behålla nuvarande vandringspris.

Efter ett intensivt snack om dagens runda, i samband med kaffet, så blev det sängdags vid 24-tiden på kvällen. Vår starttid på lördagen var först klockan 1200 så vi kunde sova lite längre på morgonen. Åtminstone de flesta av oss, men inte frukostkocken.

English breakfast - 2010-10-02
Av någon anledning så får jag alltid agera frukostkock. Det innebär också den nackdelen att jag får stiga upp tidigare än alla andra. Ja, med undantag för Hasse som alltid assisterar på ett högst föredömligt sätt när jag sätter på spisen. Varje morgon ska alla ha två stekta ägg, fyra skivor bacon och tre prinskorvar, plus bröd, mjölk, juice och i vissa fall flingor.


Grabbarna är krävande - varm mat både morgon och kväll


Det blir mycket jobb i köket det. För att hålla maten varm sätter vi på ugnen där tallrikarna med maten får stå, för att hållas varma, under tiden som resten blir tillagat.  När alla var mätta och belåtna var det dags att dra iväg till Laholms GK för dagens golfrunda.

Laholms GK en blåsig dag i oktober

Peter hade obligations på lördagen och åkte hem efter den närande frukosten. Istället anslöt Jörgen, som hade kommit hem från sin mässa och var sugen på att spela. Laholm bjuder på en trevlig och omväxlande bana, som inte är alltför lång och svår om man har någorlunda koll på sina slag. Men, har man inte det så är ju ingen bana lätt. Klubbhuset är trevligt och från restaurangen har man utsikt över 18:e hålet.
Det blåste ganska häftigt, vilket inte gör det lättare att spela golf. Eftersom vi var i god tid tog vi en fika och beslöt att strunta i att slå några bollar på rangen.

Lars tränar med sin rosa driver

Lars, med hcp 6, som åker golfmoped, var emellertid väldigt taggad inför ronden och kommer helt plötsligt med var sin rangebollspolett till var och en av oss. Då var det inget att be för, så vi knallade lydigt med Lars till driving-rangen. Där studerade han var och ens swingar som han med stor empati kommenterade syrligt. När han efter slutförd rond kom in på 19 poäng var emellertid kaxigheten som bortblåst.
Det gick dock inte mycket bättre för oss andra. Eiert vann återigen på 27 poäng medan jag själv gick en poäng bättre än gårdagen och slutade på 23. Jag tror jag blev trea på det. Det säger ju allt, eller hur?
Till middag vankades det kycklinggryta med ris alternativt stekt potatis.

Middagskockarna Jurgen och Hasse lagar mat medan vi andra softar

Det var Hasse och Jurgen, som är proffesionell kock, som tillagat anrättningen. Desserten, äppelkaka med vaniljgrädde, var oxo otroligt välsmakande.
På söndagen var vi tvungna att gå upp tidigt så de flesta drog sig därför, mätta och dästa, tillbaka före midnatt.

Ängelholms GK var en positiv överraskning - 2010-10-03
Varje gång vi ska spela vår rond så lottar vi vem som ska spela med vem. Det gör vi genom att alla lämnar var sin boll till Hasse, som är ständig bollkastare, som kastar upp bollarna i luften.

De, vars bollar ligger närmast varandra, ska sedan spela tillsammans. Denna gången fick jag spela med Eiert och Jörgen, medan Hasse och Lars fick gå i en tvåboll. Dr. Schulze lämnade oss på söndagsmorgonen eftersom han skulle på födelsedagskalas någonstans.
Om förväntningarna på mitt golfspel vanligtvis är mycket låga så var de idag ännu lägre. Med två ronder på 22 respektive 23 poäng och över hundra slag båda ronderna, så skulle det var en stark överdrift att påstå att självförtroendet var på topp.
Trots att jag spelat Ängelholm, men för väldigt många år sedan, så kom jag inte ihåg ett endaste hål. Däremot blev jag positivt överraskad över banan, även om vissa tees inte var i bästa kondition. Den var kul att spela och de flesta hålen gick att nå på rätt antal slag, under förutsättning att man slog bra golfslag.

Jörgen på golfmoppe med Ängelholm GK:s klubbhus i bakgrunden

Hasse och Lars gick ut i första bollen, men innan dess tog Jörgen chansen att provköra Lars golfmoppe. Jörgen, som oxo är lite trött av sig, precis som Lars, blev nog lite sugen, så vem vet om Lars får beställa hem ytterligare en.
Det började bra för mig. Jag ansträngde mig hela dagen att, om inte chippa ut mina drives, så i alla fall försöka slå väldigt löst. Och det fungerade. Trots nästan helt avsaknad av kraft gick mina utslag alldeles rakt och ofta oxo relativt långt. Detsamma gällde järnslagen, som jag bara smekte iväg, spikrakt. Oftast i alla fall.

Jörgen med ett prekärt läge där hans boll ligger ovanpå en stubbe

Men visst hamnade vi, jag ganska sällan dock, i dåliga lägen, i skogen, i bunkrar och värst av allt i vatten. Lars fick till exempel slå tre slag innan han kom ur bunkern på ett korthål. Lars av alla människor!

Jörgen och Eiert sitter och väntar på att slå ut tills Lars har slagit färdigt sina bunkerslag på korthålet

För egen del spelade jag mina bästa nio hål på länge. Med 44 slag och 19 poäng trodde jag att det här kanske skulle bli en riktigt bra runda. Men, efter kaffet på nian så kom jag kvickt ur den berömda "zonen" och spelet blev som vanligt igen. Jag började slå istället för att swinga. Det fungerar aldrig!
Mitt slutresultat på 32 poäng och 93 slag var dock aldrig hotat. Det var nog ingen av de övriga som ens kom upp i 25 poäng.
Så trots mediokert spel de två första rundorna så kändes det väldigt bra att åka hem efter en hyfsad rond sista dagen.
Vid sådana här evenemang är ju egentligen golfen bara en, dock en viktig sådan, ursäkt för att vi kompisar ska kunna träffas, snacka pågasnack och ha kul.
Som jag skrivit tidigare: Ibland är det himla kul att bara vara ett gäng grabbar.